President John F Kennedy hävdade att sanningens största fiende inte är den utstuderade lögnen, utan den förföriska myten. Det är lätt att hålla med. Brexit och Trumps valseger är exempel härpå. I tider som dessa, karakteriserade av missnöje, faktaresistens och populism finns särskild anledning till vaksamhet och engagemang. Dante placerade som bekant de neutrala, de som varken gjorde uppror eller var trogna, i ett alldeles eget, mindre angenämnt område vid ingången till helvetet.
Mytbildning har förekommit i alla samhällen, företag och organisationer. Den har särskilt lätt att få fotfäste i orostider och i miljöer med låg utbildnings- och kunskapsnivå. Men, även inom grupper med hög utbildning och som åtnjuter hög social status har det visat sig att mytbildningen enkelt kan vinna terräng. Likgiltigheten och bekvämligheten bidrar härtill.
Historien visar tydligt hur myten har varit instrumental för att skapa den intellektuella och känslomässiga grundvalen för förföljelse och övergrepp, som bygger på den dåraktiga föreställningen att vissa grupper av människor är överlägsna andra. Exemplen är många.
I USA var det som bekant, till för inte länge sedan, fullkomligt naturligt att svarta skulle ha sämre betalt för samma arbete som den vite uppbar. I filmen ”The butler” ber Vita husets främste butler, som tjänat åtta presidenter, president Reagan, att få samma lön som sina vita kollegor. Trots att han åtnjöt den största uppskattning av presidenten och hans familj, var tanken helt främmande att ge lönemässig likställdhet åt en svart man.
Varför reagerade ingen på alla övergrepp? Var fanns alla de som genomskådade myten om den vita rasens överlägsenhet?
Advokater har, i likhet med journalister, en viktig roll att spela som kritisk granskare av lagstiftning och rättstillämpning. Det handlar om statens maktutövning. En viktig egenskap för en advokat är därför förmågan till kritiskt tänkande. En annan är förstås integriteten. Dessa båda egenskaper behövs för att den enskilde advokaten lojalt ska kunna stå upp för sina klienter och för att Advokatsamfundet ska kunna leva upp till sin stadgeenliga skyldighet att värna rättsstaten och tillvarata advokaternas yrkesintressen.
Lagstiftningsarbete, särskilt på terrorområdet, påverkas till exempel inte sällan av just mytbildningar. Då gäller det att kritiskt granska alla de alltmer fantasifulla förslag som presenteras och med integritet stå upp för de rättsstatliga principer, som alla tidigare varit överens om. Tillåter vi rättsstaten att urholkas kommer också samfundets möjligheter att tillvarataga advokaternas yrkesintressen väsentligt att försvagas.
Jag är därför tacksam och stolt över att advokater som Thomas Olsson, Johan Eriksson, Viktor Banke, Ignatio Vita, Karin Gyllenring m.fl aktivt deltar i det rättspolitiska samtalet och därigenom bidrar till att sticka hål på de felaktigheter och fria fantasier som dessvärre alltför lätt får fotfäste. Fler borde visa sitt engagemang och dela med sig av sina kunskaper.
Anne Ramberg 