ISIS anhängarna och det okloka i indragning av medborgarskap – en personlig reflektion

När IS kalifatet nu fallit har president Trump krävt att Europa ska återta sina krigare och deras anhöriga samt ställa dom inför rätta. Att Irak önskar samma är lätt att förstå. Det är inte ett orimligt krav. De har tillfångatagit och fängslat cirka 800-1000 krigare som kommer från Europa, men de saknar resurser att lagföra dem och ta hand om deras kvinnor och barn. Från principiella utgångspunkter finns skäl att ifrågasätta varför Europa inte ska medverka i detta. Även om jag inser svårigheterna.

Europa står dock inför stora problem. Hur ska man handskas med de som återvänder. Hitintills har de länder från vilka de flesta IS krigarna kommer inklusive Sverige varit kallsinniga till att aktivt hämta hem dem. Bortsett från rent praktiska problem kommer det sannolikt att vara förenat med stora svårigheter att lagföra många av dem för de brott de begått. Lagstiftning saknas som möjliggör detta. Och bevisproblemen är stora. Ett sätt vore möjligen att skapa en internationell krigstribunal i likhet med vad som gjordes i forna Jugoslavien, Kambodja och Rwanda. Men problemen kommer kvarstå ändå.

Hur ska alla de som inte ställs inför rätta mottagas? Hur ska dessa integreras i samhället och hur skyddar sig samhället bäst mot att återvändarna inte återupptar sin verksamhet samt att deras barn inte radikaliseras och blir nya krigare i annan tappning? Det handlar om ett relativt stort antal personer. Enligt siffror från 2016 uppskattades då mellan 3 900 och 4 300 EU medborgare ha anslutit sig till IS som krigare. Flertalet kom ifrån Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Nederländerna. Av dessa beräknas cirka 30 procent redan ha återvänt. Även Sverige har försett IS med hundratals krigare. Av dessa beräknas redan hälften ha återvänt.

Alltsedan den 11 september har krav återkommande rests på att terrorister ska fråntas sitt medborgarskap. I dessa dagar då IS kalifatet fallit upprepas detta krav med styrka också i Sverige när det gäller IS-krigare. Detta är ett uttryck för den avsky som alla normala människor på goda grunder känner för de vidriga övergrepp som terrororganisationen IS utsatt alltför många människor för. För egen del finner jag emellertid kravet djupt problematiskt. Detta gäller särskilt när politiker i egenskap av lagstiftare understödjer denna tanke. Och de verkar i dagarna ha blivit fler.

Att använda medborgarskapet som medel för att straffa meningsmotståndare, har en lång och rätt skamlig historia. Den har tagit sig olika uttryck. Alltifrån exil som alternativ till avrättning i gamla Grekland och Rom, till Kanadas och USAs internering av tusentals japaner efter Pearl Harbour attacken under andra världskriget eller Hannah Arendt som förlorade sitt tyska medborgarskap under nazisterna. De blev alla på mycket rättsosäkra grunder av med sina medborgerliga rättigheter. Listan kan göras mycket längre.

FN konventionen från 1961 om begränsning av statslöshet förbjuder i princip att medborgarskap återkallas om personen blir statslös till följd av beslutet. Det förutsätter prövning i domstol eller annat fullständigt oavhängigt organ. Sveriges grundlag tillåter inte heller återtagande av medborgarskap. Ingen svensk medborgare som är eller har varit bosatt i Sverige kan fråntas sitt medborgarskap.

Flera demokratiska länder har dock under åberopande av nationell säkerhet på senare tid som ett led i terroristbekämpningen i strid med FN-konventionen börjat tillämpa indragning av medborgarskap genom politiska beslut som en typ av straff utan föregående rättegång. Detta strider i allra högsta grad mot såväl straffrättsliga som rättsstatliga grundprinciper. Men, även om detta skulle föregås av en domstolsprövning vänder jag mig mot en sådan ordning.

Avgörande för hur man ser på frågan är nog huruvida man ser medborgarskapet som en mänsklig rättighet eller som en typ av privilegium. Australien har till exempel rätt nyligen infört ny starkt kritiserad lagstiftning som medger indragning av medborgarskapet. USA har däremot hitintills betraktat medborgarskapet som en rättighet och inte ett privilegium, i vart fall när det gäller deras egna medborgare.

I många länder har man introducerat möjligheten att dra in medborgarskapet för personer med dubbelt medborgarskap och för naturaliserade medborgare. En sådan ordning är enligt min mening diskriminerande. En infödd terrorist riskerar inte sitt medborgarskap, medan en naturaliserad terrorist gör det. Det betyder att man har olika status på medborgarskapet. Så var fallet i Kanada. Men, genom ny lagstiftning 2017 ändrades detta och man till och med gav tillbaka medborgarskapet till en livstids terrordömd man. Migrationsministern uttryckte det ungefär så här. Terrorister ska åtalas, dömas av oberoende domstolar och sitta i fängelse, inte på flygplatser. Till detta kommer den uppenbara risken att oskyldiga blir av med sitt medborgarskap. Flera sådana fall har också ägt rum i just Kanada.

I Europa utmärker sig Storbritannien. Där kan man vid dubbelt medborgarskap numera på synnerligen vaga grunder bli av med sitt medborgarskap även om man är infödd. Om man är naturaliserad medborgare krävs endast att man har gjort något ”seriously prejudicial to the vital interests of the UK”. Därifrån finns också ett antal anmärkningsvärda fall. Ett färskt exempel är den 15 åriga Shamima Begum, som lämnade lämnade England som 15-åring. Hon vill nu tillbaka i sällskap av sin nyfödda bebis. Hon nekas inresa och hennes engelska medborgarskap kommer att dras in. Hon har blivit statslös, då hon inte som man vid beslutet felaktigt utgick ifrån var medborgare i Bangladesh. Och dit är hon inte heller välkommen.

Den mycket olyckliga utvecklingen i riktning mot att indela befolkningen i olika klasser av medborgare pågår nu inom EU. Nyligen godkände det ansvariga EU-utskottet LIBE ett lagförslag som är högst diskriminerande och såvitt jag kan bedöma strider det inte bara mot EU-stadgan utan också mot en rad MR-konventioner. Detta anser även FNs speciella sändebud mot rasism m.m. Förslaget gör nämligen åtskillnad på EU-medborgare. Sådana med dubbelt medborgarskap bedöms vara ett hot mot unionen och kommer tillsammans med utomeuropeiska medborgare att ingå i ett europeiskt brottsregister, som innebär att nationella brottsregister harmoniseras och kommer att vara tillgängliga för alla medlemsstater. Parlamentet kommer att rösta om detta inom kort.

Det finns många sakliga argument mot indragning av medborgarskap. Det innebär bland annat att man ensidigt överlåter på andra länder att ta hand om problemen. Det motverkar därmed ett globalt samarbete i kampen mot terrorn. Om Uzbekistan skulle dra in Akilovs medborgarskap under åberopande av säkerhetsaspekten skulle vi stå rätt övergivna med en terrorist som saknar all egentlig anknytning till Sverige att ta hand om. Detta är något att fundera på när man förordar en sådan lösning.

Att dra in ett medborgarskap är en känslostyrd åtgärd som inte löser några problem. Det bryter mot rättsstatliga principer och får inte överblickbara följder. I själva verket kan det öka risken för radikalisering och hat med åtföljande allvarliga konsekvenser. Systemet gör dessutom terroristerna till offer. Dessa ska istället ställas inför rätta i en rättvis rättegång. Inte minst av respekt för offren.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till ISIS anhängarna och det okloka i indragning av medborgarskap – en personlig reflektion

  1. Ellis Arthur Wohlner skriver:

    Mycket klokt resonemang. Borde publiceras i en rikstidning.

  2. Gunnar Johansson skriver:

    Till Anne Ramberg, Naturligtvis är det inte lämpligt för en lekman att komma med synpunkter i en så besvärlig fråga som aktualiserats i och med IS väpnade upplösning. IS har inte från sin tillblivelse varit den brutala samling krigsförbrytare som det blev. Okänt för mig hur en egentlig befrielserörelse kunde urarta till en av vår samtids värsta illgärningar. Hur kan jag göra en sådan reflexion? Jag hade förmånen att, efter ett föredrag om islam med professorn i islamologi vid Stockholms universitet, bli kvar i ett samtal med professorn både om islam och dess utveckling och om den militära situationen i det ockuperade Irak. Jag tror att historien i detta avsnitt är bekant varför jag bör koncentrera mig till dagsläget. Det är i såväl nationell som internationell rätt ett rättesnöre att brott skall rannsakas, avdömas och att skyldiga skall bestraffas. Dock vänder jag mig mot tanken att IS medlemmar skall rannsakas och dömas i det land de befinner sig vid gripandet. Rättsreglerna skiljer sig åt så mycket att en krigsförbrytare blir avrättad i en stat och får ett betydligt mildare straff i en annan. Likhet vid bedömningen av brott bör, med tanke på de presumtivt fängslades brott och ursprung. bör vara en annan tanke. Nürnbergstribunalen har varit föremål för mitt intresse där jag som lekman funnit flera giltiga principer. Tribunalen var en krigsrätt och avdömde förbrytare som planerat, beordrat och utfört brott mot krigets lagar. IS var i begynnelsen en befrielserörelse under Första Geneve Konventionens Tilläggsprotokoll som urartade långt utöver IHL:s principer och lagrum.
    Tankar på att kollektivt ställa tillfångatagna IS medlemmar mot en sanddyn och skjuta dem faller lika nära illdådet som de brott de kommer att åtalas för. Den bärande tanken måste vara att brott skall bestraffas, men lika bärande är principen att dom och straff skall avkunnas under acceptabla regler.
    Och här börjar problemen! Antalet som skall prövas är allt för stort för en domstol. Även om bevisbördan sänks till det acceptablas nedre gräns kommer tidsfaktorn att bli orimlig .
    IS medlemmarna är spridda över flera nationer. Det finns en möjlighet att genom samarbete åstadkomma en rättegångsordning och en åtalsbeskrivning som tillfredsställer kravet på likformighet Liksom en brottsbalk som står i överensstämmelse med åtalspunkterna. Det är möjligt att Världssamfundet inrättar EN ad hoc domstol. med flera parallella underdomstolar som tillämpar samma ordning En sådan lösning skulle uppfylla kravet på likformighet både gällande rättsordning som åtalsrubricering och påföljd
    Vi kan inte neka en IS medlem med medborgarskap rätten till sitt medborgarskap. Däremot finns kravet på att misstänkta brottslingar skall stå till rättens förfogande Samt att den misstänkte gärningspersonen skall i allmänpreventivt syfte hållas i förvar. Det har hänt förr i historien att presumtiva gärningspersoner hålls i förvar.

    En viktig synpunkt återstår. Kan en IS medlem straffas för sitt medlemskap utan att bevisats skyldig till brottslig gärning. En av Nürnbergsprinciperna är att endast fysiska personer kan åtalas för sina gärningar. ”Endast fysiska personer planerar. beordrar och utför krigsförbrytelser” Jag har inte kunnat finna att någon i Nürnberg dömdes för medlemskap i varken nazistpartiet, SA, SS eller Gestapo. Jag är fortfarande lekman men kan inte påminna mig att tillhörighet till en organisation, även svårt brottsbesudlad., räcker för ett åtal. Tanken på att döma personer för medlemskap i en terroristorganisation håller inte! Medlemmarna inom IS gjorde sig skyldiga till fasansfulla brott. Det är ovedersägligt. Inom IS fanns en befälsordning med personer som planerade illgärningar, andra som beordrade och de som utförde illgärningarna För dessa brott skall de rannsakas. Organisationen IS kan förklaras olaglig men man bör enligt mitt sätt att se vara försiktig när man benämner organisationer (och stater) för terrorister.
    Motala den 24 februari/Gunnar Johansson

  3. Anna Andersson skriver:

    Hur många av de återvändande till Sverige har ställts inför rätta och isåfall vilka straff har de fått?

Kommentarsfältet är stängt.