Ärade ledamöter av Sveriges riksdag!
I sommar fyller FNs flyktingkonvention 65 år.
Redan för över 500 år sedan var dock frågan om flyktingars skydd aktuell i Europa. Shakespeare beskriver i pjäsen ”The Book of Sir Thomas More” hur More som var Henrik den V111:s Lord Chancellor, 1517 får i uppdrag att tala till mobben i London, som krävde att de franska och italienska flyktingar som kommit till England för att söka skydd, skulle tvingas lämna landet. Upprorsmakarna ansåg att flyktingarna tog arbete och pengar från engelsmännen. Och att de utgjorde ett hot mot ordningen och säkerheten i landet.
Moore vädjar till den uppretade folkmassan utifrån ett humanistiskt perspektiv.
Imagine that you see the wretched strangers,
Their babies at their backs and their poor luggage,
Plodding to the ports and coasts for transportation,
Det är svårt att inte dra paralleller till dagens situation. De främlingsfientliga krafterna av idag har dock väsentligen stärkt sina positioner i Europa. Vissa är lagstiftare.
Världen står inför stora utmaningar. 120 miljoner människor är i behov av humanitärt bistånd, 60 miljoner är på flykt, 30 miljoner av dem är barn. Majoriteten är kvar i sitt eget land, 80 procent av världens flyktingar som lyckats fly är omhändertagna i utvecklingsländer.
När FN bildades och FN stadgan, liksom FNs deklaration om mänskliga rättigheter och Europakonventionen tillkom var det en följd av de grymheter som utspelats under två världskrig. Mänskliga rättigheter var satta på undantag. Flyktingströmmarna var gigantiska. Världens länder enades då om att detta aldrig skulle få upprepas och att humaniteten skulle bli grundvalen för framtiden.
Humanitet är också själva grunden för rättsstaten och mänskliga rättigheter. Det följer bland annat av FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna där det i art 1 stadgas:
”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap”.
I Artikel 3 stadgas vidare ”Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.”
I FN- deklarationen regleras också rätten att söka asyl. I artikel 14 stadgas att ”Var och en har rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse.”
FN:s flyktingkonvention från 1951 hänvisar också till FN- deklarationen, i sin preambel, liksom EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, artikel 18:
”Rätten till asyl ska garanteras med iakttagande av reglerna i Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 och (New York-)protokollet av den 31 januari 1967 om flyktingars rättsliga ställning och i enlighet med fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”.
Vad sedan gäller själva förfarandet vid prövningen av en asylansökan regleras detta i Flyktingkonventionen och EU:s asylprocedurdirektiv. Där anges t.ex. att ”Medlemsstaterna skall se till att den beslutande myndigheten fattar sina beslut om asylansökningar efter en korrekt prövning. Medlemsstaterna skall därför se till att ansökningar prövas och beslut fattas individuellt, objektivt och opartiskt…”
Asylrätten skyddas också av Europakonventionen. Europadomstolen har i en rad avgöranden fastslagit sambandet mellan mänskliga rättigheter och asyl när det gäller;
Ensamkommande flyktingbarn måste bli omhändertagna art 1
Oskäliga tidsutdräkter vid förvar är oacceptabelt art 5
Flyktingar har en rätt att återförenas med sina familjer art 8 och 14
Barn får inte återsändas till fara art 8
Asylsökande har rätt att vidmakthålla sin mentala hälsa art 8
Falska dokument är ibland den enda vägen att fly- människor- måste ändå få åtnjuta skydd
Asylsökande ska skyddas från hemlöshet och utblottning art 3
Asylsökande har en rätt till bostad i väntan på beslut art 3
Alla har rätt till access to Justice – det betyder rättshjälp när det behövs art 6
Förföljda och förtryckta kvinnor kan söka skydd art 2 och 14
Vid rasdiskriminering kan man söka skydd art 3
Vid förföljelse pga tro kan man söka skydd art 3
Barnperspektivet är avgörande vid återsändande art 8
Människor ska inte skickas tillbaka till väpnade konflikter och kaotiska stridigheter art 3
Staten måste skydda kvinnor från sexuellt slaveri – asyl medgavs art 3 och 4
Asylsökande ska ges skydd från komplicerade politiska konflikter –
Sri lanka-art 3
Ingen ska uthärda inhuman och nedsättande behandling art 3
Aids offer kan inte skickas tillbaka om adekvat behandling saknas art 3
Asylrätten kan aldrig hindras av rasbarriärer – jfr romer art 14
Könsstympning är att likställa med tortyr. Art 3
Homosexuella och lesbiska kan inte återsändas till åtal art 3
Människor ska inte behöva återvända till självmordsbenägenhet art 3
Den demokratiska rättsstatens främsta uppgift är att skydda mänskliga rättigheter som dessa kommer till uttryck i lagar och konventioner. Den bakomliggande tanken är – att asylrätten i likhet med övriga mänskliga rättigheter – ska åtnjuta skydd också i tider när solen inte skiner. Och kanske just då. Vi kan inte out-sourca asylrätten. Det är dock vad EU har gjort genom avtalet med Turkiet.
Kan då inte asylrätten begränsas när ett samhälle inte anser sig kunna hantera en omfattande tillströmning av skyddssökande? Svaret på den frågan är ja. Asylrätten kan vid extrema hot mot samhället tillfälligt inskränkas. Åtgärden får dock inte stå i strid med våra internationella åtaganden. Det förutsätter bl.a. att det inte strider mot FNs ändamål och principer. Asylrätten kan åsidosättas bara med iakttagande av de rättsstatliga principer som brukas benämnas rule of law. Jag ifrågasätter starkt om den senaste tidens lagstiftningsinitiativ uppfyller dessa krav.
Folkrättsliga åtaganden, måste för att bli bindande och tillämpliga för svenska domstolar och myndigheter, införlivas i svensk rätt genom nationell lagstiftning. Det finns dock ett generellt krav att lagstiftaren inte ska utfärda lagar som strider mot våra internationella åtaganden, även om det inte uttryckligen framgår av RF. Sedan finns ett särskilt stadgande i 2 kap 19 par RF som uttryckligen föreskriver att lag eller föreskrift inte får meddelas i strid med Europakonventionen.
Den senaste tidens lagstiftningsarbete på Asylområdet kännetecknas av dåligt underbyggda förslag som i allt väsentligt brister i analyser och rättsliga konsekvenser. Till detta kommer att beredningsarbetet i RF 7 kap. 2 par åsidosätts, vilket vid upprepade tillfällen också har påtalats av såväl remissinstanser som Lagrådet.
Försöket att i princip införa undantagstillstånd i landet genom att stänga Öresundsbron är ett sådant exempel, liksom de införda svenska ID- kontrollerna på dansk sida. ID-kontrollerna innebär att asylsökande som saknar giltiga ID- handlingar fråntas rätten att söka asyl i Sverige eftersom de inte kan ta sig till gränsen. Detta är en synnerligen långtgående inskränkning som särskilt drabbar kvinnor och barn. Det kan starkt ifrågasättas om denna lag om transportöransvar är förenlig med överordnad svensk lagstiftning, EU rätten och Sveriges internationella åtaganden. ID kontrollerna strider enligt mångas mening mot Schengenregelverket. Kommissionen förklarade t.ex. Tjeckiens införande av transportöransvar för flyg inom Schengen som olagligt.
När det gäller lagförslaget om ”Tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige” som riksdagen ska rösta om den 21 juni, uppges syftet vara att anpassa de svenska reglerna till den miniminivå som följer av EU-rätten och av olika konventioner. Redan utgångspunkten är utmanande. Förslaget mötte också samstämmig och mycket allvarlig kritik från en lång rad remissinstanser som JK, Migrationsverket, Uppsala universitet, Röda korset, Rädda barnen och Advokatsamfundet bara för att nämna några. Lagförslaget ansågs just strida mot såväl folkrättsliga åtaganden som svenk rätt.
Tidsbegränsade uppehållstillstånd ska som alla vet bli huvudregel. De med flyktingstatus ska få ett tre-årigt uppehållstillstånd. Den stora gruppen alternativt skyddsbehövande ska endast beviljas 13 månaders uppehållstillstånd. Hit hör 80 procent av de som flyr väpnade konflikter t.ex. syrier. Denna grupp ska heller inte kunna få återförenas med sin familj. Flertalet av dem som lämnats kvar är barn och kvinnor. De med flyktingstatus ska kunna få permanent uppehållstillstånd och då återförenas med familjen, under förutsättning att de kommer att kunna försörja sig och familjen.
Ensamkommande barn, tillhörande gruppen alternativt skyddsbehövande kommer således i princip aldrig att kunna återförenas med sina föräldrar och syskon. Kategorin övriga skyddsbehövande, (t.ex. hbtq personer) kommer inte att få uppehållstillstånd alls. Detsamma gäller i princip det låga antal huvudsakligen svårt sjuka barn, som beviljats uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter.
Lagförslaget strider mot Barnkonventionen då det i allt väsentligt saknar ett barnperspektiv. Något som är anmärkningsvärt, särskilt i ljuset av att regeringen vill göra Barnkonventionen till svensk lag.
Det är emellertid inte bara avsaknaden av barnperspektivet som är anmärkningsvärd. Avsaknaden av analys leder i detta fall till en utomordentligt egendomlig lagstiftningsteknik. Migrationsverket åläggs, för det fall den nya lagen inte skulle stå i överensstämmelse med våra internationella åtaganden, att inte tillämpa den. Att riksdagen på detta sätt stiftar en lag, som man redan innan den har antagits, inte anser sig kunna ta ansvar för inger mycket starka betänkligheter. Att på detta sätt överlåta bedömningen, huruvida den svenska lagen är konventionskonform på Migrationsverket, innebär inte bara att lagstiftaren åsidosätter sina åtaganden. Man överlåter lite nonchalant normbildningen på en redan synnerligen ansträngd myndighet och efter den föreslagna lagändringen lika ansträngda migrationsdomstolar.
Avslutningsvis. Den överenskommelse som EU har ingått med Turkiet av innebörd att Europa bedriver människohandel med människor på flykt är inte bara olaglig. Den är ovärdig en rättsstat och den union som marknadsför sig som ett fredsprojekt grundat på rule of law och humanism. För den nätta summan av sextio miljarder ska Turkiet stoppa människor som flyr från krig, övergrepp och förföljelse från att komma till Europa och Sverige för att söka asyl. Om denna s.k. överenskommelse kan mycket sägas. Bortsett från att dess giltighet rätteligen ifrågasätts, strider den mot grunderna för asylrätten och den humanitet som är grundvalen för alla konventioner när det gäller humanitär rätt och mänskiga rättigheter. Turkiet är inte ett säkert land. Det vet alla.
EU för nu samtal med Libyen i syfte att att stoppa människor på flykt från att komma till Europa. Libyen är ett land som saknar alla kännetecken för en demokratisk rättsstat. Det är en obegriplig att EU ens överväger att överlåta ansvaret för flyende människor till ett land som Libyen.
Avsaknaden av lagliga vägar in i EU och Sverige är cynisk. Den senaste tidens fruktansvärda händelser på Medelhavet tydliggör detta. Jag välkomnar initiativet att utreda förutsättningarna för att skapa lagliga vägar för att söka asyl i EU. Idag är familjeåterförening i princip den enda lagliga möjligheten att komma hit. Att bli uttagen som kvotflykting är en annan. Men antalet som genom UNHCR kommer till EU är jämförelsevis mycket lågt. Och låt oss inte glömma att systemet med stängda gränser och kvoter har tillämpats tidigare. När 32 av världens länder möttes i Frankrike 1938 för att lösa situationen med de hundratusentals judar som ville fly från nazismens Tyskland – var det endast två länder som erbjöd sig att öka kvoterna – Dominikanska republiken och Costa Rica! Då fanns inte FN-stadgan, Europakonventionen, flyktingkonventionen, tortyrkonventionen och Barnkonventionen m.fl. Det gör de idag. Och detta till trots beter sig många EU- länder som om det vore 1938.
Ärade ledamöter av Sveriges riksdag!
Låt inte de alarmistiska hotbilderna om landets undergång styra och låt inte rädslan bli er rådgivare. Jag hoppas att ni, när ni trycker på voteringsknappen den 21 juni ställer er frågan: Är denna lagstiftning verkligen nödvändig? Är den förenlig med svensk och internationell rätt? Kommer denna s.k. tillfälliga lag bli effektiv och är den human? Och, kommer den verkligen att bli tillfällig? Mitt svar på samtliga frågor är nej.
Likgiltigheten inför hungrande, sjuka och hemlösa barn gör EU till allierad med Assad, ISIS och cyniska människosmugglare. Att inte erbjuda flyktingar och andra behövande skydd och hopp om en framtid, är att landsförvisa dem från vad det innebär att vara människa. Genom att förneka dem vår medmänsklighet förråder vi vår egen. Som Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter uttryckte det; ”People are not illegal. Their legal status may be irregular, but that does not render them beyond humanity”.
Anne Ramberg 