Några ord om advokaters och åklagares uppträdande

 

 I anledning av den debatt som uppkommit angående advokaters reklam och uppträdande finns skäl att påminna om ett samarbete som riksåklagaren och jag initierade för några år sedan. På grund av de omfattande brottmål med ett stort antal tilltalade, som inte sällan hade suttit frihetsberövade under mycket lång tid, hade åklagare och advokater identifierat att stämningen i rättssalarna på sina håll kommit att utvecklas till det sämre.

Åklagarmyndigheten och Sveriges Advokatsamfund inrättade därför 2015 en arbetsgrupp med uppgift att dra gemensamma slutsatser om hur åklagare och försvarare bör uppträda i och utanför rättssalen. Uppdraget syftade till att värna intresset av en rättvis rättegång, förtroendet för rättsstaten, förståelsen och respekten för yrkesrollerna och en god arbetsmiljö för den som yrkesmässigt uppträder i domstol. Arbetsgruppen formulerade några handlingsregler som är tänkta att tjäna som vägledning för åklagares och advokaters agerande.

Arbetsgruppen, som bestod av kammaråklagarna Elin Blank, Anna Broman Olas-dotter och Tomas Malmenby samt advokaterna Anna Björklund, Tobias Fälth och Sture Larsson redovisade sitt uppdrag 2016.

————-

  1. Hur bör rättens olika aktörer tilltalas och benämnas?

 Utgångspunkten är att parternas professionella roller ska respekteras i rättssalen. Det är därför lämpligt att använda benämningarna ”ordförande”, ”advokat” och ”åkla-gare” samt, om det behövs, fullständigt namn eller efternamn. Att bara använda för-namn på rättens aktörer bör inte förekomma i rättssalen. När det gäller tilltalade, målsäganden och vittnen kan det vara praktiskt och godtagbart att endast använda förnamn, men då bör i inledningen av förhöret personen först tillfrågas om det.

  1. Hur bör part begära ordet?

 All kommunikation i rättssalen bör ske via rättens ordförande. Diskussion mellan åklagare och försvarare med rätten som passiv åskådare är inte önskvärd och kan skada förtroendet för åklagaren och försvararen.

  1. Hur bör begäran om klarläggande och komplettering ske när behov av detta uppstår?

 Om behov av klarläggande eller komplettering uppstår vid förhandlingen bör åklagare och försvarare undvika att avbryta varandra under sakframställningen. Vid längre sakframställningar, särskilt i mål av mer komplicerad art, kan situationer uppkomma som kräver ett snart klargörande. I sådant fall bör part vid lämpligt tillfälle, t ex i an-slutning till ett uppehåll, vända sig till rättens ordförande med sin frågeställning/be-gäran. Om behov av komplettering av utredningen uppkommer vid huvudförhand-lingen kan lämpligen underhandskontakt mellan åklagare och försvarare ske.

Om en begäran avser ett klarläggande eller en komplettering kan ibland vara svårt för åklagaren att avgöra. Det kan då vara lämpligt, för att undvika missuppfattning, och särskilt i mål som sträcker sig över flera förhandlingsdagar, att begäran framställs skriftligen till åklagaren. Åklagaren bör då ges möjlighet att återkomma med besked senare under förhandlingen.

I större mål bör åklagare och försvarare i samråd med rättens ordförande och i före-kommande fall målsägandebiträde, för att undvika onödiga och störande avbrott under huvudförhandlingen, komma överens om en rutin för hur begäran om klarläg-gande eller komplettering ska ske.

  1. Hur och i vilken utsträckning bör värderande omdömen om olika professio-nella aktörer i rättssalen användas?

Utgångspunkten är att rättens aktörer ska visa respekt för varandras yrkesroller och för rättssystemet. Generellt bör inte värderande omdömen om de olika professionella aktörerna i rättssalen användas. Om så ändå sker, vilket kan vara fallet om det har betydelse för handläggningen eller målets utgång, bör sådana omdömen ta sikte på yrkesrollen. Detta innebär till exempel att omdömen om hur frågor ställs under ett förhör eller omdömen om hur åklagaren inriktat förundersökningen, måste anses god-tagbara. Påståenden om uppsåtliga vilseledanden/beljuganden bör inte förekomma.

  1. Hur kan rollfördelningen och rättegångsordningen tydliggöras för tilltalade, målsäganden och vittnen, för att bidra till förståelsen av processen?

För tilltalade, målsäganden och vittnen – personer som i många fall besöker en rätts-sal för första gången – är det angeläget att få information om dels vilka personer som agerar i en rättegång och deras roller, dels hur en brottmålshuvudförhandling går till. Sådana frågeställningar kan uppkomma såväl före en huvudförhandling som i ome-delbar anslutning till eller under en sådan förhandling. I fråga om den tilltalade fram-står det som naturligt och självklart att sådan information lämnas av försvararen. När det gäller målsäganden och vittnen ska frågor som uppkommer i omedelbar anslut-ning till eller under en huvudförhandling, oavsett vem frågorna riktas till, besvaras på ett sakligt och neutralt sätt.

  1. Hur bör åklagare eller försvarare som finner att en annan professionell aktör i rättssalen har gjort sig skyldig till fel eller försummelse förhålla sig?

Uppkommer misstanke om att en professionell aktör gjort sig skyldig till fel eller för-summelse, som ligger på straffbar eller disciplinär nivå, ska detta anmälas till Sär-skilda åklagarkammaren vad gäller åklagare och till Sveriges advokatsamfund vad gäller advokater. Påståenden om sådana fel eller försummelser under rättegången bör inte förekomma, med mindre än att anmälan också görs. Vad gäller fel och försum-melser i materiellt eller processuellt hänseende; se punkt 4 ovan.

 

——————

Alla rättens aktörer har ett ansvar att uppträda professionellt så att förtroendet för rättsprocessen upprätthålls. Försvarare och åklagare har olika roller, skyldigheter och ansvar enligt sina respektive uppdrag. Ett särskilt ansvar åvilar dock domaren som sitter som ordförande. Det ankommer på denne att ta kommandot i rättssalen och inte tillåta att advokat eller åklagare uppträder på ett förtroendeskadligt sätt.