Assange – en bisarr historia – som kräver svenskt agerande

Jag har inte fullständig kunskap i detta nu närmast unika ärende. Det kännetecknas av allt från vidlyftiga konspirationsteorier i avsaknad av all verklighetsförankring, till en bedrövlig rättslig hantering från såväl svensk som brittisk sida.

Rätten till en rättvis rättegång inom skälig tid är fastslagen såväl i regeringsformen (2 kap. 11 § andra stycket 1) som i Europakonventionen (artikel 6). Denna rätt gäller även under förundersökningsstadiet. Till detta kommer den s.k. oskuldspresumtionen. Det kan med fog ifrågasättas om resultatet av den svenska handläggningen varit förenlig med proportionalitetsprincipen. Jag har tidigare uttryckt att jag finner det anmärkningsvärt att överåklagaren inte förde förundersökningen framåt i den takt och med den omsorg man hade kunnat kräva. Domstolarna har i sammanhanget ett mycket stort ansvar. De hade kunnat ställa större krav på åklagaren att föra förundersökningen framåt. Slutsatsen som åklagaren grundade nedläggningsbeslutet på borde också kunnat ha nåtts betydligt tidigare än vad som skedde. Detta leder till slutsatsen att Sverige har ett stort ansvar för den uppkomna situationen. Nu är alltså frågan om Sverige ska återuppta den förundersökning som föranlett Assange’s asylansökan till Ecuador och efterföljande ofrivillig inlåsning samt begära honom överlämnad till Sverige.

Jag befarar att hanteringen av Assange har skadat anseendet för svenskt rättsväsende även om Assange inte aktivt bidragit till att medverka i någon större mån. Detta sagt har jag sympati för Assangeś oro över att Sverige skulle gå USA tillmötes vid en eventuell begäran om utlämning. Om detta kan man bara spekulera. Jag är dock av den personliga uppfattningen att Högsta domstolen inte skulle utvisa Assange till USA. Om detta mitt antagande skulle visa sig vara korrekt skulle efter en HD prövning Assange inte kunna utvisas även om regeringen så skulle önska.

Låt oss inte glömma, att alldeles oavsett vad vi må tycka om Assange eller de gärningar han är misstänkt för, handlar detta om något mycket mer. Det handlar om yttrandefrihet och rättsstatliga principer. Det handlar ytterst om rätten och den moraliska skyldigheten att avslöja krigsbrott. Det gjorde Assange och Wikileaks. Avslöjandena om USAs övergrepp var nödvändiga och synnerligen angelägna. Skulle vi utlämnat någon till Tysklands Hitler som avslöjat förekomsten av koncentrationsläger och folkmord. Alldeles oavsett hur denna kunskap var åtkommen? Jag tror inte det.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.