Corona – ett advokatansvar

“Världen och Sverige har drabbats av en i modern tid exceptionell katastrof. Dess följder kommer i en mängd avseenden att bli utomordentligt ingripande för många människor. Konsekvenserna låter sig idag inte överblickas. Helt säkert är att det svenska samhället måste bistå katastrofens offer med insatser på en rad skilda områden. Inte minst gäller detta behovet av juridiskt bistånd. Sveriges advokater har här ett unikt tillfälle att visa samhällsansvar och solidaritet med dem som drabbats. Insatserna kan ske på en rad skilda rättsområden innefattande såväl humanjuridik som affärsjuridik”. 

Detta kunde varit en text skriven igår eller idag, i anledning av Coronavirusets spridning. Men, det var mitt mail till min styrelse i Advokatsamfundet den 29 december 2004.

Flodvågorna julen 2004 förändrade tillvaron för många människor. Katastrofen antog enorma dimensioner. Hjälpbehovet var mångfacetterat och gigantiskt. Det ställde krav på samhället att bistå de många människor som drabbats. Tillräckliga resurser saknades dock. Detta gällde inte minst på juridikens område. Den offentliga rättshjälpen existerade knappast och det privata rättsskyddet hade mycket stora begränsningar. Detsamma gäller idag med anledning av Coronakrisen. Enorma hjälpbehov uppkommer.. Advokater har bred erfarenhet av att bistå människor i  kris- och konfliktsituationer. För Advokatsamfundets ledamöter fanns därför 2004  liksom idag, en möjlighet och en skyldighet att som kollektiv hjälpa till med det som advokaterna särskilt kan tillhandahålla, nämligen juridiskt bistånd.

Efter Tsunamin  inledde jag ett projekt där advokatbyråer kostnadsfritt bidrog med en resurs motsvarande 10 arbetstimmar per heltidsverksam jurist. På bara några dagar hade svenska advokater gjort utfästelser om över tjugo tusen timmar. En stor resursbas skapades. Min stolthet över att tillhöra en kår med så mycken inneboende idealitet och handlingskraft var stor. Vi byggde en portal  ”Advokathjälp till flodvågens offer”. Vi hjälpte Pro bono hundratals i behov av juridisk hjälp.

Vad gäller behovssidan när det gäller följderna av Corona kan man redan idag identifiera flera huvudområden alltifrån hjälp till enskilda individer som riskerar att förlora sitt arbete till småföretagens behov i allt från arbetsrättsliga och skatterättsliga angelägenheter, generationsskiften, försäkringsfrågor till skadereglering m.m. Ett annat område kan vara att biträda vid strävanden att åstadkomma sådana förändringar av gällande regelverk som Coronakatastrofen föranleder. Domstolar och andra myndigheter  kommer att drabbas av betydande belastningar i olika rättsliga frågor med anknytning till katastrofen. Detta innefattar en hel rad problemområden som ingen idag kan förutse. Kontakter kan behöva initieras med regeringskansliet i syfte att gemensamt lösa de många problem som småföretag och enskilda kommer att ställas inför. 

Jag menar att samma sak som gällde 2004 gäller i än högre grad idag. Coronaviruset och de konsekvenser redan medfört kommer att leda till ett gigantiskt stort behov av juridisk rådgivning. Det gäller fysiska personer men även mindre företag som inte kan betala. Här har advokater en viktig roll att fylla genom insatser på pro bono basis. Jag hoppas att Advokatsamfundet redan funderar på dessa frågor och att raska initiativ tas. En modell för organisation av detta arbete finns i det viktiga projekt som ideellt utfördes i samband med tsunamikatastrofen. I detta extrema läge måste alla med bortseende av sina egna intressen bidra till att mildra effekterna av den pågående katastrofen.

När ropen skalla

I oroliga tider efterfrågas handlingskraft hos de styrande. Sveriges regering har visat prov på såväl handlingskraft som förtroendeingivande ledarskap. Dagens förslag var kraftfulla för att minska de ekonomiska effekterna av Corona. Det kommer säkert att behöva utökas. Men, så långt var det utomordentligt bra hanterat. Man har inte heller givit efter för det starka trycket om införandet av olika åtgärder bara för att visa politisk beslutsamhet. Det tycker jag är bra. Man har lyssnat på experterna. Ja, det finns de som har avvikande meningar på marginalen. Men, de alldeles övervägande internationella och nationella experter har en samsyn ibland annat frågan om den bristande effektiviteten i att stänga gränser och skolor i syfte att minska smittspridningen. Till och med chefen för den danska folkhälsomyndigheten gjorde klart att den danska regeringens beslut att stänga gränserna var uteslutande ett politiskt beslut, som saknade vetenskaplig grund. Jag finner det därför hedervärt att den svenska regeringen valt att lita på experterna och avstå från politiska beslut som i det första kan framstå som handlingskraftiga, men som inte är effektiva och som riskerar att skada mer än att hjälpa. EU kommissionens beslut idag att stoppa i princip allt resande till EU kräver en förklaring. Det är ju i EU som epicentrum är. Vad är det vi skyddar oss ifrån undrar man. 

Till detta kommer att Sverige i vissa hänseenden skiljer sig från många andra länder bland annat genom att den svenska regeringen saknar makt att införa undantagstillstånd, vid krigsliknade händelser eller andra samhälleliga kriser. Regeringen saknar mycket av den makt som andra demokratiska regeringar har. För att inte tala om diktaturer som Kina. I Sverige är det myndigheter som Folkhälsomyndigheten och smittläkare som har rätt att besluta i frågor om karantän, hälsokontroller och isolering m.m. Detta bör man ha i åtanke när man ställer krav på olika åtgärder från regeringen, som i avsaknad av mandat från riksdagen inte kan besluta om vissa frågor. Det är ett uttryck för den svenska synen på demokrati och begränsning av makten som kommer till uttryck i regeringsformen. 

Samtidigt kan regeringen, som den också gjort förra veckan, med stöd av annan lagstiftning besluta om t ex inskränkningar i mötesfriheten. Möten med mer än 500 är förbjudet. Det är en synnerligen dramatisk inskränkning från ett rättighetsperspektiv. Att begränsa mötesfriheten är en vanlig åtgärd i diktaturer och autokratier med maktfullkomliga ledare. Jag har stor förståelse för regeringens beslut. Men, det är ett exempel som visar hur lätt det under kristider är att begränsa grundläggande rättigheter för den goda saken. Nästa steg är att begränsa mötesfriheten för mer än femtio personer eller som Finland idag där allmänna sammankomster med mer än 10 personer förbjuds. Det är en mycket farlig utveckling, som i ett annat land lätt skulle kunna missbrukas genom att permanenta dessa åtgärder.

Jag vill varna för att förslag på inskränkningar i våra grundläggande rättigheter mycket väl kan komma från olika håll. Det är i själva verket högst sannolikt. Då gäller det att regeringen visar samma integritet. Det finns starka skäl att vara mycket uppmärksam på utvecklingen i allmänhet. Nyligen lämnade regeringen en anmärkningsvärd lagrådsremiss om inre utlänningskontroll, som fick allvarlig kritik från Lagrådet. Den skulle lätt kunna gå igenom riksdagen i dessa tider när alla endast fokuserar på Coronaviruset och dess följder. 

Borgfred synes också råda. Allt annat vore mot bakgrund av det synnerligen allvarliga läge som råder, patetiskt. Det är inte tid för partipolitiska utspel, även om SDs partiledare, den vanligen så välpolerade Jimmie Åkesson avslöjade sitt riktiga jag när han viftandes med flygblad i Turkiet förkunnade att Sverige är fullt. Det var bara järnrören som fattades. 

Det där med journalistisk saklighet

Det är lätt att vara raljant. Ibland är det till och med effektfullt. SvDs ledarskribent Ivar Arpi är en skicklig journalist och en god stilist. Men, när det kommer till sakligheten finns en del övrigt att önska. I dagens SvD tar Arpi upp en angelägen fråga om advokaters uppträdande i samband med reklam på sociala medier. Arpi är på goda grunder bland annat upprörd över en Instagramfilm och en musikvideo. Jag förstår honom. Uppträdandet i många av de exempel han nämner är förstås inte godtagbara. 

Därutöver är Arpi framför allt misssnöjd med Advokatsamfundet, som enligt Arpi inte tycker att advokaternas uppträdande i Instagramfilmen och på musikvideon skulle vara problematiskt. Arpi hävdar att Advokatsamfundet sluter upp bakom sina egna. Detta är ett häpnadsväckande påstående och i sak helt fel. 

När det gällen Instagramfilmen med två glasögonförsedda advokater som dricker whisky fann Disciplinnämnden vid sin prövning, tvärtemot vad Arpi påstår, att advokaterna brutit mot god advokatsed och tilldelade dem en varning. När det gäller musikvideon med rappartisten påstår Arpi  att advokaterna  upplåtit lokalen där videon spelades in. Detta är fel. Tingsrättens lokal har upplåtits av domstolschefen. Vidare påstår   Arpi felaktigt till att Advokatsamfundet menat att ”media valt att vinkla frågor rörande inspelningar”. Varken Advokatsamfundet eller dess Disciplinnämnd har hävdat detta. Påståendet kommer, vilket framgår av Disciplinnämndens beslut, från en av de advokater som tillskrivits i disciplinärendet. Men, vad viktigare är; filmen har inte varit föremål för Disciplinnämndens prövning. Detta framgår också tydligt av besluten.

Jag rekommenderar Ivar Arpi att lite noggrannare ta del de beslut som Disciplinnämnden meddelat. De återfinns på Advokatsamfundets hemsida, tillsammans med ett flertal andra relevanta avgöranden. 

Jag vill ogärna tro att Ivar Arpi medvetet försökt vilseleda läsaren. Det vore allvarligt för tilltron till SvDs ledarsida. Förklaringen är nog att tillskriva journalistiskt slarv. Men, även så är det beklagligt att ett så allvarligt angrepp på Advokatsamfundet kunnat ske utan mycket noggrant grundarbete.  Svenska Dagbladet är en seriös tidning vars ledarsida i alla avseenden måste hålla en hög standard. Arpi har denna gång inte hållit måttet.

Arpi väljer i artikeln greppet att ställa advokaterna mot övriga samhället. Samhället försöker få bukt med brottsligheten, medan advokaterna enligt Arpi hittat en guldgruva. Advokaters uppdrag i en rättsstat innefattar att lojalt företräda sin klient. Inte att leka polis. Metaforen framstår därför mot bakgrund av de många sakfelen i Arpis text som mindre lyckad.