A propå verklighetsförfalskning och dolda agendor

Som av en tillfällighet skrev jag vårens sista ledare i Tidskriften Advokaten om mediala drev. Den kommer ut idag. Det var förutseende. Idag har nämligen Expressen en, osignerad, ledare om Problemet Ramberg. Den bekräftar på ett utmärkt tydligt sätt min analys. Läs och begrunda

Sommaravslutning att vara stolt över

I går kväll hade Stockholmsavdelningen av Sveriges advokatsamfund traditionsenlig sommaravslutning i Advokatsamfundets hus på Djurgården. Det var stor uppslutning. Fantastisk underhållning av musikaliska advokater med Mia Edwall Insulander som solist. En stor eloge till alla advokater och advokatbyråer som hade samlat in 80 000 kronor till ”Min stora dag”. Det är alltid lika gripande att höra de individuella berättelserna. Det är mer än glädjande att så många generöst bidragit för att stödja sjuka barn och sprida glädje. Jag är därför stolt och glad över Stockholmavdelningens initiativ. Det borde vara ett naturligt moment i varje advokats vardag att bidra till att göra gott.

Två tillrättalägganden

Med anledning av kommentarer i dagens media vill jag framföra två saker.

För det första vill jag tillbakavisa den kritik som framförts mot mig och mot samfundet för att mina uttalanden i kungadebatten inte behandlades på samfundets årsmöte igår. Det bör då framhållas att det står öppet för alla ledamöter att delta och att det gått mycket bra att oanmält ta upp frågan. Claes Borgström och andra kritiker hade anmält sig för deltagande. De valde att inte komma. Ordföranden berörde frågan i sitt huvudanförande. Han uttryckte då stöd för mig. Ingen annan valde att ta upp saken. Frågan blev därför inte föremål för debatt.  Mot den bakgrunden är det förvånande att man i efterhand framför kritik mot den demokratiska processen och öppenheten inom samfundet.

När det sedan gäller vad jag har sagt vill jag åter framföra att jag inte gjort några generella uttalanden om kriminellas trovärdighet i allmänhet. Mina uttalanden måste givetvis sättas in i sin kontext. Vad jag har gjort är att jag har understrukit vikten av att oskyldighetspresumtionen tillämpas även när det gäller kungen. I en situation när kungens verklighetsbeskrivning står i motsats till vad en utpressningsdömd person påstår bör kungens ståndpunkt äga företräde intill dess det föreligger rimlig bevisning till stöd för motsatsen. Denna självklara rättsprincip borde stödjas av alla. Detta handlar inte om ”att svassa för kungen”. Det handlar om grundläggande principer i en rättsstat. Det borde alla inse. Särskilt brottmålsadvokater.

Att rakryggat ta debatten

Tillbaka på kontoret efter två intensiva dagar av konstruktiva styrelse- och fullmäktigemöten. Också denna vecka har kommit att präglas av den från vissa ledamöter högljutt framförda kritiken mot mina uttalanden i anledning av medias hantering av uppgifter lämnade av kriminella. Det känns givetvis tillfredsställande att såväl Advokatsamfundets ordförande häromdagen, liksom en enig styrelse igår konstaterat att det inte finns anledning att kritisera mig och att styrelsen har fortsatt fullt förtroende för mig.  På dagens fullmäktigemöte var denna fråga inte föremål för diskussion mer än att många uttryckte sitt starka stöd för att jag agerat. Möjligen hade det varit mer rakryggat av de ledamöter som nu har valt media som sin plattform om de också hade kommit till samfundets årsmöte idag och framfört kritiken och tagit debatten. Men, de uteblev.

En kritik av kritiker

Det senaste dygnet har varit intensivt. Jag hade sett fram emot en lugn försommarhelg på landet. Men icke. Mitt blogginlägg om förtal, utpressning och medial anständighet och mitt framträdande i Aktuellt har uppenbarligen väckt starka känslor. De allra flesta tycks ha gillat mina inlägg i debatten. Gensvaret från allmänheten och ledamöterna, med undantag för några mycket få, har varit överväldigande. Och värmande. Men motsatt hållning har kunnat konstateras från visst mediahåll som kvällstidningarna och den ekonomiskt tyngda nättidningen Realtid. Hätska utfall och angrepp på min person har varit legio. Inte i sak. Nej, motangreppen kommer i annan form. Man angriper kritikerns motiv för att framföra kritiken. Man antyder dolska kopplingar och skumma samband. Strategin handlar således om det som varje filosofistudent får lära sig om klassisk osaklighet. Stundom är dumheten dock så påtaglig att klockorna stannar. Ett paradexempel utgör försöken att misstänkliggöra mig för att jag sedan något år är medlem i Kungliga Patriotiska Sällskapet. Om man hade orkat göra sin hemläxa bara så där lite grann hade man förstått hur komisk den vinkeln är. Men för att nu vara så helt öppen som media vill kan jag upplysa om att familjen står i begrepp att ansöka om att få en båtplats hos Kungliga Motorbåtsklubben. Men kön är lång och vi kanske inte lyckats få till stånd ännu en korrumperande koppling till kungahuset. Jag vill dock gärna upplysa om att uppsåtet finns.

Det finns givetvis ett stort allvar i allt detta och jag är övertygad om att den kommande efterdebatten kommer att ge anledning till viss självrannsakan hos media. Under inga förhållanden får den nu valda strategin tillåtas vara framgångsrik. Den utbredda mediekritiken måste tas på allvar. Försöken att tysta de få som öppet vågar kritisera media kommer inte att lyckas.