En grundprincip i regeringsformen är att myndigheterna ska beakta allas
likhet inför lagen, samt iaktta saklighet och opartiskhet. Det syftar till att säkerställa att rättssäkerheten upprätthålls vid myndighetsutövning. I samma syfte genomfördes på migrationsrättens område 2006 en av de största processrättsliga reformer som någonsin genomförts i Sverige. En ny instans -och processordning sjösattes, som bland annat innebar att domstolsprövning infördes i asylmål med ett tvåpartsförfarande och rätt till muntlig förhandling.
Den nya ordningen innebar att en asylansökan först prövas av Migrationsverket, MV. Vid avslag kan den asylsökande klaga till migrationsdomstolen. Vid nekat bifall till ansökan i migrationsdomstolen krävs prövningstillstånd för att klaga till migrationsöverdomstolen. Sådant tillstånd ska ges om det är av vikt för rättstillämpningen eller om det finns synnerliga skäl. Det har dock med fog framhållits att antalet vägledande avgöranden från migrationsöverdomstolen varit mycket sparsamt förekommande.
Domstolarna har i likhet med MV, emellertid ingen lätt uppgift. Det ankommer på den asylsökande att göra sin identitet sannolik. Detta är inte sällan någon lätt uppgift för den asylsökande. Det är här åldern kommer in.
Regeringen gav 2016 Rättsmedicinalverket, RMV, i uppdrag att utifrån aktuell forskning och beprövad erfarenhet ”med stor skyndsamhet” påbörja genomförandet av medicinska åldersbedömningar. Detta arbete har inletts och ett mycket stort antal asylsökande har åldersbedömts. Många asylansökningar har därefter avslagits.
Många forskare hävdar att det i och för sig skulle vara möjligt att ta fram en tillförlitlig metod. Men, de menar att de metoder som för närvarande används av RMV och som MV och domstolarna lutar sig mot är ovetenskapliga och många fall direkt missvisande. Som Negra Efendic´ visat i sin utomordentliga serie av artiklar i Svenska Dagbladet har RMV utgått från felaktiga förutsättningar när det gäller knäledens mognad. RMV har utgått från att knäleden mognar i mitten av 20-årsåldern. Forskning visar istället att knäleden mognar 1,5 år före visdomständerna mognat. Detta innebär enligt flera forskare att så många som 33 procent av de pojkar som utsatts för RMVs bedömning kan ha blivit klassificerade som vuxna.
Åldersbedömningarna brister i vetenskaplighet också på den grunden att det saknas kontrollpopulationer i de ursprungsländer varifrån de asylsökande kommer. Biologiskt åldrande kan påverkas av etnicitet och socioekonomiska faktorer, liksom trauma kan göra det.
I många av de ärenden som MV och domstolarna har att pröva är RMVs bedömning den enda bevisningen.
Domstolarna har här en central roll. Det är domstolarnas ansvar att pröva och bestämma om den eller de metoder som använts är tillförlitliga. Det är domstolen som har det yttersta ansvaret.
Rättsreglerna som Migrationsverket och domstolarna har att tillämpa är i hög grad konventionsstyrda med ett starkt EU-rättsligt inslag. Enligt asylprocedurdirektivet artikel 25.5 ska man, om det efter att en medicinsk åldersbedömning genomförts fortfarande kvarstår tvivel, utgå från att den asylsökande är minderårig. I ljuset av hur allvarlig och enhetlig kritiken från forskare är mot de tillämpade åldersbedömningarna kan rimligen ingen annan slutsats dras än att tvivel kvarstår. Slutsatsen är att i alla de fall när RMVs bedömning utgör den avgörande bevisningen ska alla bedömas som barn.
Den svenske lagstiftaren brydde sig inte om att uttryckligen reglera detta i lag utan lutade sig mot den s.k. bevislättnadsregeln. Nu har äntligen migrationsdomstolen i ett fall underkänt en åldersbedömning gjord av RMV och tillämpad av MV. Det är angeläget att Migrationsöverdomstolen prövar frågan om åldersbedömningarna tillförlitlighet och tillämpar asylprocedurdirektivet konformt. Annars finns det starka skäl att ifrågasätta i vad mån migrationsdomstolsreformen 2006 i realiteten har inneburit en ökad rättssäkerhet för de asylsökande. Eller om den bara var en kuliss!
Förfarandet med åldersbedömningar kan inte anses vila på vetenskaplig grund. Att RMV detta till trots fortsätter med åldersdömningar på sätt som sker och att MV lutar sig mot dessa som enda bevis, strider enligt min mening mot regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet. Denna bevisvärdering strider också mot asylprocedurdirektivet.
Att regeringen och ansvarigt statsråd inte ingripit och stoppat RMVs arbetsmetoder, som inte kan betraktas som något annat än ett allvarligt systemfel, är försiktigt uttryck anmärkningsvärt. Hur är det möjligt att unga människor som flytt till Sverige och varit underåriga när de anlände, flera år senare på ovetenskapliga grunder ska utsättas för missvisande åldersbedömningar med synnerligen ingripande konsekvenser för deras liv? Detta är inte värdigt Sverige.
Anne Ramberg 