Mot bättre vetande

Regeringens förslag till nya 3:12-regler är ett hån

Regeringen har nu trots all remisskritik och lagrådskritik beslutat att gå vidare med ett krav på 4 % ägarandel för att kunna tillämpa löneunderlagsregeln i 3:12-reglerna. Det är mycket sorgligt.

3:12-reglerna är snåriga och svårtillämpade. De bör ändras, men förtjänar en ordentlig beredning. Borg borde istället tillsatt en utredning med uppdrag att se över fåmansbolagslagstiftningen under ordnade former. Nu kommer förslaget inte ens att ge några inkomster till staten. Risken är stor för det motsatta. Att de nya reglerna leder till lägre skatteintäkter. Nästan alla är eniga med finansministern att det nuvarande systemet bör ändras. Men det måste ske utan att konkurrensen snedvrids. Det måste ske med tillämpning av likabehandlingsprincipen. Dagens besked innebär inte det.

Det är närmast ofattbart att finansministern kan tillåta sig att på dagens presskonferens hävda att företag har anpassat sin struktur till skattesystemet, en struktur som inte har sin grund i en affärsidé. Vad menar finansministern? Han talar mot bättre vetande.

Om han var felunderrättad före remissomgången må det vara förlåtet. Men efter remissomgången, lagrådsyttrandet och den efterföljande intensiva debatten som förts i media och inom allianspartierna, är det ett inte godtagbart påstående. Man får utgå ifrån att Sveriges finansminister håller sig underrättad om sakförhållandena i en fråga som mött så kompakt kritik från remissinstanserna, näringslivet och lagrådet. Och, som kommer att få allvarliga konsekvenser för långt fler än de revisorer och advokater som finansministern synes ogilla.

Finansministerns försök till att ange de drabbade i siffror förtjänar inte heller respekt.

Det är inte seriöst att hävda att det är viktigt att förstå vilka extrema system som skapats för att sänka sin skatt av denna lilla grupp av konsulter, sådana som revisorer och andra. Effekterna av de förändrade 3:12-reglerna som Borg marknadsfört med stor emfas är inte ett resultat av extrema strukturer. Det är en följd av den lagstiftning Borg infört. Och som förutsågs vid införandet.

Kravet på ägarandel om 4 procent är inte mindre än en katastrof för tjänsteföretag som står i begrepp att ta in nya delägare. Det snedvrider konkurrensen på ett sätt som kommer leda till att väl fungerande företag som under lång tid före 3:12-reglerna haft samma struktur, bryts upp. Det skapar även mycket olyckliga snedvridningar vad gäller delägarna internt. Alla har inte samma ägarandel. Det kommer innebära att vissa delägare beskattas med 20 procent och andra med 58 procent.

På frågan ”Tycker du att detta skapar konkurrensneutralitet?” svarade finansministern att förslaget förbättrar konkurrenssituationen eftersom det förenklar för vanliga företag men täpper till hålen för dem som valt en extrem struktur för sin verksamhet. Såsom revisorer och advokater. Detta är inte annat än oförskämt.

Finansministern argument för införande av en 4 procent-spärr att delägande under 4 procent inte innebar någon risk känns inte helt lyckat en dag som denna. Idag går att läsa att en av våra största revisionsbyråer överklagat hovrättens dom i det s.k. Prosolviamålet. I det målet har hovrätten dömt ut ett rekordstort skadestånd på flera miljarder. Delägarna i den revisionsbyrån, liksom i övriga konsultbyråer, tar i realiteten en mycket stor risk oaktat de inte kommer upp i 4 procent. Därmed faller Borgs argument.