Kinesiska advokater avkrävs lojalitet mot kommunistpartiet

 

Den 21 mars lät det kinesiska justitiedepartementet meddela att de som önskar erhålla eller förnya sin licens att verka som advokat i Kina, måste svära trohet mot kommunistpartiet. Kinesiska advokater måste numera enligt dekretet uttryckligen förpliktiga sig att troget uppfylla det ”gudomliga” uppdraget som en god arbetare i det kinesiska socialistiska rättssystemet anses kräva. Advokaterna måste förklara att de kommer att vara lojala till sitt hemland och det kinesiska folket, samt att de kommer stödja det kommunistiska ledarskapet i Kina.

Detta strider givetvis på ett flagrant sätt mot rättstatens principer och utgör ett allvarligt hot mot advokaters oberoende och därmed mot rättssäkerheten.  Meddelandet är inte förenligt med FN:s ”Basic principles on the role of lawyers”, där det uttryckligen stadgas att regeringar ska tillse att advokater kan utföra sina yrkesplikter utan otillbörlig inblandning. Advokatens främsta uppgift är att lojalt företräda sina klienter, inte att gå andra ovidkommande intressen, som den politiska makten till mötes. Tvärtom. Vad som är utmärkande för en rättsstat är just att den enskilde och företag åtnjuter skydd mot statens maktutövning. Den kinesiska inställningen rimmar illa med detta synsätt.

Det är inte förvånande, men inte desto mindre oroande, att Kina systematiskt synes agera på ett sätt som strider mot grundläggande och allmänt vedertagna rättsprinciper. På senare år har ett stort antal fall uppmärksammats som rör advokater och människorättsförespråkare. Särskilt allvarligt har det varit när det gäller behandlingen av advokater som företrätt dissidenter och andra människorättsaktivister mot staten. Ett flertal av dem saknas och har helt enkelt försvunnit. Deras öde är oklart.

Att Kina år 2012 ägnar sig åt att i hemlighet arrestera och kvarhålla personer är givetvis inte acceptabelt. Vad än värre är.  Denna arrogans riskerar att få negativa följder även i andra delar av världen. På flera ställen där rättstaten är hotad eller är i sin linda, är oberoende advokater och människorättsförespråkare centrala för den demokratiska samhällsutvecklingen. Om ett stort land som Kina med omfattande internationell handel, inte på det nationella planet agerar i enlighet med FN:s konventioner och allvarligt bryter mot mänskliga rättigheter, finns en inte obetydlig risk, att även andra mindre nogräknade nationer påverkas negativt. Kina ställer av lätt insedda skäl, heller inte några som helst rättssäkerhetskrav på de länder, med vilka man ingår handelsavtal. Kina utgör i det perspektivet ett inte obetydligt hot mot utvecklingen av den demokratiska rättsstaten på det internationella planet. Detta gäller särskilt i de fattiga och minde stabila utvecklingsländerna. De långsiktiga konsekvenserna härav är svåra att förutse.

 

Omvärldens reaktion borde därför vara stark. Jag utgår ifrån att EU och den svenska regeringen aktivt försöker påverka Kina i rätt riktning. Den obehagliga känslan infinner sig tyvärr, att också demokratiskt sinnade nationer och organisationer delvis har givit upp för kommersiella intressen. Den växande kinesiska marknaden är alltför lockande för att på ett uthålligt sätt ta konsekvenserna av läpparnas bekännelser. Jag är smärtsamt medveten om att det är komplicerade frågor, men i likhet med den kontroversiella frågan om svensk vapenexport är min personliga uppfattning att kommersiella förtecknen inte alltid ska tillåtas äga företräde framför etik och moral. Man når en punkt när hyckleriet vinner alltför lättvunna segrar.

 

 

 

 

Svåra överväganden om polisens tillgång till signalspaning

Idag har vi yttrat oss över Justitiedepartementets förslag att tillåta att såväl Säkerhetspolisen som Rikskriminalpolisen ska ges rätt att inrikta signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet, samt att denna verksamhet ska skötas av Försvarets radioanstalt, FRA inom nuvarande organisation.

Advokatsamfundet avstyrker att den öppna polisen ska ges denna möjlighet. Vi anser dock att SÄPO i enlighet med vad som gällde tidigare, ska få möjlighet att fortsättningsvis inrikta spaningen och att denna ska skötas av FRA. Detta förutsätter emellertid att FRA löser de  problem och brister i sin handläggning och som vid upprepade tillfällen påtalats av kontrollmyndigheten Siun.

Som framgår av vårt remissvar har Advokatsamfundet varit mycket kritiskt till lagstiftningsprocessen angående försvarsunderrättelseverksamhet och signalspaning. Denna har varit undermålig såväl avseende principiella överväganden, som det sätt på vilket lagstiftningsarbetet har bedrivits. Kritiken kvarstår och Advokatsamfundet finner även denna gång anledning att påtala att lagstiftningen borde ha blivit föremål för en gemensam och sammanhållen utredningsinsats.

Det huvudsakliga skälet till att vi trots denna kritik, efter svåra överväganden, funnit det godtagbart att SÄPO återigen ges rätt att inrikta signalspaningen är SÄPO:s speciella uppdrag. Den övervägande delen av SÄPO:s verksamhet, till skillnad från vad som gäller för den öppna polisen, utgör insatser inom den s.k. säkerhetsunderrättelseverksamheten. Denna har till främsta uppgift att förebygga och förhindra brottslighet. En central uppgift för SÄPO är därför att undersöka och få klarhet i om det pågår verksamhet, som kan komma att utvecklas till att bli säkerhetshotande.

SÄPO har beskrivit myndighetens behov av kunskap om utländska förhållanden och påtalat att delgivning av information, som inhämtats efter inriktning från andra, inte är tillräcklig för att tillgodose SÄPO:s behov av underrättelser. SÄPO har också påtalat vikten av att åter erhålla möjlighet att inrikta signalspaningen, om någon verklig nytta av underrättelseverksamheten ska kunna erhållas.

Förslaget i promemorian kan endast accepteras avseende den underrättelseverksamhet som SÄPO bedriver. Problemet är dock att SÄPO även är en polismyndighet, med därtill hörande brottsutredande verksamhet. Som vi regelmässigt påpekat kan det aldrig accepteras att signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet och säkerhetsunderrättelseverksamhet sammanblandas med brottsutredande verksamhet. Signalspaning har inte till ändamål att användas i brottsutredande syfte och ska inte heller utgöra något straffprocessuellt tvångsmedel.

Advokatsamfundet kan dock inse problemet för SÄPO att, utan att kunna påverka inriktningen av signalspaningen, vara hänvisad till att erhålla uppgifter från FRA eller utländska säkerhetstjänster, som dessa efter eget val väljer att delge SÄPO. Svårigheter måste uppkomma såväl att bedöma kvalitén av uppgifterna, som att kunna överblicka hur dessa uppgifter har framkommit. Av detta följer även begränsningar för SÄPO att kunna använda sig av informationen. Möjligen kan man hävda att SÄPO:s integritet som säkerhetstjänst ökar om behovet av extern information i motsvarande mån minskar. Härtill kommer att om SÄPO tillåts inrikta spaningen, kan beslutsunderlaget bli bättre och tillståndsprövningen inför Försvarsunderrättelsedomstolen bli mer transparent.

Läs hela remissyttrandet www.advokatsamfundet.se