Om förtroendeskadliga KU förhör

Av regeringsformen följer att regeringen styr riket och att den är ansvarig inför riksdagen. Riksdagens kontrollmakt är därför ett demokratiskt uttryck för begränsning av regeringens makt, liksom av en parlamentarisk efterhandskontroll av regering och myndigheter. Kontrollen har enligt regeringsformen till uppgift att granska rikets styrelse och förvaltning. Riksdagens kontrollmakt innefattar allt från ärendeberedning, EU- och Utrikesnämnden, till efterhandskontroll, likt den som i dagarna ägt rum inför Konstitutionsutskottet.

Däremot föreligger inte, egendomligt nog kan man tycka, någon skyldighet för statsråden att infinna sig eller att ens tala sanning. Den som lämnar felaktiga uppgifter till KU kan göra så utan att riskera sanktioner, även om det finns föreskrivet ett saklighetskrav. De som fortfarande innehar ett statsrådsämbete brukar dock infinna sig. Men detta räcker inte. Att tidigare vice statsministern och ansvarigt statsråd för Nuon-affären inte behagar infinna sig är anmärkningsvärt. Jag avstår från att spekulera i skälen härför.

KU ska ju enligt regeringsformen granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Detta innefattar allt från statsrådens beslut och övriga åtgärder, till tjänstemännens handläggning av ärenden. Det handlar ytterst om en juridisk – administrativ granskning. Men en fråga infinner sig ofta. Är KU i verkligheten alltför politiserat för att på ett trovärdigt sätt kunna utföra sin kontrollfunktion på rätt sätt? Om svaret är ja leder det till att KUs arbetsformer starkt kan ifrågasättas. I den nya regeringsformen utvidgades KUs rätt att, utöver protokollen i regeringsärenden och de övriga handlingar som hör till dessa ärenden, få ut de regeringens handlingar som utskottet finner nödvändiga för sin granskning. Advokatsamfundet och JO framhöll vid remissbehandlingen att informationsskyldigheten borde utsträckas till andra uppgifter än sådana som är dokumenterade. Något som dock inte vann regeringens och riksdagens gillande.

Hela idéen med KU och dess granskningsfunktion är,utöver att införskaffa information, att rätta till felaktigheter och utkräva ansvar. I ljuset av detta, framstår de senaste dagarnas utfrågningar av bl.a. finansministern och statsministern som föga befrämjande av ändamålet.. En sak är klar. Ingen av herrarna hade klarat många minuter i ett förhör av en erfaren processadvokat. Hur vällovliga och sakligt välmotiverade KU ledamöternas frågor än må vara, saknar de den nödvändiga erfarenhet av att höra personer som värjer sig från ”förhörssituationen” och inte känner sig tvingade att tala sanning. Inte bara i den meningen att de inte berättar (hela) sanningen, utan framför allt att de inte på en korrekt sätt besvarar framställda frågor. Man tillåts slingra sig. Detta skadar inte bara tilltron och respekten för dem som utfrågas, utan riskerar därtill att försvaga KU och dess demokratiska uppdrag. KU förhören måste få en mer professionell gestaltning.

Publicerat i Uncategorized

Europaparlamentet gör skillnad!

Snart är det dags för Europaparlamentsvalet 2014. Den 25 maj ska vi välja de 20 svenska EU-parlamentariker som ska representera Sverige under de närmaste åren. Det finns goda skäl att tro att såväl extremhögern som dess motsvarighet på vänstersidan röner framgångar. En ökad Europaskepsis är därmed också att vänta. Detta kommer med stor sannolikhet att leda till ökade svårigheter när det gäller ny lagstiftning. En sak är säker. Förutsebarheten kommer inte att öka.

Inför dessa mindre tilltalande utsikter har Europaparlamentet arbetat intensivt i syfte att under nuvarande mandatperiod driva igenom en rad lagstiftningsprojekt och att besluta om viktiga resolutioner.

Den kanske största segern för advokater är den nyligen beslutade resolutionen om massövervakningen. Den fick stöd av 554 ledamöter mot 78 nejröster och 60 nedlagda röster. Rapporten understryker det angelägna i att advokaters tystnadsplikt ska upprätthållas och skyddas från övervakning. Man framhåller att intrång i klientens rätt att konfidentiellt kommunicera med sin advokat inte är förenligt med rätten till en rättvis rättegång, rätten till juridisk rådgivning och ”access to justice”.

Resolutionen föreslår också en europeisk digital habeas corpus i syfte att skydda grundläggande rättigheter i en digitaliserad värld. Man lämnar åtta förslag, däribland skydd för det s.k. klientprivilegiet. Frågan om advokaters tystnadsplikt har ju på ett dramatiskt sätt aktualiserats genom den av Edward Snowden avslöjade övervakningen.

American Bar Association tillskrev nyligen den amerikanska underrättelsetjänsten, NSA. Brevet föranleddes av uppgifter att en amerikansk advokatbyrå, som företrädde en utländsk regering i känsliga handelsfrågor, utsatts för avlyssning av en utländsk säkerhetstjänst, som därefter överlämnat informationen till NSA. ABA krävde svar från NSA. Det kom efter 20 dagar. Myndigheten försäkrade då att man i allt respekterade klientprivilegiet. Jag undrar om FRA skulle svara på motsvarande sätt om Advokatsamfundet uttryckt oro över att advokaters tystnadsplikt inte upprätthålls.

Vad gäller den svenska regeringens förhållningssätt i integritetsskyddsfrågor kan det i detta sammanhang vara värt nämna att regeringen ännu inte har svarat på vårt brev angående den anmärkningsvärda handläggningen av utseende av integritetsskyddsombud i Försvarsunderrättelsedomstolen. Regeringen har dock efter att Advokatsamfundet tillskrev konstitutionsutskottet, numera förordnat de av samfundet föreslagna advokaterna. Det oaktat är det inträffade anmärkningsvärt.

Europaparlamentet kritiserar i sin resolution Sverige p.g.a. FRAs nära samarbete med NSA. Sverige uppmanas att tillsammans med Storbritannien, Tyskland, Nederländerna och Polen bringa klarhet i anklagelserna om delaktighet i massövervakningen och dess förenlighet med EU-lagstiftningen. Man skulle önska information från regeringen huruvida den inlett detta arbete och vilka direktiv som i så fall har lämnats? En reaktion från statsministern, utrikesministern eller justitieministern vore på sin plats. Tystnaden sänker sig. Möjligen är detta signifikativt för vad många misstänker vara ett alltför långtgående och oredovisat samarbete med främmande makt.

Europaparlamentet hotar nu, till följd av vad som framkommit genom Snowdens avslöjanden, med att inte godkänna det handelsavtal som förhandlas med USA. Parlamentets godkännande är nämligen nödvändigt för att handelsavtalet ska träda ikraft. Man kräver också frysning av det s.k. Swiftavtalet genom vilket EUs medlemsstater givit USA insyn i européers banköverföringar. Parlamentet kräver vidare en europeisk s.k. molntjänst och ett skyddsprogram för visselblåsare.

Europaparlamentet har en viktig uppgift att fylla. Det har tillagts nya och utökade maktbefogenheter. Därför är det viktigt att vi engagerar oss i valet till Europaparlamentet. Med Sveriges tjugo mandat kan vi påverka och därigenom stärka demokratin och den demokratiska rättsstaten. Det är mer angeläget än på mycket länge.

Publicerat i Uncategorized

Advokatsamfundet tillskriver Konstitutionsutskottet

Advokatsamfundet har idag tillskrivit Konstitutionsutskottet i syfte att fästa utskottets uppmärksamhet på regeringens underlåtenhet att utse de av Advokatsamfundet nominerade advokaterna till integritetsskyddsombud i Försvarsunderrättelsedomstolen. Härutöver finns enligt Advokatsamfundet även anledning för utskottet att granska Försvarsdepartementets beredning av ärendet.

Den s.k. FRA- lagstiftningen mötte när de infördes för några år sedan allvarlig kritik p.g.a. den utvidgade signalspaningens bristande rättssäkerhet och risken för oproportionerligt integritetsintrång. Kritiken kom inte bara från ett flertal remissinstanser utan även från ett stort antal riksdagsledamöter. Som en följd härav inrättades den s.k. Försvarsunderrättelsedomstolen med uppdrag att på ansökan från FRA bevilja tillstånd till signalspaning. I syfte att stärka rättssäkerheten och integriteten beslöt riksdagen vidare att regeringen efter förslag från Domarnämnden och Advokatsamfundet, skulle förordna integritetsskyddsombud, vilka ska delta vid prövningen av FRAs ansökningar om tillstånd till signalspaning. Dessa ska bevaka enskildas integritetsintresse i mål vid domstolen. Detta bedömdes vara en angelägen och nödvändig åtgärd. Särskilt i ljuset av att allting som utspelar sig i domstolen av naturliga skäl är strikt hemligt och att besluten inte går att överklaga.

Införandet av systemet med integritetsskyddsombud är enligt propositionen ägnat att skapa förutsättningar för en prövning bättre anpassad för domstol och att bidra till en allsidig belysning. Integritetsskyddsombuden ska på ett generellt plan företräda integritetsintresset i allmänhet. Denna ordning syftar enligt regeringens bedömning också till att skapa förtroende för domstolens verksamhet.

I samband med att Försvarsunderrättelsedomstolen inledde sin verksamhet den 1 december 2009 utsåg regeringen efter förslag från Domarnämnden och Advokatsamfundet sex integritetsskyddsombud, varav tre tidigare domare och tre advokater. I anslutning till att förordnandetiden för de dåvarande integritetsskyddsombuden skulle löpa ut den 30 november 2013 och i ett fall den 28 februari 2014 mottog Advokatsamfundet och Domarnämnden en skrivelse från Försvarsdepartementet med förfrågan om nominering av sex kandidater som skulle kunna stå till förfogande för uppdrag som integritetsskyddsombud vid Försvarsunderrättelsedomstolen.

Domarnämnden och Advokatsamfundet nominerade i enlighet med regeringens önskemål, efter samråd, tre tidigare domare respektive tre advokater. Regeringen har dock endast förordnat de av Domarnämnden nominerade personerna. Detta innebär att det sedan flera månader saknas advokater med uppdrag att vara integritetsskyddsombud i Försvarsunderrättelsedomstolen. På domstolens hemsida framgår att det ska vara sex integritetsskyddsombud och att tre förordnanden är vakanta.

Det nu inträffade reser bland annat frågan hur många och vilka ansökningar som domstolen haft att pröva under de månader som inga advokater deltagit som integritetsskyddsombud. Och vilket det egentliga skälet är till att man så ihärdigt väljer att bryta mot grunderna för av riksdagen stiftad lag? PÅ detta sätt fråntas Advokatsamfundet nämligen sin lagliga nomineringsrätt.

Enligt de uppgifter Advokatsamfundet erhållit har de nominerade advokaterna genomgått säkerhetsprövning och, får man förmoda, inte bedömts utgöra någon säkerhetsrisk. De föreslagna personerna är alla tre väl ansedda advokater med lång advokaterfarenhet, liksom annan erfarenhet från olika typer av uppdrag inom rättsväsendet och Advokatsamfundet. De måste bedömas som ytterst lämpliga för uppdraget.

Advokatsamfundet har redan i början på januari månad tillskrivit regeringen med hemställan om att utse de nominerade advokaterna. Inget har dock hänt. Något svar har heller inte erhållits.

Jag hoppas att Konstitutionsutskottet granskar Försvarsdepartementets och regeringens utomordentligt anmärkningsvärda handläggning av detta ärende. Det handlar om att visa att kontrollmakten fungerar.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Om feminism på villovägar

De senaste veckorna har det offentliga samtalet behandlat det som kallas feminism. Enligt Svenska akademins ordlista är företeelsen definierad som ”rörelse för kvinnors jämställdhet med män”. I SVT visades nyligen ett enligt min mening skäligen meningslöst program med en titel som alluderar på ett vulgärt uttryck, spritt därför att det använts av en tidigare LO-ordförande. Efter en friande dom i ett mål om våldtäkt i Lunds tingsrätt har frågan om samtycke vid sexuella kontakter högljutt debatterats. Nu senast har en namnkunnig svensk industriledares uttalande om svårigheterna att finna erfarna och kompetenta kvinnor till ledande befattningar inom näringslivet givit upphov till en animerad debatt. I alla dessa fall har tonläget varit uppskruvat.

Dessa i sig angelägna frågor handlar om kvinnors utsatthet och om bristande jämställdhet. Kännetecknande för sådana ämnen är att de alltid väcker mycket starka känslor. Det är inte något konstigt. Det är i själva verket sunt att människor engagerar sig i samhällsfrågor i allmänhet och övergrepp på medmänniskor i synnerhet. Men trots frågornas stora betydelse och trots att de förtjänar en seriös debatt verkar det närmast omöjligt att föra en sådan utan känslomässiga övertoner.

Det finns i samhället ett antal uppenbara och allvarliga orättvisor. Mycket handlar om jämlikhet mellan man och kvinna. Kvinnor diskrimineras. Kvinnor utsätts för hot. Kvinnor misshandlas och våldtas. Våldtäkt av kvinnor har i alla tider utgjort ett led i krigföring. Denna verklighet är givetvis fullständigt oacceptabel. Om detta torde alla vara överens. I den meningen är alla feminister. Alla hyggliga människor vill främja en utveckling som leder till att kvinnor och män blir jämställda. Ett samhälle där kvinnor är förtryckta och saknar jämställdhet är ett samhälle med låg utvecklingsgrad. I ett samhällsperspektiv är jämställdhet ett angeläget mål.

Men, där förefaller samstämmigheten upphöra. Det gäller såväl ifråga om orsakerna till den bristande jämställdheten, som hur man ska lösa problemen.

Enligt min mening har många av dem som kallar sig feminister gått vilse. De misslyckas inte sällan att framföra vettiga argument för en i grunden god sak. De gamla rödstrumporna, liksom de på senare år som på fullt allvar hävdar att män, till skillnad från kvinnor, är djur har inte bidragit till att förändra kvinnors ställning. Tvärtom. Stolliga argument gör mer skada än nytta. Det är inte genom aggressiv retorik som förändringar åstadkoms. Det erfordras mycket mer än så. Dagens radikalfeminister skadar ofta den goda saken genom att argumentera på ett sätt som gör dem till lätta offer på fånighetens altare. Sådant kostar.

För åtta år sedan tog jag initiativ till att tillsammans med ledande kvinnliga chefer inom rättsväsendet och förvaltningen bilda nätverket Hilda. Hilda syftar till att stödja kvinnor i deras professionella utveckling och få dem att vilja ta ansvaret att bli chef och delägare. Vi har under åren genomfört ett antal seminarier, konferenser och mentorprogram. Från att tidigare bara ha vänt oss till unga kvinnor har vi numera beslutat att också inbjuda unga män att delta i ett av mentorprogrammen. Nämligen det som innebär mentorskap i grupp med två mentorer varav en kvinna och en man, samt åtta–tio adepter. Projektet kallas Ruben. Förra året startades en försöksgrupp som föll mycket väl ut. Min bestämda uppfattning är att det är genom samtal mellan människor, det vill säga män och kvinnor, som lösningen långsiktigt finns. Inte genom konfrontation.

Lagstiftning kan ibland vara ett verksamt instrument för att genomdriva förändringar av samhället. Men dess verkningskraft är begränsad. Ny lag kan således inte ensam förhindra alla dessa orättvisor, brister och övergrepp. Sexuella övergrepp kommer inte att minska genom en samtyckeslagstiftning. Fler förövare kommer inte att kunna lagföras. Inte heller kommer kvinnor bli mer jämställda genom kvotering till bolagsstyrelser. Tvärtom. Det behövs andra verktyg.

Inom Advokatsamfundet finns samma problem som inom näringslivet. Endast 28 procent av advokaterna är kvinnor trots att närmare 60 procent av de biträdande juristerna är kvinnor. Utvecklingen går relativt långsamt. Än värre är det när man beaktar den mycket låga andel kvinnor som är delägare på de stora affärsjuridiska byråerna. Den är betydligt lägre. Kvinnor lämnar också yrket i större utsträckning än män. Förklaringarna är många. De skiftar. Men en sak är säker. Den låga andelen beror inte på ett motstånd att ta in kvinnliga delägare. Stora ansträngningar görs i syfte att få till stånd en förändring och bryta gamla traditioner.

Det är klart att samhällsstrukturen till stor del har sin förklaring i traditioner. När Jens Spendrup nyligen uppträdde i radioprogrammet Lördagsintervjun kunde han möjligen, till undvikande av medvetna missförstånd, ha varit tydligare med hur han såg på frågan om jämställdhet. Den uppfattningen tycks han själv dela. Men vad var det han sa som var så upprörande? För egen del har jag lyssnat och försökt förstå hur hans uttalanden kan väcka sådana känslostormar åtföljda av rop på avgång. Det säger en del om det debattklimat som råder i dessa ”feministiska” frågor. Det gagnar inte en positiv utveckling i sakfrågan.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Sajter som snyltar på offentlighetsprincipen och yttrandefriheten samt kränker enskilda förtjänar inte skydd

I dagarna har en ny sajt etablerat sig på den alltmer vulgära skvallermarknaden. Den erbjuder total insyn i alla lagförda personers domar under de senaste fem åren. Man kan söka på person, företag eller bara genom att klicka på en adress. Samtliga uppgifter som finns registrerade rörande en person återges. Snart kommer också en app att presenteras som möjliggör att det i telefonen visas om man befinner sig i ett område med ”hög närvaro av personer som förekommit i det svenska rättssystemet.” Appen erbjuder bl.a. positionsangivelser för dömda personer, bevakning av postnummer med s.k. push – notiser vid en ny händelse. Detta innebär en ingripande övervakning av personer i ett visst område.

Sajten innebär en smaklös och cynisk exploatering av enskildas privatliv. Den strider mot vedertagna och civiliserade principer om rehabilitering och återanpassning av dömda i samhället. Den riskerar dessutom att leda till att fel person utpekas, att folkdomstolar etableras, att hämnd utverkas, att barn blir mobbade, att människor blir osäkra o.s.v., o.s.v. Jag har redan mottagit förtvivlade mail från personer som avtjänat sina straff, men som nu tror sig riskera att bli uppsagda. Andra är förtvivlade för att kanske bär på en hemlighet som de inte avslöjat för sin familj. Listan kan göras mycket lång. Till detta kommer att alla de offer som varit föremål för olika övergrepp blir identifierade. Interna familjekonflikter och övergrepp på barn säljs mot betalning! Sajten kommer givetvis tillsammans med andra likartade avarter att leda till att ytterligare inskränkningar i öppenheten med åtföljande ökad sekretess införs. Sajten är därför kontraproduktiv om man som företrädarna för sajten påstår, förespråkar öppenhet.

Reglerna om utgivningsbevis innebär att sajten åtnjuter grundlagsskydd, vilket innebär att PUL kan åsidosättas. Det stötande är att sajten härigenom kan hantera personuppgifter utan de normala begränsningar som till och med brottsbekämpande myndigheter är underkastade. Förutsättningen för denna verksamhet är vår väl etablerade och i många stycken unika offentlighetsprincip. Den syftar till att möjliggöra demokratisk insyn och kontroll av myndigheterna, inte av enskilda. Yttrandefriheten syftar till att stärka det demokratiska rättssamhället, inte att förtala enskilda.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

När vi bryr oss

”När vi bryr oss – förslag om samverkan och utbildning för att effektivisera förebygga våldsbejakande extremism” är namnet på ett nyligen avlämnat betänkande (SOU 2013:81). I uppdraget ingick att söka finna lösningar på hur man kan förebygga politiskt och ideologiskt motiverade våldsbrott. Detta är en väsentlig del i arbetet på att skydda och stärka den demokratiska rättsstaten. Uppdraget förefaller närmast omöjligt att förverkliga. Betänkandet innehåller inga författningsförslag. Advokatsamfundet blev heller inte ombett att avge yttrande. Jag blev uppmärksammad på utredningen och dess förslag genom en journalist. Han bekymrade sig över utredningens förslag.

Låt mig först säga att demokratiminister Ohlssons initiativ är välmotiverat. Direktiven förefaller invändningsfria. Uppdraget är likväl svårt. Utredaren, Eskil Franck, är en seriös och ambitiös person, en nationell samordnare. Syftet är att förebygga våldsbejakande extremism. Vidare föreslås framtagande av utbildningsmaterial och genomförande av utbildningsinsatser. I dessa ingår något som benämns samtalskompassen – ett metodstöd för samverkansgrupper för förändring. I detta ingår bl.a. så kallade ”demokratiska samtal”. Utgångspunkten för det man kallar metodstöd för förändring har hämtat inspiration från det man i Norge benämner ”bekymringssamtal”. Det vällovliga syfte som ligger till grund för denna metodik är att bygga förtroende och tillit som ska kunna motivera en långsiktig och positiv förändringsprocess hos en individ. I Norge utförs samtalen såväl frivilligt som tvångsvis. Samtalen äger rum tillsammans med polis och familj. De ska vara förebyggande och inte anses utgöra någon påföljd.

Jag kan inte låta bli att känna ett visst obehag inför tanken på dessa samtal. Var går gränsen för yttrandefrihet, religionsfrihet och rätten att tillhöra en politisk organisation? Vem ska bestämma var den gränsen ska dras? Och vilka ska ges rätten att ange var gränserna går för att en person inte skall anses vara i riskzonen för att hemfalla åt våldsbejakande extremism?

Publicerat i Uncategorized

Färre anmälningar mot advokater

Advokater är skyldiga att följa god advokatsed. Vad som är god advokatsed bestäms av Advokatsamfundet genom dess styrelse och Disciplinnämnd. Detta följer av rättegångsbalken och samfundets stadgar. Advokatsamfundets disciplinnämnd tog förra året emot 497 anmälningar mot advokater under 2013. Det är 70 färre än under 2012. Antalet disciplinanmälningar har sjunkit från 591 anmälningar år 2008. Advokatsamfundets styrelse tog också upp 20 disciplinärenden på eget initiativ 2013.

Disciplinanmälningarna blir färre, trots att Sveriges advokatkår växer kraftigt. År 2000 kom 604 anmälningar in till disciplinnämnden, mot 497 anmälningar under 2013. Det innebär att antalet anmälningar under den tiden har minskat med 18 procent, trots att advokaterna har blivit 44 procent fler – från 3 535 advokater år 2000 till 5 248 advokater år 2013. Till detta kommer en ännu större ökning av antalet biträdande jurister, vilka genom sina principaler indirekt också står under Advokatsamfundets tillsyn.

Statistiken visar tydligt att tendensen med ett minskat antal anmälningar är stabil. Detta avspeglar Advokatsamfundets långsiktiga satsning på advokatetik och är ett tecken på att den svenska advokatkåren håller en mycket hög etisk standard. Vad som är god advokatsed framgår av Vägledande regler om god advokatsed, styrelsens vägledande uttalanden och Disciplinnämndens praxis.

Professorn i processrätt vid Stockholms universitet Lars Heuman har nu tagit sig för att författa en bok med titeln God advokatsed. Han gör i en debattartikel idag reklam för sin nyutkomna bok. Det finns mycket att säga om boken såväl till form som innehåll. Jag kommer också att göra detta i nästa nummer av Tidskriften Advokaten, som kommer ut onsdagen den 29 januari.

Intill dess måste jag dessvärre avslöja att Heuman, den ambitiösa ansatsen till trots, tyvärr inte riktigt verkar ha förstått ämnet. Det blir kanske lätt så när man saknar närmare kunskap om yrket och advokatens uppdrag. Och, därtill inte närmare efterforskat vad advokatetiken innefattar och hur samfundets tillsyn fungerar.

För den känslige skulle det därför möjligen kunna uppfattas som något aningslöst att författa en bok som till sitt utseende önskar ge intryck av att vara ett auktoritativt verk på området.

Publicerat i Uncategorized