Advokatetiken som varumärke

Att juristernas roll i det västerländska samhället ökar står alldeles klart. En orsak är den normharmonisering som utgör en viktig del av det europeiska projektet. Detta stärker den process som brukar betecknas som samhällets och det politiska livets judikalisering. Pådrivande i denna utveckling har varit inträdet i EU, inkorporeringen av Europakonventionen i svensk lag och nu senast Lissabonfördraget. En ny rättsordning har skapats.

En ansenlig del av central lagstiftning äger numera rum i Strasbourg och Bryssel. En tydlig förskjutning, har ägt rum från detaljerad lagstiftning och av förarbeten präglad rättstillämpning, mot övergripande normers ökade inflytande. Därav följer bl. a. större makt åt domstolarna. Såväl Europadomstolen som EU- domstolen utövar ett betydande inflytande över svenska domstolars rättstillämpning. Båda domstolarna har genom praxis och dynamiska tolkningsmetoder utvecklat normer och rättsliga standarder. Ett färskt exempel för svenskt vidkommande var när EU-domstolen ogiltigförklarade datalagringsdirektivet och senare fann den svenska lagen om datalagring inte vara förenlig med EU-rätten.

Rättighetsjuridiken har i likhet med flera rättsområden genomgått stora förändringar. Allmänna rättsprinciper som proportionalitetsprincipen betonas och lagförarbeten spelar inte någon egentlig roll. Samarbetet inom EU är från ett folkrättsligt perspektiv mycket långtgående. Man har tillskapat en ny rättsordning till förmån för vilken medlemsländerna har begränsat sina suveräna rättigheter på en rad områden.

I denna miljö har inte bara domstolarnas makt ökat, utan också betydelsen av att det finns oberoende advokater som professionellt, med nit och omsorg tillvaratar sin klients intressen, inom ramen för vad som följer av lag och god advokatsed.

Advokatyrket vilar på några allmänt vedertagna, i lag, konventioner och etiska regler, fastställda principer. Dessa är oberoende, lojalitet, tystnadsplikt och skydd mot intressekonflikter.

Oberoendet tar sin utgångspunkt i plikten att företräda klienten utan hänsyn till andra ovidkommande intressen.Det bygger på självreglering och effektiv självtillsyn, som i vårt fall står under direkt tillsyn av Justitiekanslern och indirekt av Högsta domstolen.

Lojalitetsplikten föreskriver att advokaten utan hänsyn till ovidkommande intressen ska eftersträva bästa möjliga resultat för klienten inom ramen för det anförtrodda uppdraget. Klienten ska kunna lita på advokatens lojalitet, samtidigt som advokaten inte får vara en klientens megafon mot bättre vetande.

Den lagstadgade tystnadsplikten förbjuder advokaten att till utomstående sprida uppgift som denne anförtrotts inom ramen för sitt uppdrag. Klienten ska med förtroende kunna tala med sin advokat och förmedla uppgifter, utan att riskera att dessa sprids. Härav följer bland annat att advokat inte kan tvingas att vittna och att beslag inte kan läggas på klienters handlingar som förvaras på ett advokatkontor. Vissa undantag finns, dels när det handlar om grov brottslighet som stadgar fängelse i lägst två år, dels med stöd av penningtvättslagstiftningen. En försvarsadvokat kan dock aldrig tvingas vittna.

För att kunna upprätthålla dessa yrkets kärnvärden oberoendet, lojaliteten och tystnadsplikten, krävs frånvaro av intressekonflikter.

Advokat och klient förfogar som huvudregel inte över jävet.  Det är absolut och drabbar alla på byrån. När en intressekonflikt väl uppstått kan den, annat än i undantagsfall, inte botas genom ett samtycke. Redan genom att be om samtycke riskerar ju advokaten själv att hamna i en intressekonflikt. Många frågor aktualiseras vid införskaffande av ett samtycke. Vad innebär det? Till vad skall klienten ge sitt samtycke? Klienten kan i Sverige i och för sig efterge advokatens tystnadsplikt, något som inte är möjligt i t.ex. Frankrike. För att klienten ska kunna grunda sitt samtycke på relevant information krävs inte sällan att advokaten avslöjar viktig info om andra klienter. Detta kräver samtycke från andra klienter. Om klienten accepterar att advokaten inte får eller kan informera härom saknar denne möjlighet att korrekt bedöma situationen.

Frågan om intressekonflikter mellan tidigare eller nuvarande klienter aktualiseras allt oftare i takt med att advokatbyråerna blir större och konkurrensen från utländska advokater ökar. Sverige har stora affärsjuridiska advokatbyråer i en jämförelsevis liten jurisdiktion. Men, reglerna om intressekonflikter är tillämpliga på alla advokater oavsett inriktning och storlek. Intressekonflikt eller risk härför medför normalt att advokaten inte kan åta sig uppdraget eller att advokaten måste frånträda befintligt uppdrag med åtföljande kostnader och besvär för klienten.

Reglerna om intressekonflikter tar även sikte på förhållandet mellan advokat och klient. De innebär bl.a. att advokater är förbjudna att göra affärer med sina klienter. Advokater får bara ta betalt i sedvanliga betalningsmedel, dvs pengar. Advokater får inte heller ta betalt genom s.k. provisionsavtal där arvodet utgör en andel av det omtvistade värdet. Dessa regler syftar till att undvika att advokaten får ett egenintresse i saken. Vi vill inte ha s.k. ”ambulance chasers” i i advokatkåren. Vi ska stå för integritet. Då duger det inte att vara väskdängare. Det får andra vara.

Advokatetiken är vårt varumärke. Advokatens klienter åtnjuter förmåner som andra konsulters klienter inte har. Klientens rättigheter motsvaras av advokatens skyldigheter. Advokater är nämligen enligt rättegångsbalken skyldiga att följa god advokatsed. Advokatsamfundet ska enligt stadgarna garantera att det finns en advokatkår med hög etik och professionalism. Detta bygger inte minst på frånvaron av intressekonflikter.

Frågan om intressekonflikter är emellertid svår, ibland mycket svår. Detta gäller inte bara inom advokatyrket. Såväl Högsta domstolen som Högsta förvaltningsdomstolen har prövat frågan med utgångspunkt i domarjävet. Jäv ansågs i båda fallen föreligga. Avgöranden som jag har stor sympati för. Advokatsamfundets disciplinnämnd har nyligen prövat två ärenden som berör intressekonflikter. En oenig nämnd fällde i båda fallen advokaterna.

Men, det etiskt rätta kan ibland bli det godas fiende när reglerna om intressekonflikter allt oftare används som ett redskap att få bort ett motpartsombud eller för att misstänkliggöra en domare. Klienten riskerar att drabbas när advokaten efter ibland lång tid tvingas avgå. Jäv handlar dock inte bara om vad som faktiskt utgör en intressekonflikt. Det handlar i hög grad om skenbart jäv. Om vad som uppfattas som jäv och därför riskerar att leda till en allvarlig förtroendeskada. Advokater intar en särställning i samhället som förutsätter att tilltron till yrkesrollen är stark.

Advokatens ansvar går emellertid längre än att företräda sin klient enligt vägledande regler om god advokatsed. Advokater har ett ansvar för upprätthållandet av den goda rättsstaten. Den är en förutsättning för att advokaten ska kunna utföra sitt arbete. Det är min övertygelse att så länge Sveriges advokater fortsätter att upprätthålla hög integritet och yrkesetik kommer varumärket advokat att förbli starkt. Det gagnar inte bara advokaterna utan framförallt klienterna.