Lagstiftning för syns skull

Regeringen har idag meddelat att en ny lag med krav på samtycke inom kort ska presenteras för riksdagen. Jag har inte sett den lagrådsremiss som ska föregå ett sådant beslut. Men, av statsministerns presskonferens framgick att ”Sex ska vara frivilligt. Annars ska det vara olagligt. Vi stiftar en ny lag om samtycke.

Vice statsministern har enligt uppgifter i media vidare sagt något om en historisk lag som ska ändra bevisbördan, att inte offret ska bevisa att hon sade nej utan att den som gjort det här ska bevisa att hon sa ja.. Ett yttrande hon tagit avstånd ifrån och på twitter förtydligat:

”Jag uttryckte mig olyckligt på fråga om samtyckeslaglag sätter mer fokus på offrets beteende. Jag anser inte att bevisbördan ändras med denna lag, däremot är min förhoppning att fokus i högre grad läggs på vad gärningsmannen gjorde för att säkerställa att det fanns samtycke.”

Båda uttalandena inger dock stark oro.

Det är mycket lätt att ansluta sig till statsministerns allmänna moralförklaring. Kravet på att sex ska vara frivilligt gäller redan idag, enligt nuvarande lagstiftning. Man får inte ha sexuellt umgänge med andra om det inte är frivilligt. Därför är behovet av och reklamen för den nya lagstiftningen försiktigt uttryckt, överdriven. När det gäller vice statsministerns uttalande inger det allvarliga betänkligheter, oaktat de kan bero på okunnighet. Advokatsamfundet har  sedan länge varnat för riskerna med sänkta beviskrav i dessa hänseenden.

Möjligen kan man förlåta politiker, även en statsminister och en vice statsminister för ogenomtänkta eller förflugna, kanske till och med okunniga uttalanden. Men, när det gäller strafflagstiftning ställs höga krav på lagstiftaren, att förstå och att hålla sig till rättsstatliga principer, oaktat det synes råda stor samstämmighet i riksdagen. Och särskilt då!

Förslaget till ny sexualbrottslagstiftning, som detta presenterades av den parlamentariska utredningen under ledning av justitierådet Marie Heidenborg, fastslog att skyddet för den sexuella integriteten är uppfyllt genom nuvarande lagstiftning, att åklagarens bevisbörda fortsättningsvis ska gälla och att ett krav på samtycke inte kommer att leda till att fler blir lagförda.

Vän av ordning måste då från juridiska utgångspunkter ifrågasätta behovet och effektiviteten av förändrad och utvidgad lagstiftning.

En lagstiftning som den statsministern flankerad av vice statsministern och justitieministern idag presenterade är faktiskt inget annat än plakatpolitik.

Ett krav på samtycke är ineffektivt och kommer sannolikt inte att leda till att fler blir fällda. I likhet med utredaren förutsätter jag att domstolarna kommer att upprätthålla det grundläggande rättsstatliga kravet på att åklagaren ska styrka åtalet. Förslaget riskerar   emellertid ändock att leda till en förskjutning av bevisbördan och av beviskravet. Rättstillämpningen vid en lagstiftning som såväl innehåller ett krav på uttryckligt samtycke, som ett oaktsamhetsbrott riskerar på sikt att förskjuta bevisbördan och urholka beviskravet. Den tilltalade åläggs en förklaringsbörda, något som vice statsministern förtydligat.

Vad som också är illavarslande är att såväl målsäganden som den tilltalade kommer att bli utsatta för ingående och integritetskränkande förhör om djupt personliga sexuella erfarenheter och preferenser. Fokus riskerar att komma riktas mot offret. Detta är ytterst problematiskt.

När lagstiftaren så bombastiskt går ut med en ny lagstiftning som uppges lösa problemen med att jämförelse få blir fällda till ansvar reser det förhoppningar hos offren för sexuella övergrepp. När dessa förhoppningar i vart fall  inte på kort sikt infrias är risken stor att förtroendet för domstolarnas rättstillämpning skadas.

En lagstiftning som kräver att personer som medverkar i en sexuell akt vid varje moment ska ge uttryck för sitt samtycke har lämnat verkligheten. En sådan lagstiftning kan inte tillämpas på ett rättssäkert och trovärdigt sätt. Det har anförts att sexualbrottslagstiftningen är normativ. Den ska påverka människors beteenden. Jämförelsen med lagstiftningen mot barnaga har anförts som exempel. Det är ett dåligt exempel. Dåtidens lagstiftning fyllde ett behov. Barn saknade lagstiftarens skydd. Så är inte fallet när det gäller sexuella övergrepp. Dagens lagstiftning ger erforderligt skydd för den sexuella integriteten. Däremot innehåller rättstillämpningen en rad utmaningar.

Tron på lagstiftarens förmåga att komma till rätta med missförhållanden på detta och andra områden är därför överskattad. Problemet med sexuella övergrepp kan inte lösas med ytterligare och därtill försämrad lagstiftning. Det kan bara lösas genom bättre polisarbete och bättre förundersökningar.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Lagstiftning för syns skull

  1. connyt skriver:

    Vice statsminstern säger (som klargörande):
    ”däremot är min förhoppning att fokus i högre grad läggs på vad gärningsmannen gjorde för att säkerställa att det fanns samtycke.”

    Redan har blir man betänksam.
    Är det verkligen en ”gärningsman” innan något har bevisats? Borde man inte säga den ”misstänkte” eller ”tilltalade”?!

  2. Janny Terfelt skriver:

    Jag förstår ditt resonemang och i den bästa av världar är jag helt överens med dig men verkligheten ser inte ut som i den bästa av världar. Vi behöver lagstiftning som även ändrar våra attityder och kan byta fokus från (kvinnliga) offer till (manliga) förövare. Elisabeth Massi Ftitz var ju inte heller helt nöjd med lagförslaget men hon är djupt medveten om problematiken och vill utveckla och fördjupa lagstiftningen som gör sexuella brott än mer allvarliga och även innefatta en större bredd för de brott som ska anses vara av sexuell karaktär.

    Vi har ett sammhälle som uppenbarligen inte fungerar när det gäller sexualbrott och kvinnors utsatthet när det gäller hot och våld i nära relationer har ju visat sig vara enorm.

    Jag skulle gärna vilja höra dina tankar om vad du tycker vi i så fall ska göra för att utveckla lagstiftningen så ovsnstående problematik kan hanteras på ett relevant och adekvat sätt.

    Tack!

    Mvh Janny Terfelt

  3. Peter Westdahl skriver:

    Min korta fråga nu är om, som Anne Ramberg påpekar, samtycke krävs redan idag, varför skall det då enligt Ramberg inte få utskrivas i lagtexten, om det inte står ngt idag om samtycke.

    Blir det då inte sämre för målsäganden.

    Jag ser samtyckesfrågan som ngt som de olika lägren missuppfattar varandra på. För mkt procedurjuridik och för lite så att parterna förstår.

    Samtycke krävs redan idag. Det är en lagmiss, eller har visat sig vara en lagmässigt, om det inte står att samtycke krävs, om det nu inte står, men ändå krävs.

    Och om samtycke nu inte inskrives kan det ge fel signaler till parterna. Samtycke krävs inte.

    Sen håller jag med Ramberg om mkt hon skriver. Jag kommenterar dock inte allt.

    Men det är skäl för sin ståndpunkt, skriv inte in att samtycke krävs, som för Ramberg och andra aktörer utsägelser om vad som är och blir gällande rätt. Låt oss ta tag i det om det blir som Ramberg eller regeringen m.fl. befarar.

    Krävs samtycke redan idag, men pga lagmiss eller annat skäl, inte kommit med, skriv in det då.

    Annars har vi i denna del en strid om påvens skägg.

    Påminner mig om tidigare regler för God Advokatsed. Som jag gärna berättar. Advokatsamfundet hade alltid under väl decennier, ej granskat nu, skrivit att den skulle vara enligt lag. Det var ju inte rätt tyckte jag. Det hade jag ungefär alltid tyckt. Lag var och är bara en del av den gällande rätten.

    På ett Västra Avdelningen av Sveriges Advokatsamfund årsmöte, nu många år sedan, då Anne Ramberg som vanligt var närvarande, som sig plägar, yrkade jag på att ”lag” skulle ersättas med ”gällande rätt” i stadgarna.

    Det godtogs omgående och är skrivningen i stadgarna idag. Jag tror ordföranden advokat Stefan Ruben, tackade mig.

    Följande två stycken kan alla som inte gillar flyghistoria och trauma hoppa över. Berätta det bara inte för mig, även o jag väl tål det.

    Det hör ju inte hit, men vem vet, Stefan Rubens farbror, Bo Ruben, var bäste vän med min pappa Eskil Westdahl. De gick båda igenom 1936 års flygskola i anrika Ljungbyhed. Olika falla ödets lotter. Min pappa, 30 år, tre barn, stridsflygare, kapten i flygvapnet, provflygare och chef utrustningssektionen och lärare i störtbombning lastades in som kista nr 2, en av 21 stupades i Salerno-olyckan 1947-11-18. Transport alla döda i två DC 3 med start Neapel och heders vakt escort av flera Italienska jaktflygplan mot gränsen. Mot Norrköping och begravning. Bo Ruben dog för ngr år sedan som öv ljt i Flygvapnet. Antecknas bör om olyckans betydelse. 2017-11-18 avhölls under stora högtidligheter en minnesceremoni i Scala, Salerno, Italien. Sådana hålls vart tionde år. Närvarande bl.a. FVC gen major Mats Helgesson, chef svenska flygvapnet, vice flygvapenchefen Italien, gen major, borgmästarna Scala och Ravello, Italienska Flygvapnets musikkår, ambassadören Rom och stora mängder människor från kommunerna Scala och Ravello.

    För mitt arbete med ceremonien för Flygvapnet och annat tilldelades jag en stor medalj av the Swedish Air Force, Chief of staff med inskription ingraverad på baksidan. Motsvarar i USA stabschefen I Vita Huset. Dock inte ngn sparkad. Den kom som en blixt från klar himmel. Inget jag hade förväntat mig. Jag var bara ngt undrande över varför Flygvapenchefens adjutant och kapten strax före avslut lunch som FV stod för kom fram till mig och sa att Flygvapenchefen ville tala med mig lite senare. Men det var medaljutdelningen som avsågs.

    Tillbaka till verkligheten och bloggen om jag inte redan är utkastas. Men det finns fler kopplingar, men de tar jag inte upp här.

    Tänk om Ramberg skulle sagt nej. Det gäller redan idag. Det räcker med lag. Då hade de givit fel signaler. Den Goda Advokatseden hade inte blivit lika krävande. Byt tillbaka till lag istället för gällande rätt så har vi ngt av samma signalvärde som att inte kräva att samtycket skall skrivas in i ny lag.

    Det finns skäl för att inte kräva inskrivning av det som redan gäller. Men skälen håller inte fullt ut. Att inte i en ny lag, om även annat, kräva inskrift av samtycke för sex blir för komplicerat och svårförståligt för parterna.

    Och det är ändå de som lagen gäller och som skall förstå den. Det är ju viss skillnad på allmogen m.fl alla aktörer och delar av advokatkåren.

    Om av dagens lagtexter inte klart framför att samtycke till sex krävs är det fel på lagarna, som måste ändras.

    Jag tror många, som inte är advokater och jurister, har svårt förstå den djupa och omfattande debatt med näst intill dr avhandling krav för rätt argumentera. När alla synes eniga o att samtycke krävs. Skriv ut det då. Debatten om skälen kan läggas i förarbeten och kommande praxis.

    Sen håller jag med om, om Ramberg nu menar så, att om olika typer av sex kräver olika typer av samtycke blir svåra att formulera i lagtext. De får tas upp i förarbeten och praxis.

    Peter Westdahl
    Advokat

Kommentarsfältet är stängt.