När rättssäkerhet blivit ett skällsord

Expressens namnkunniga politiska ledarskribent Anna Dahlberg skriver på Annandagen https://www.expressen.se/ledare/ledarsnack/manniskor-litar-inte-pa-att-staten-kan-skydda-dem/ hur ensidigt fokus på rättssäkerheten enligt en intervjuad åklagare lett till att Sverige släpar efter i kampen mot gängbrottsligheten.

Dahlberg konstaterar missnöjt att det länge var advokaterna och Advokatsamfundets generalsekreterare som syntes i den kriminalpolitiska debatten och då varnade för politiska förslag ”som påstods hota rättssäkerheten”.

Riksåklagarens reviderade riktlinjer 2017 om anhållande av unga, som syftar till att Barnkonventionen ska respekteras, beskrivs vara ett uttryck för att inte ens Åklagarmyndigheten orkade stå upp för det brottsbekämpande perspektivet.

Den intervjuade åklagaren tror att advokaternas kritik av olika lagstiftningsinitiativ har hämmat debatten och gjort att ”lagstiftningen ligger långt efter”. Dahlberg diskuterar om likheterna mellan migrationspolitiken och kriminalpolitiken. De som värnat principerna har enligt Dahlberg funnit verkligheten vara av underordnad betydelse. Ett påstående som enligt min mening saknar grund. Det är precis tvärtom. Advokater och andra som argumenterar för vidmakthållande av rättsstatens principer och en human människosyn lever just i verkligheten. De företräder flyktingar, brottsoffer och människor som är misstänkta för brott.  Och de ser konsekvenserna av en urholkad asylrätt, en ökad repression och riskerna för en urholkad rättssäkerhet i lagstiftning och rättstillämpning.

Den intervjuade åklagaren känner att ”vi i Sverige blivit för enkelspåriga när vi bara fokuserar på att inga oskyldiga ska dömas”. Hon uttrycker också missnöje med att domarna i debatten ofta tar parti för advokaterna. Skälet är enligt åklagaren att domare är rädda, konservativt lagda och känner sig trygga med att göra som man alltid gjort. Det är till och med så enligt åklagaren att beviskraven har höjts märkbart under senare, år särskilt i mål där avgörande bevis saknas. Något som för medborgare i allmänhet borde uppfattas som något positivt.

Jag har precis läst Anne Applebaums bok Demokratins skymning. Den speglar vad som kan hända i ett samhälle när grundläggande rättsprinciper överges. Och det som var otänkbart att uttrycka för tjugo år sedan har blivit normalitet. Boken kan tjäna som illustration till varför jag hoppas att  Advokatsamfundet fortsätter att värna rättssäkerheten, att åklagarna upprätthåller sin objektivitetsplikt och att domarna tillämpar lag, prövar bevisning och fastställer påföljd enligt erkända rättsprinciper. Och att advokaterna upprätthåller sina kärnvärden; oberoende, lojalitet, tystnadsplikt och frånvaro av intressekonflikter.

Avslutningsvis finns skäl påminna om att de rättsstatens principer som ställs mot det Dahlberg kallar verkligheten möjliggör för Expressens liberala ledarsida och åklagare att fritt uttrycka sina åsikter i rättspolitiska frågor hur konstiga de än må vara.