Den massmediala uppmärksamhet som vår tidigare finansminister Anders Borg givit upphov till föranleder några högst personliga reflektioner.
Alla de som nu kommenterar och ger uttryck för mer eller mindre starka och känslosamma synpunkter, var de med på skärgårdsfesten? Är det någon av alla dessa krönikörer och skribenter som har en aning om vad som ägt rum? Även, om mot förmodan så skulle vara fallet, finns det goda skäl att besinna sig.
Det smaklösa frossandet i rykten om sexuella övertoner anstår inte public service och annan seriös media. Detsamma gäller politiska särintressen. Att sociala medier frossar i vad som måste vara en djup personlig kris kanske inte är att förvånas över. Men, det är lika osmakligt. Att seriös media hänger på inger allvarliga betänkligheter.
Anders Borg är alltjämt en offentlig person. Det ställer krav. Det innebär bland annat att man inte är fredad från publicitet. Detta betyder dock inte att det är fritt fram att redovisa allehanda påståenden, oavsett om de är sanna eller falska. Även offentliga personer och deras familjer har nämligen rätt att åtnjuta det tryckfrihetsrättsliga och pressetiska skyddet.
Anders Borg förtjänar inte att bli utsatt för det gatlopp som nu äger rum. Jag tycker det är ytterst smaklöst att frossa i vad som måste vara en djup personlig tragedi för en person som med rätta åtnjutit stor respekt. Moralpaniken tjänar inte feminismen. Tvärtom.
Anne Ramberg 