Ett anständighetskrav för att belönas med Nobelpris?

Efter den turbulens som Svenska Akademien varit del av under de två senaste åren hade man kunnat tro  att Akademien skulle eftersträva att presentera värdiga pristagare i litteratur. Istället har Akademien valt att utse en folkmordsförnekare, Peter Handke, till pristagare för 2019. Därigenom har Akademien (åter) svikit sin uppgift. Och det med råge.

Peter Handke anses, i likhet med Olga Tokarczuk, mottagare av 2018 års Nobelpris i litteratur, vara en utomordentligt skicklig och inflytelserik författare. Men räcker det? En Nobelpristagare i litteratur måste, enligt min mening, inte bara bedömas utifrån sina litterära kvaliteter. Bedömningen måste göras bredare. Man kan som pristagare inte ha givit uttryck för vilka åsikter som helst i politiska eller allmänmänskliga frågor. Oavsett hur vackra och själsfina sonetter som Hitler författat hade han inte bort kunna få Nobelpriset i litteratur. Det måste finnas ett anständighetskrav vid sidan av det rent litterära. Förvisso måste toleransen vara betydande. Men det måste likväl finnas gränser.    Peter Handke, en mycket kontroversiell folkmordsförnekare, bedömdes inte ha diskvalificerat sig. För egen del häpnar jag.

Enligt akademiledamoten och ordförande i Nobelkommittén, Anders Ohlsson, har kommittéen kommit fram till att Handkes litteratur och uttalanden rörande folkrättsbrott begångna i det forna Jugoslavien inte ska påverka ett stort författarskap. Handkes ställningstagande i fråga om serbernas folkmord ska Inte vara avgörande för synen på hans verk. Må så vara. Men bör han belönas med ett Nobelpris? Det tycker inte jag. En akademi som helt nyligen genomgått svåra innre konvulsioner och vars institutionella omdöme blivit starkt ifrågasatt hade, när man nu skall söka återuppbygga sitt anseende bort avstå från att belöna en person vars moraliska kvaliteter framstår som tvivelaktiga. Det räcker då inte att pristagaren är en god litteratör. Inte minst gäller detta en institution med anspråk på snille och smak. Såsom rörande framstår Akademiens resonemang om att Handke kanske, trots allt, inte menat så illa som han uttryckt sig. I sina apologetiska strävanden hänvisar man till vad två ”forskare” menat att Handke menat. Men Herregud! Är Akademien oförmögen att läsa och förstå vad Handke i klara verba faktiskt sagt?När man läser vad Handke uttryckt är det uppenbart att Akademien valt att ge årets Nobelpris till en folkmordsförnekare. Det handlar inte om att anlägga politiska aspekter på Nobelpriset. Det handlar om att följa testators vilja och att värna allmänna humanistiska värderingar. Anständighetskravet fyller Handke inte. Då duger det inte att gömma sig bakom oklara intellektuella murar. Att Svenska Akademien valt att frångå Alfred Nobels uttryckliga önskan att priserna ska syfta till komma mänskligheten till den största nytta är egenartat. Och i det läge Akademien befinner sig högst olyckligt.