Ledarskap kräver mod, omtanke och handlingskraft

Jag var förra veckan inbjuden att delta vid stipendieutdelningar i Konungens Stiftelse Ungt Ledarskap. Stiftelsen satsar på att ge unga ledare möjlighet att utveckla ett värdebaserat ledarskap. Det var en mycket lärorik och inspirerande eftermiddag. Där var årets och tidigare års fantastiskt duktiga stipendiater under de tio år stiftelsen funnits. Många var invandrare, som kommit hit som flyktingar och även på annat sätt. Vilka fantastiska människor och entreprenörer! Några hade skapat företag med över hundra anställda. Några var aktiva i föreningslivet. En hade startat Unga romer.

Kungen menade i sitt inledningsanförande att ”Ledarskap handlar om mod, omtanke och handlingskraft”. Det ligger väldigt mycket i det.

För tio år sedan tog även jag, tillsammans med ett antal kvinnor inom rättsväsendet och advokatkåren, initiativ till att starta ett projekt som kom att heta Hilda efter namnsdagen då vi första gången träffades. Hilda betyder stridsmö. Det tyckte vi var passande för vår målsättning. Den var och är alltjämt att stödja kvinnor i deras professionella utveckling så att de vill ta på sig ansvaret att vara chef och delägare.

Vi var ett tjugofemtal kvinnor inom rättsväsendet och advokatkåren som såg behovet av att entusiasmera kvinnor till att bli ledare. Andelen kvinnor på chefspositioner var beklämmande låg inom rättsväsendet, förvaltningen och på advokatbyråerna. Ett antal projekt initierades. Vi har sedan dess haft nästan 400 personer som genomgått mentorskap inom våra Sofia- och Rubenprojekt. Vi har hållit 171 Hildaryseminarier med 9 319 deltagare. Vi har nu haft 11 Rakelkonferenser med sammanlagt 2 750 deltagare. Allt i syfte att öka andelen kvinnliga ledare.

Utvecklingen har glädjande nog förbättrats påtagligt i förhållande till hur det var för tio år sedan. Detta gäller särskilt inom åklagarväsendet, förvaltningen och domstolsväsendet. När det gäller andelen kvinnliga delägare på de större advokatbyråerna är det alltjämt en lägre andel kvinnor trots att byråerna anställer över femtio procent kvinnliga biträdande jurister. Hildas ambition är därför en lika angelägen uppgift idag, som för tio år sedan.

Rättsväsendet och advokatkåren står inför många utmaningar. Såväl domstolarna som advokatbyråerna ser ökade svårigheter att rekrytera de duktigaste juristerna. Till detta kommer att många kvinnor lämnar advokatyrket efter några år. Men, också många unga män väljer bort advokatyrket, liksom andra juristyrken. Detta är viktiga frågor ur ett kompetens- och yrkesperspektiv och på sikt bekymmersamt även ur ett ett rättsstatligt perspektiv. Man kan undra var alla otroligt duktiga jurister tar vägen. Och, hur de kan välja bort världens bästa yrke – att vara advokat.

De kvinnor, som ur ett samhälleligt och humanistiskt perspektiv verkligen skulle behöva vårt stöd, är dock inte bara högutbildade kvinnliga jurister på advokatbyråer, bolag, domstolar eller i förvaltningen. Det är enligt min mening alla de ensamstående kvinnor med barn som, trots heltidsarbete, med ytterst knappa medel ska få livet att gå ihop. Eller alla de invandrarkvinnor i förorten som utestängs från samhällelig samvaro. Dessa förtjänar vår uppmuntran och vårt stöd.

Advokatsamfundet startade ett fadderprojekt under förra året med syfte att stödja ensamkommande flyktingbarn som fått uppehållstillstånd i Sverige. Målet är att skapa förutsättningar att hjälpa så många som möjligt att integreras i det svenska samhället. För detta krävs en förståelse för den svenska värdegrunden. Det finns nämligen en sådan. Den bygger bland annat på allas lika värde och den följer av regeringsformen. Ibland önskar jag att Hilda kunde göra samma sak med alla de kvinnor som kommer hit, som lämnat sitt land, som riskerat sina liv och som inte sällan förlorat sina barn, syskon och sin man på vägen. Dessa modiga kvinnor och unga flickor hindras alltför ofta att delta i det svenska samhällslivet. Vi borde möjligen överväga att ta ett särskilt initiativ i den delen.

Värdebaserat ledarskap handlar, som Kungen påpekade på seminariet, om att ha en moralisk kompass. Det underlättar när man ska fatta svåra beslut. Så är det. Det har också alltid varit min ledstjärna. Man måste ha en värdegrund. Har man det är det inte alls lika svårt att veta vilken väg man ska ta när det svåra eller oväntade inträffar. Värdegrunder är nämligen inte populistiska. De förändras inte på grund av mediala drev eller tillfälliga opinioner. Inte heller vid oväntade händelser. En humanistisk värdegrund är därför robust och skänker trygghet.

En person som det senaste året professionellt följt sin moraliska kompass är generaldirektören vid Migrationsverket, Anders Danielsson. Under hösten 2015 upplevde Sverige en flyktingsituation som saknar motstycke i modern tid. För Migrationsverkets del innebar det att förmågan att mobilisera och klara uppdraget prövades till det yttersta. Myndighetens värdegrund (nästan identisk med Kungens) har varit mod, empati och handlingskraft. Jag vågar påstå, att generaldirektören i tillämpningen av sitt ledarskap med stor integritet levt upp till denna värdegrund. Migrationsverkets remissyttrande över regeringens förslag att minska antalet asylsökande och uppehållstillstånd är inte bara ovanligt skarpt i sin kritik. Det är ett uttryck för generaldirektörens och hans medarbetares integritet.

Anders Danielsson har aktivt deltagit som mentor inom ramen för Hildaprojektet. Han deltog även häromdagen på en av Hilda arrangerad konferens. Han delade generöst med sig av sina erfarenheter av en dramatisk höst och hur det är att leda en organisation vid stora och oväntade händelser som skapar stark påfrestning inom organisationen. Han berörde starkt och imponerade stort på de närmare 250 ibland rätt kritiska kvinnor inom rättsväsendet, förvaltningen och advokatkåren, som samlats för att inspireras och stärkas i sin ledarroll. På en sexgradig skala gav sjuttio procent honom en sexa och tjugotre procent gav honom en femma! Det kan man också kalla ledarskap – att kunna kommunicera sitt budskap.

En generaldirektör som inte låter sig styras av byråkratiska hinder, utan ser till uppdraget, men samtidigt står upp och argumenterar för grundläggande rättigheter och principer, tillämpar faktiskt bara den värdegrund som rättsstaten och vår regeringsform bygger på.

Publicerat i Uncategorized

Om att diskriminera romer

Romer utsätts för omfattande diskriminering i hela Europa, inklusive Sverige. De fråntas sina mänskliga rättigheter. Därför är språket och sättet man talar om romer viktigt. Därför är det inte i sin ordning att oreflekterat eller medvetet referera till fördomar om dem man kallat främling eller Zigenare.

Romerna är en av Europas äldsta minoriteter. Man beräknar att mer än 500 000 romer mördades under andra världskriget. Dessa övergrepp har inte fått den uppmärksamhet som illdåden förtjänar.

Det finns idag närmare 12 miljoner romer i Europa. De diskrimineras alltjämt. I vissa länder värre än andra. Sverige är inget undantag.

Polisen i Skåne upprättade för några år sedan ett register med 4 700 romer, varav många var barn. Vissa avlidna. Kartläggning av romer är dock inte något nytt. Det har förekommit under hela 1900-talet. För att inte tala om den utbredda steriliseringsverksamhet som utfördes mot romer under 1900-talet. Romerna hade heller inte rätt till mödrahjälp. Om sådan gavs villkorades den av sterilisering. Romska barn tvångsomhändertogs utan rättslig grund. Romerna var då som nu ofta rättslösa.

Romer är erkända som nationell minoritet. Detta till trots har Sverige inte förmått ge romerna upprättelse, trots vitboken från 2014 och ett antal utredningar.

Den senaste i raden är den slutrapport som regeringens samordnare för utsatta EU-medborgare avlämnade nyligen. I den rapporten avråds bl.a. kommuner att erbjuda skolgång, boende och bistånd. I rapporten avråds även enskilda att ge pengar till tiggarna. Rapporten är enligt min mening behäftad med allvarliga brister och fel. Slutsatserna torde vidare strida mot våra internationella åtaganden. Icke dessto mindre ligger den till grund för hur många kommuner idag agerar. Det är oroväckande.

Hatbrotten mot romer upprepas dagligen. Närmare hälften av Diskrimineringsombudsmannens domar och förlikningar, när det gäller bostadsdiskriminering, lär röra romer. Attackerna mot romska EU- migranter är vanliga. De är inte bara vidriga. De är ovärdiga ett land som Sverige.

Alliansregeringen inledde en satsning för att stärka romernas rättigheter. Den fullföljs av den sittande regeringen. Det är bra. Satsningar görs bl.a. För att i skolan hindra fördomar att få fäste. Men det torde krävas mer. Ett läsvärt tips är skriften ”Har Sveriges romer fått upprättelse?” Utgiven av Fonden för Mänskliga Rättigheter. Den innehåller tänkvärda förslag till upprättelse.

Man kan inte i dessa tider låta bli att erinra sig att Sverige inte tillät romer att resa in i landet under åren 1914-1954. Romer ansågs vara en samhällsfara och avvisades vid gränsen. Historien upprepar sig, även om vi idag inte kan stoppa EU medborgare. Men vi kan stoppa andra.

Publicerat i Uncategorized

Om behovet av en stark stat – mål och medel

En av förklaringarna till framväxten av nazism och fascism under mellankrigstiden anses av många vara försvagningen av samhället. Ser vi oss omkring i Europa kan man undra om inte historien håller på att upprepas. Ungern, Polen, Turkiet, Ryssland och Slovakien har utvecklats i stark nationalistisk och antidemokratisk anda. Rättsstatliga principer har kastats över bord. Det finns därför goda skäl att fundera över vilka faktorer det är som håller ett samhälle samman och som inte inbjuder till en upprepning av trettiotalets fasor. Jag har skrivit om dessa frågor i min senaste ledare i Tidskriften Advokaten. Det vore därför intressant om våra politiker började tala om något annat än ordning och reda, hårdare straff och bibehållen välfärd i inskränkt mening. Jag tycker det vore inspirerande att höra en ärlig idépolitisk debatt i riksdagen, som tog sin utgångspunkt i etiska överväganden när det gäller mål och medel.

https://www.advokatsamfundet.se/Advokaten/Tidningsnummer/2016/Nr-3-2016-Argang-82/Om-faran-med-ett-forlorat-samhallskontrakt/

Publicerat i Uncategorized

Om målkonflikter och advoktens roll

I Sverige ska åklagaren bevisa att en misstänkt gjort sig skyldig till det brott som åklagaren har påstått. Åklagaren ska också styrka att den tilltalade har haft uppsåt att begå brotten. Detta gäller oavsett allvaret i det brott som åtalet avser. Åklagaren har bevisbördan. Det är det som kännetecknar en rättsstat. 

 Advokatens uppgift under förundersökningen och i rättssalen är att tillvarata den misstänktes intressen. Det betyder att advokaten ska se till att allt som talar till den misstänktes förmån kommer fram. Advokaten ska vara uppmärksam på att åklagaren iakttar sin plikt att vara objektiv. Advokaten ska i förekommande fall presentera alternativa händelseförlopp osv. Advokaten ska vara uppmärksam på att klienten behandlas korrekt och i förekommande fall ifrågasätta åklagarens bevisning. 

Domstolens uppgift är att pröva bevisningen, tillämpa lagstiftning och utdöma påföljd.

Dagens nyheters ledare redogör idag för en ny utredning som regeringen tillsatt. Enligt direktiven ska utredaren bl.a. se över förutsättningarna för ett eventuellt övergivande av principerna om omedelbarhet och muntlighet, som sedan närmare sjuttiofem år har styrt den svenska straffprocessen. Dessa principer betyder i korthet att domstolen endast kan lägga uppgifter till grund för domen som framkommit under själva rättegången. Det innebär bl.a. att en tilltalad inte kan dömas med p.g.a. uppgifter som denne lämnat under förundersökningen, utan endast p.g.a. uppgifter som framkommit under den muntliga rättegången. Dessa principer anses nu bidra till de långa häktningstiderna.
 Under en lång rad av år har Sverige vid upprepade tillfällen kritiserats av såväl FN som Europarådet för att personer sitter häktade under mycket lång tid och därtill med omfattande restriktioner. Domstolen har att pröva åklagarens häktningsframställning. Det är mycket sällsynt att domstolen inte bifaller häktningsyrkandet. Det är likaså ovanligt att domstolen inte bifaller åklagarens omhäktningsyrkande. Detsamma gäller åklagarens rätt att meddela restriktioner under lång tid. Om detta kan man ha starka synpunkter.

 Domstolen borde enligt min mening, i högre grad än vad som är fallet, ställa krav på att åklagaren redogör för vilka åtgärder som kvarstår att göra osv. De långa häktningstiderna är inte godtagbara och avsaknaden av en tidsbegränsning leder till att förundersökningarna drar ut på tiden i det oändliga. I flertalet andra länder accepteras inte ett system som det vi har i Sverige och där har tidsgränser införts. En utredning kommer glädjande nog inom kort att lägga fram förslag innebärande att tidsgränser ska införas.

 DN hyllar i dagens ledare regeringens initiativ och fastslår att det vore bättre om en misstänkt kunde avge rättsligt bindande förhör tidigt i processen, som senare kunde spelas upp i rätten. Några problem med en sådan ordning ser inte DNs ledarsida, med undantag för ”advokaternas ekonomiska intresse av långa och utdragna processer”. Alla vinner enligt DN på ett slopande av omedelbarhetsprincipen, utom möjligen advokaternas ”avräkningsnota”.

 Glädjande nog är inte inrikesministern lika aningslöst självsäker. Det finns nämligen ett antal inte okomplicerade målkonflikter, för att använda sig av DNs vokabulär, vid ett övergivande av omedelbarhetsprincpen. I den är inte advokaten huvudfigur, utan klienten, den för brott misstänkte som måste garanteras en rättvis rättegång. Av det skälet har också Advokatsamfundet en expert med i utredningen.

 Det kan finnas många skäl till att en person lämnar felaktiga uppgifter under förundersökningen. Misstänkta, vittnen och andra förhörspersoner måste också under rättssäkra former kunna höras och korsförhöras mot varandra m.m.

Att som den osignerade ledaren i DN ta heder och ära av de advokater som under svåra förhållanden försvarat misstänkta är faktiskt ett lågvattenmärke. Det är samma advokater som inte sällan framgångsrikt hävdat DNs och andra tidningars legitima rättigheter. Till skillnad från tidningen är jag i sakfrågan inte lika tvärsäker åt något håll, utan förlitar mig på att hovrättspresidenten Wersäll och hans experter kommer fram till ett klokt och välgenomtänkt förslag, dock efter en saklig analys som identifierar de verkliga målkonflikterna.

 

 

Publicerat i Uncategorized

Om rättsstatlig besinning i trängda lägen

Terrorgruppen ISIS har förklarat krig mot Europa. Detta leder givetvis till ökade legitima krav på krafttag mot terrorism och jihadism. I Frankrike har till exempel undantagstillstånd införts, med åtföljande allvarliga inskränkningar i människors fri- och rättigheter. I andra länder pågår liknande processer. Det är förståeligt. Men även i pressade lägen måste de rättsstatliga värdena upprätthållas. Eller bättre: Särskilt då.

Vi har under 1900-talet haft terrorism i Europa, däribland IRA, Baader- Meinhof och ETA, som i likhet med ISIS haft ideologiska förtecken. I Mellanöstern har terrorismen under lång tid tagit sig exceptionellt våldsamma former. Terrorn förfaller vanligen vara idéstyrd. När ISIS nu har förklarat Europa som nästa slagfält ställs vi inför svåra prov. Enligt min tro kan terrornätverk av detta slag inte effektivt bekämpas endast med fler poliser, ökad övervakning och utvidgat effektivt samarbete mellan säkerhetstjänsterna. Sådana åtgärder är säkert nödvändiga. Men vi kommermed enbart sådana åtgärder inte kunna bekämpa eller ens förhindra en ideologiskt färgad fiende som omfattar våldsförhärligande tankegods. Det har ju verkligheten visat. För framgång i den kampen krävs också att Europa förmår skapa en kraftfull motbild som kan locka de unga som idag blir förförda av ISIS våldsamma budskap.

Den uppenbara risken i dagens situation är att det öppna samhällets reaktion leder till att människor ytterligare delas in i grupper och då särskilt efter religiös tillhörighet. Muslimer, judar, kristna och andra religiösa grupper förföljs redan runt om i världen. Just på grund av sin religion. ISIS är just nu en av de mest ivriga aktörerna i i förföljelsen av kristna. Man tar livet av alla som inte frånsäger sig sin kristna tro. De flesta som flyr från t ex Eritrea och Somalia gör detta av sådana skäl. Dessa grupper är välrepresenterade som asylsökande i Sverige.

Även om många krig utkämpats i religionens namn och även om ISIS gärna vill framhålla religionens betydelse handlar nog inte ISIS illdåd i första hand om religion. Och än mindre om islam. Islam är inte en mer våldsbenägen religion än kristendomen eller någon annan av de stora världsreligionerna. Tvärtom. När nu ISIS har kidnappat islam för andra syften än religiösa, nämligen att krossa det öppna och sekulariserade samhället, är det angeläget att vi som vill värna det öppna samhället också gör så. Och det gör vi bäst genom att inte låta terrorgruppen sätta agendan, utan att alltid hålla oss till den humanistiska värdegrund som ligger till grund för lagar och konventioner. De demagoger som nu vädrar morgonluft för sin grundläggande islamfientlighet bör heller inte tillåtas få styra. Besinning och eftertanke krävs även i trängda lägen.

Risken är stor att terrorn lyckas i sitt uppsåt att inskränka demokratin. Risken är dock ännu större att de principer om legalitet och objektivitet som ligger till grund för statens maktutövning åsidosätts. Statens skyldighet att respektera allas lika värde, frihet och värdighet har redan satts på prov. Detta gäller särskilt i asylfrågan, som allt oftare kopplas till terrorhotet.

Statsministern har på senare tid, i syfte att legitimera överenskommelsen med Turkiet, upprepat behovet av att stoppa irreguljära migranter. Vad som avses härmed är inte alldeles lätt att förstå. Med irreguljär migrant avses i vedertaget språkbruk personer som inte har tillstånd att vistas i landet, ofta benämnda ”papperslösa”. Vad statsministern förefaller syfta på är alla dem som, i brist på lagliga vägar, med hjälp av människosmugglare flyr från förföljelse, krig och umbäranden via Turkiet till Grekland för att söka asyl. Det är inte samma sak. Dessa skickas nu av EU, under vidriga förhållanden tillbaka till Turkiet, tillsammans med en påse pengar, närmare bestämt upp till sextio miljarder kronor. Och därtill med löfte om snabbspår in i EU. Turkiet förväntas att mot betalning göra det jobb som Europa helst vill slippa.

Att bedriva människohandel med utsatta människor och köpa sig fri från lagliga och humanitära förpliktelser är inte ägnat att hedra Europa och dess invånare. Låt oss inte, som många idag försöker göra, se flyktingarna som potentiella terrorister. Det är en inhuman människosyn grundad på ytlig analys och, mycket ofta, i rena fördomar.

Det är idag allas vår skyldighet att stå upp för humanism och mänskliga rättigheter. Det är grundvalen för vårt öppna samhälle. I det ligger att skydda befolkningen från terrorism. Men att göra detta med bibehållen värdegrund. Det är denna värdegrund som vi ska värna och visa som motbild till ISIS våldsideologi.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Advokat utesluten ur Advokatsamfundet

Den 18 februari beslöt Advokatsamfundets Disciplinnämnd att utesluta en advokat ur samfundet. Beslutet gick i omedelbar verkställighet. Advokaten ifråga hade i hovrätten dömts för anstiftan till misshandel, skadegörelse och ofredande. Nämndens beslut blev  offentligt idag.

Nämndens bedömning och beslut

Av utredningen framgår att PL den 21 augusti 2014 förordnades till offentlig försvarare för SG som då var misstänkt för bland annat försök till mord och att SG senare häktades för detta. Vidare framgår att huvudförhandling i målet mot SG hölls i slutet av september 2014 och att tingsrätten meddelade dom den 7 oktober 2014 varvid SG dömdes för bland annat grovt vapenbrott och medhjälp till grovt olaga hot till fängelse åtta månader. Häktningen av SG hävdes i samband med huvudförhandlingen. PL överklagade domen mot SG den 28 oktober 2014.

Av PLs egna uppgifter framgår vidare att PLs i ärendet aktuella telefonsamtal med SG ägde rum på kvällen den 11 oktober 2014 då PL fortfarande var offentlig försvarare för SG och att han i anledning av försvararuppdraget talat med SG i telefon tidigare samma dag. Även om kontakten togs på PLs fritid måste PL när han kontaktade SG och involverade honom, med hänsyn till omständigheterna, anses ha handlat inom ramen för advokatverksamheten.

Hovrätten fann i sin lagakraftvunna dom det styrkt att PL i samtalet med SG uppmanat denne att komma till platsen och utöva våld mot ungdomar som fanns i närheten. Detta ledde till att SG och ytterligare en person i taxi begav sig till platsen och vid ankomsten misshandlade tre av ungdomarna. För bland annat detta dömdes SG för misshandel till fängelse och PL för anstiftan till misshandeln. Varken vad som förekommit vid PLs personliga inställelse inför nämnden eller utredningen i övrigt ger nämnden anledning att göra någon annan bedömning av PLs agerande än vad hovrättens dom utvisar.

Genom vad PL sålunda dömts för har han i sin verksamhet uppsåtligen gjort orätt. Varken vad PL framfört rörande sina personliga problem av olika slag eller vad som i övrigt framkommit medför att omständigheterna kan anses mildrande.

Nämnden beslutar därför att utesluta PL ur Advokatsamfundet
en¬ligt 8 kap. 7 § första stycket rättegångsbalken.

Nämnden förordnar att beslutet genast skall verkställas.

PL får överklaga beslutet om uteslutning hos Högsta domstolen. Vill PL överklaga beslutet, skall han inom fyra veckor från den dag han erhöll del därav till Advokatsamfundet inkomma med överklagande.

Jag har tidigare på denna blogg skrivit om gränserna för Advokatsamfundets tillsyn. Den är, med undantag för om en advokat gjort sig skyldig till oredlighet (ekonomisk brottslighet), begränsad till vad som förekommer inom advokatverksamheten.

Publicerat i Uncategorized

Skatteverket handlar uppsåtligen i strid med Kammarrättens dom

Skatteverket beskriver på sin hemsida under rubriken ”Delägarprogram i konsultföretag” den organisationsform som det alldeles övervägande antalet advokatbyråer, liksom revisionsbyråer tillämpar – som skatteupplägg. Detta är felaktigt. Organisationsformen med flera delägare som samtidigt verkar i rörelsen har tillämpats i flera decennier. Som regel betalar inte nytillträdande delägare mer än ett på förhand bestämt kvotvärde för att bli delägare. Och på motsvarande sätt ersätts frånträdande delägare enligt samma principer. Det brukar kallas ”naken in och naken ut”. Skälen till denna sedan länge tillämpade organisationsstruktur är flera.

Advokatbyråer och revisionsbyråer är inte kapitalintensiva verksamheter. Finansieringsbehovet är begränsat. Vidare är tanken att unga begåvade personer ska kunna bli delägare även om de saknar privat förmögenhet. Så har systemet fungerat ända sedan jag började på advokatbyrå på 1970-talet och dessförinnan. Denna organisationsform saknar varje samband med den vid var tid gällande skattelagstiftningen.

Detta hindrade emellertid inte Skatteverket att 2012 inleda skatteprocess mot revisorer och revisionsbolag i syfte att åstadkomma att nytillträdande delägare skulle beskattas för mervärdet av aktierna, enligt en såväl ologisk som obegriplig metod. Nu bar det sig dock inte bättre än att Kammarrätten i dom den 22 december 2014 (mål nr 701-702-14) ogillade denna Skatteverkets talan. Detta hindrar emellertid inte Skatteverket från att alltjämt fortsätta att beskriva organisationsformen som ett skumt skatteupplägg.

Advokatsamfundet och FAR skrev i anledning av detta ett brev till Skatteverkets generaldirektör. Vi krävde att myndigheten i första hand tar bort den felaktiga informationen och i andra hand, såvida Skatteverket, oaktat Kammarrättens dom, vidhåller sin ståndpunkt och önskar få frågan om värdering av aktier i fåmansföretag ytterligare prövad i domstol, att detta redovisas på annat sätt och då lämpligen under ”värdering av förmåner”.

Vårt brev föranledde Skatteverket att i svar meddela att myndigheten enligt lag har en serviceskyldighet, vilket enligt verkets uppfattning bland annat ska leda till att “det ska var lätt att göra rätt och svårt att göra fel”. Vidare upplystes i brevet att Skatteverket publicerar information under rubriken “skatteupplägg”, som bedöms som felaktig och kommer att ifrågasättas. Med skatteupplägg avses enligt brevskrivarna ”upplägg som medför otillåtet skatteundandragande.” Genom tillhandahållandet av denna information ”kan medborgare och företag undvika onödiga kontroller och efterföljande processer” hävdas det i svaret.

När det gäller det uppgivna upplägget benämnt ”Delägarprogram i konsultföretag” beskrivs detta som överlåtelser av aktier till anställda till pris under marknadsvärdet och som därför leder till ett otillåtet skatteundandragande”. Budskapet uppges vara att låta domstolarna ånyo pröva frågan.

Detta förhållningssätt är enligt min mening inte godtagbart. Det är inte heller förenligt med myndigheternas objektivitetsplikt. Myndigheter ska inte driva politik. De ska tillämpa lag och lojalt följa lagakraftvunna domar. Att därtill kvälja lagakraftvunnen skattedom kan inte anses vara förenligt med ansvarsfull myndighetsutövning. När Skatteverket trotsar Kammarrättens avgörande och felaktigt pekar ut tusentals personer som skyldiga till otillåtet skatteundandragande är detta allvarligt. Lika allvarligt är det att Skatteverket indirekt genom hot försöker påverka revisorer och advokater att inte tillämpa en vedertagen och av Kammarrätten gillad organisationsform under förespegling om den uttalade risken för en utdragen och dyr skatteprocess.

Kanske något som JO borde ta sig en titt på!

Publicerat i Uncategorized