En skamlig dom?

Gårdagens dom från Södertörns tingsrätt, i det uppmärksammade målet där fem åtalade män frikändes från grov våldtäkt respektive medhjälp till grov våldtäkt, har väckt reaktioner. Det är inte konstigt. Det handlar om misstanke om vidriga övergrepp som varit föremål för mycket skriverier i media och på sociala medier.

Domen är utomordentligt välskriven och ovanligt pedagogisk. Jag föreslår att alla som uttalar synpunkter i frågan dessförinnan läser domen. Den är en skolbok i straffprocessens grunder. Chefsrådmannen Erica Hemtke gav också en upplysande och förklarande presskonferens i omedelbar anslutning till att domen meddelades.

Det grundläggande rättssäkerhetskrav som föreskriver att åklagaren har bevisbördan innebär att åklagaren måste styrka att brottet för vilket åtal väckts har begåtts av den tilltalade. Åklagaren ska inför åtalsbeslutet bedöma det sannolikt att de åtalade kommer att fällas till ansvar. I detta fall verkar åklagaren i vart fall när det gäller tre av de tilltalade vid pläderingen inte själv ha varit övertygad om att bevisningen skulle vara tillräcklig. I ljuset av detta och att åklagaren instämde i den kritik som tingsrätten riktar mot polisens arbete förefaller det inte invändningsfritt att åtal ändock väcktes i de fallen.

Vad som dock framstår som en undermålig förundersökning av polisen och förundersökningsledaren förtjänar granskning och möjligen allvarlig kritik.

Det har från vissa håll hävdats att tingsrättens dom skulle utgöra en skam för det svenska rättssystemet. Det är ett inkorrekt påstående som på felaktiga och orättfärdiga grunder riskerar att skada tilltron till domstolarna. Det har i sammanhanget också gjorts gällande att vissa klienter skulle vara dömda på förhand och alla inte är lika inför lagen, samt att den rättsliga prövningen är ett lotteri.

Jag är av uppfattningen att alla som verkar inom rättsväsendet, inklusive advokaterna, har ett betydande ansvar inte bara för att rättsväsendet fungerar på ett rättssäkert sätt, utan också att såväl rättens aktörer som allmänhet, samt media uppfattar att så sker. Detta innefattar att på ett ansvarsfullt och sakligt sätt påtala fel som begås. De som nu med högt tonfall argumenterar för att grundläggande rättsprinciper ska överges bör besinna alternativen.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till En skamlig dom?

  1. Harald Nordius skriver:

    Det är en skam för rättssystemet att den delen av systemet som ska utreda vad som faktiskt har hänt, d.v.s. polisen, har utrett ett så allvarligt brott så illa, att det i rättegången inte har kunnat bevisas vad som har hänt. Domen är korrekt utifrån vad som har lagts fram för domstolen, och det är ju det som domstolen ska ta ställning till. Men det betyder ju inte att domen är ”rätt” i betydelsen ger en riktig bild av vad som har hänt. Det skulle förundersökningen ha gjort, men det lyckades man alltså inte med p.g.a. dåligt polisarbete. Jag har läst domen och man häpnar över en del saker. Det handlar ju inte bara om att man har misslyckats med det som är svårt, utan man har brutit mot sådant man trodde skulle sitta i ryggmärgen på varje utredare, t.ex. att man inte vid en fotoidentifiering ska fälla yttranden som kan påverka vittnet.

  2. Huruvida domare och nämndemän i ett brottmål eventuellt kan uppfatta en målsägandes redogörelse som trovärdig eller inte, är inte något som ensamt kan läggas till grund för en dom. Den saken måste därför med nödvändighet få stöd utifrån vad som kan anses vara bevisat.

  3. Per Tedin skriver:

    Rättvisan ska inte bara vara blind, den ska vara kylig också. Tack för att du behåller din, när många andra hjärnor överhettar.

  4. farmorgun skriver:

    TACK för att Du orkar hålla ut och förklara vad oskuldspresumtionen är och varför den är en grundbult i vårt rättssystem.

Kommentarsfältet är stängt.