Decemberöverenskommelsen och rättssamhället

Hoten från vår omvärld, liksom dem vi skapat på alldeles egen hand, ställer krav på oss alla att värna det goda rättssamhället. Vi måste slå vakt om de demokratiska och humanistiska värderingar som ligger till grund för vårt lands lagstiftning och rättstillämpning. Vi måste vara vaksamma så att inte mörka krafter tillåts få fotfäste. I det ligger bland annat att stå upp för människors lika värde och att vid varje tidpunkt agera när någon blir diskriminerad. Det räcker inte att i ord ta avstånd. Det krävs kunskap och handling. Här har Advokatsamfundet och dess ledamöter tillsammans med andra jurister och journalister, en allt viktigare uppgift att fylla. Nämligen att upplysa, förklara och reagera. Men, det kanske största ansvaret har våra folkvalda riksdagsledamöter.

I regeringsformens första kapitel beskrivs grundvalarna för vår demokrati. All makt utgår från folket genom ett representativt och parlamentariskt statsskick. Den offentliga makten ska utövas under lagarna. I grundlagen anges också de samhälleliga värderingar som ska ligga till grund för det allmänna i sin normgivning och rättstillämpning. Det föreskrivs att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Det åligger det allmänna att motverka diskriminering.
Den enskilde tillförsäkras i regeringsformen även ett skydd för de grundläggande fri och rättigheterna.

Decemberöverenskommelsen kan diskuteras ur flera aspekter; Konstitutionellt, politiskt, taktiskt och innehållsmässigt. Partierna har dock, enligt min mening, genom överenskommelsen tagit ansvar när det gäller att neutralisera det ytterlighetsparti som uttryckligen förkunnat sig komma att fälla alla regeringar som inte följer dess ideologi och som uttryckligen verkar för att riksdagen ska lagstifta i strid med de värderingar som regeringsformen föreskriver är ansvarsfullt. Överenskommelsens syftar till att återskapa ett fungerande parlament. Att överenskommelsen på andra grunder kan ifrågasättas är en annan sak.

Vad är det då för värderingar och konkreta förslag som Sverigedemokraterna vill genomföra?

Om man besvärar sig med att läsa bara ett axplock av de motioner till Sveriges riksdag som partiets främsta företrädare står bakom blir man förskräckt. Det gäller såväl förslagen som motiven. Motionerna handlar om allt från införandet av spartanska fängelser för utländska medborgare, förbud mot böneutrop, åldersbestämning av immigranter, invandringssystem enligt ett poängsystem, avskaffandet av tolkservice för invandrare vid myndighetskontakter, förbjudande av religiösa attribut inom polisen, registrering av intagnas ursprungsnationalitet och invandrarbakgrund, förbud för polisen att verka för ökad rekrytering av minoriteter eller visst kön, till förbud mot dubbelt medborgarskap. För att beviljas svenskt medborgarskap ska den sökande vidare bedömas bli en tillgång för Sverige. Vidare förekommer ett antal mer eller mindre vildsinta förslag om ökade krav på icke europeiska asylsökande. En annan motion vill förbjuda fyrverkerier på andra nationers helgdagar. Bara vid vissa svenska högtider och särskilda tillfällen ska fyrverkeri kunna godtas. En motionär önskar stoppa den etniska diskrimineringen av svenska medborgare på arbetsmarknaden. Av partiprogrammet kan vidare bland annat utläsas att samkönade par inte ska få adoptera.

Listan kan göras mycket längre. Men, redan detta axplock åskådliggör på ett tydligt sätt den människosyn som präglar riksdagspartiet och dess avsaknad av respekt för de humanistiska värderingar som ligger till grund för internationella konventioner och svensk grundlag.

Om de närmare fjorton procent av svenska folket som röstade på Sverigedemokraterna i det förra valet hade tagit del av denna motionsflora hade de troligen gjort ett annat val. En stor och förmodligen alldeles övervägande del av dessa 800 000 personer är inte fascister, nazister eller ens främlingsfientliga. De är kanske bara djupt oroade över hur vi på ett humant sätt ska kunna hantera den ökade invandringen och hur vi ska kunna integrera det ökade antalet flyktingar i vårt svenska samhälle. Eller är deras röster endast ett uttryck för ett starkt missnöje. Många av dem som röstade på partiet omfattar inte ens partiets värderingar. Men, detta gör inte saken så mycket bättre.

Den enskilde väljaren har ett ansvar när han utnyttjar sin demokratiska rätt att rösta. I det ligger att överväga vad de olika alternativen rent ideologiskt representerar. Det finns enligt min mening en gräns för hur långt aningslösheten och ignoransen kan godtas och ursäktas. Även en passiv åskådare blir i moralisk mening medansvarig för samhällsutvecklingen, om den enskilde inte utnyttjar möjligheten att reagera mot allt från övergrepp till odemokratisk demagogi . Neutralitet är inte förenlig med det civilkurage som man kan kräva av människor i ett land som Sverige . Historien förskräcker.

Många har ifrågasatt det lämpliga i att Advokatsamfundets generalsekreterare engagerar sig i en fråga som med rätta kan beskrivas som partipolitisk. Min uppfattning är den motsatta. Det handlar om rättspolitik. Det är samfundets skyldighet att värna de värden som ligger till grund för regeringsformen och bekämpa de krafter som vill motverka dessa. Oavsett i vilken klädedräkt de uppträder.