Förbud mot vinster i välfärden – en oproportionerlig och dyr historia

Vänsterpartiet går till val på att begränsa vinsterna i välfärden. Vad Sjöstedt inte förstår, eller möjligen inte berättar, är att det kan komma att bli en mycket dyr reform för Sverige, om den skulle komma att förverkligas som det har beskrivits genom att slå mot befintliga företag. Jag ska förklara varför.

Om en lagstiftning skulle införas med effekt också på de som redan har investerat i svenska företag inom välfärdssektorn skulle den kunna strida såväl mot Europakonventionen och dess protokoll 1, som mot det sjuttiotal bilaterala investeringsavtal som Sverige ingått med andra länder. För att inte tala om svensk nationell rätt. Konsekvenserna skulle kunna innebära betydande skadestånd.

Skälen härför är givetvis att de investeringar som svenska och utländska intressen gjort i välfärdssektorn högst sannolikt förlorar sitt värde om de över en natt ska fråntas möjligheten att få avkastning på investerat kapital. En sådan åtgärd är närmast att likna vid en expropriation.

Europadomstolen har alldeles nyligen utdömt två och en halv miljard dollar i skadestånd plus rättegångskostnader till aktieägarna i i det ryska oljebolaget Yukos. Det är det högsta skadeståndet som någonsin utdömts av Europadomstolen. Och grunden var just att den ryska staten i strid med protokoll 1 till Europakonventionen gjorde sig skyldigt till övergrepp mot enskilda intressen. Samtidigt har Ryssland i en skiljedom meddelad i Haag under tvistlösningsmekanismen I Energy Charter Treaty förpliktigats att betala femtio miljarder dollar plus rättegångskostnader till ägarna i Yukos på grund av samma omständigheter.

Även om dessa skadestånd är unikt höga och risken troligen ska värderas till lägre belopp om Vänsterpartiets förslag om förbud mot vinster i välfärdenskulle vinna gehör, skulle jag om jag var Vänsterpartiet fundera ett varv till. Att en lagstiftning i enlighet vad Vänsterpartiet föreslår skulle kunna få budgetpåverkande konsekvenser är inte uteslutet.

Äganderätten är faktiskt en rättighet som åtnjuter skydd såväl i nationell som internationell lagstiftning, även om inte Vänsterpartiet gillar det. Äganderätten är en mänsklig rättighet. Till skydd för denna rättighet har därför uppställts ett antal regler som behandlar situationen när samhällsintresset kan kräva att inskränkningar görs i den enskildes äganderätt. Dessa regler utgår från att det finns ett starkt samhälleligt behov och att det görs en proportionalitetsbedömning.

Proportionalitet innebär förenklat uttryckt att en åtgärd för att klara testet ska vara ägnad att tillgodose det åsyftade målet, att åtgärden ska vara nödvändig för att uppnå målet, samt att åtgärden ska innebära fördelar som ska stå i rimlig proportion till den skada eller det intrång åtgärden för med sig.

Proportionalitetsprincipen är en vedertagen allmänna rättsprincip såväl inom gemenskapsrätten där den från början har utvecklats av Europadomstolen med tillämpning av Europakonventionen och med inte obetydlig inspiration från tysk rätt. Principen är inte bara av central betydelse inom gemenskapsrätten, utan numera också inom svensk nationell rätt. Den utgör också en av grundvalarna inom den internationella humanitära rätten.

Proportionalitetsprincipen är en övergripande norm som anger ramarna för statens maktutövning mot enskilda. Enskilda och allmänna intressen ska vid varje beslut vägas mot varandra. Proportionalitetsprincipen utgör därigenom en begränsningsregel där skada och nytta vägs mot varandra. Detta innebär till exempel för EUs vidkommande att gemenskapsinstitutionernas handlingsfrihet gentemot medlemsstaterna begränsas. Det innebär därutöver en begränsning av EU- rättens inflytande över medborgarna i medlemsländerna. På det nationella planet återkommer proportionalitetsprincipen i regeringsformen, polislagen, rättegångsbalken, inom socialrätten m.m. Också Lagrådet har vid ett antal tillfällen uttalat sin mening om proportionalitetsavvägningar. Regeringsrätten har inte minst i det s.k. Barsebäcksmålet fastslagit proportionalitetsprincipens betydelse. Regeringsrättens och HFDs tolkning har därefter vidareutvecklat denna princip.

Man får bara hoppas att Vänsterpartiets bristande insikter och respekt för gällande rättsprinciper inte får genomslag efter valet.

Globaliseringen ställer nya och andra krav. Den kräver ansvarstagande.

Förra årets mottagare av Stockholm Human Rights Award professor M. Sherif Bassiouni har inbjudit till ett tre dagar långt seminarium om ”Global Issues and their Impact on the Future of Human Rights and International Criminal Justice”. Världens främsta experter från nästan alla hörn har samlats för att diskutera de globala utmaningar som kommer påverka internationell rätt och mänskliga rättigheter. Forskare, politiker, militärer och statschefer har bidragit med sina erfarenheter och analyser. Det är en omvälvande, men mycket nyttig påminnelse om de utmaningar vi står inför.

År 2050 beräknas världens befolkning uppgå till 9,3 miljarder människor, av vilka 1,4 miljarder förväntas svälta. Denna utveckling riskerar utan att överdriva – att leda till kaos. Särskilt i de länder som redan är fattiga. Men, också för övriga. Konsekvenserna drabbar nämligen även de som inte direkt är utsatta. Det kan bland annat ske genom folkvandringar och inte minst genom ökad och allvarlig brottslighet. Redan idag ser vi konsekvenserna av de stora skillnaderna i välfärd och den djupa fattigdom som en stor del av jordens befolkning lever under. Men vi ser också självmordsbombare och ISIS krigare som är utbildade på västerländska universitet i klassiska medelklassfamiljer. Det reser frågor.

Utmaningarna, som följer av dagens globalisering med allt vad det innebär av teknisk och annan utveckling, är inte bara många. De är livsavgörande för vår framtid. De handlar om allt från säkerhetsfrågor till befolkningstillväxt, fattigdom och tillgång till mat. De handlar inte minst om miljöfrågor, men också om ekonomiska och finansiella utmaningar. En annan central faktor är förändrade värderingar i samhället och dess betydelse för nationella och internationella beslutsprocesser. Detta leder till närmast oöverstigliga problem för enskilda stater att kunna möta framtidens utmaningar. Utvecklingen riskerar att leda till våld och i värsta fall upplösning av den rådande världsordningen. Det finns nämligen inga internationella institutioner som har kapacitet och effektivitet att utöva kontroll över globaliseringens konsekvenser för individer, länder eller för den del planeten Jorden. Detta kommer med all sannolikt att leda till betydande förändring i värderingar och prioriteringar. Risken är därför stor att den värdegrund som utgör basen för mänskliga rättigheter och internationell rätt på sikt allvarligt kommer att undergrävas.

Man kan redan nu se trender runt om i världen. På rättsstatens område kännetecknas dessa enligt det av World Justice Project upprättade Rule of Law Index 2014 av tre saker. För det första har rättssäkerheten på straffrättens område försämras över hela världen. Av de 99 länder som ingår i indexet hade försämring ägt rum i 20 länder. Inte någonstans hade rättssäkerheten förbättrats. För det andra har säkerhet och ordning förbättrats i 25 länder, men försämrats i 7. För det tredje och kanske mest signifikativ var en tydlig diversifiering av globala trender. Av de åtta faktorer som mäts hade frånvaro av korruption, transparens och öppenhet inom den verkställande makten, ordning och säkerhet samt effektiviteten inom förvaltningen förbättrats. Samtidigt visar utvecklingen tydligt på en försämring inom grundläggande rättigheter och rättssäkerheten på såväl det straffrättsliga som det civila området.

Sverige ska gå till val om några dagar. Det hade därför varit intressant att höra hur de olika partierna ser på dessa våra ödesfrågor. Det hade varit betydligt viktigare än den närmast generande teater som utspelar sig ju närmare valet vi kommer. Det hade varit intressantare än att jämföra Alliansens och Socialdemokraternas s.k. rättspolitiska utspel. Jag vill understryka att jag inte avser att anlägga några partipolitiska synpunkter. Men jag undrar om partierna har tappat förankringen i verkligheten? Varför talar ingen om något annat än de i och för dig angelägna frågor som berör vardagen? Hur kommer det sig att den intellektuella nivån på debatterna tillåts närma sig smärtgränsen. Verkligheten är att framtida generationer står inför existensiella hot som vi bär ansvar för. Om det borde vi prata. Det är verklighet.

De insiktsfulla har identifierat hur jorden riskerar en återgång till medeltidens samhälle, som det såg ut i Europa, med en rik överklass avskild från den fattiga befolkningen genom höga murar. Faran är tyvärr att planeten jorden, inte bara förpassas till medeltiden, utan återgår till tiden efter dinousaurerna. Miljöhoten, som idag är fastlagda, synes för Sveriges politiker handla om Bromma flygplats eller förbifart Stockholm. Det är inte ansvarsfullt. Arbetslinjen och taket i A- kassan, liksom någon hundralapp till pensionärerna är viktiga frågor, men inte i närheten så viktiga som frågor om vår miljö och hur vi ska klara alla andra utmaningar som planeten Jorden står inför. Ett uppvaknande skulle därför vara välkommet!