Möten med världens advokater

Den gångna veckan har jag, tillsammans med över fyratusen advokater från hela världen, deltagit i International Bar Association’s (IBA) årliga möte, som detta år hölls i Sydney. Det är alltid lika lärorikt och inspirerande att möta kolleger från världens alla hörn. Jag förundras över, att trots att vi alla kommer från mycket skiftande rättskulturer och befinner oss i olika stadier av samhällsutveckling, så är många av frågorna desamma och samsynen påtaglig. Det saknas samband mellan det geografiska avståndet och viljan att förstå och respektera varandras åsikter. Samhörigheten kan vara väl så stark med kolleger i ett utvecklingsland långt borta som med grannlandet. Det är helt andra saker som spelar in.

Bristen på rättskultur, rättsövergrepp och korruption förekommer i såväl utvecklingsländer, som inom EU. I sådana länder har IBA ett särskilt ansvar att värna grundläggande rättsprinciper som advokaters och domares oberoende, ytterst i syftet att skydda den enskildes rättigheter. Hoten mot rättsstaten och hoten mot advokaters och domares oberoende förekommer på många ställen och finns som bekant numera också på mycket nära håll i Europa. Utvecklingen i Ungern, Slovakien och Polen förfärar, för att inte tala om Ryssland. På många håll fängslas och torteras advokater för att de utför sitt arbete.

Årets mottagare av IBAs Human Rights Award var den kurdiske advokaten Ramazan Demir från Turkiet. Styrkan och modet hos denne unge advokat, som höll en gripande och känslosam föreläsning om situationen i Erdogans Turkiet, tjänar som förebild för oss alla som hade förmånen att lyssna på honom. Priset överlämnades av IBAs ordförande, Martin Solc, som är är en affärsadvokat från Tjeckien. Han vet vad det innebär att leva i ett socialistisk, icke demokratiskt samhälle. Han vet skillnaden på rule of law och rule by law. Han förstår vikten av att för allmänheten förklara betydelsen av att värna rättsstaten och de mänskliga värden den ska skydda, innan populistiska och nationalistiska krafterna tar över och det är för sent. Det känns angeläget.

IBA spelar nämligen en stor och viktig roll särskilt i länder med ett dysfunktionellt rättsväsende. Jag är tacksam över att få delta i detta arbete och har glädjen att sedan flera år ingå i styrelsen för IBA Human Rights Institute. Vi är mycket aktiva när det gäller att bidra till uppbyggnaden av rättsväsendet i länder som varit i krig och konflikt och i försvaret av mänskliga rättigheter över hela världen. Detta innefattar allt från rättegångsbevakning, utbildning av domare, åklagare, advokater och allmänhet, tillhandahållande av kunskapsstöd i olika former, produktion av expertrapporter och ett nära samarbete med bland annat FN, OECD, ILAC och andra internationella organisationer. Institutet har till exempel under det senaste året varit verksamt i länder som Burma, Venezuela, Turkiet, Tunisien, Azerbadjan, Tajikistan och Mexico. I dessa länder är advokaters och domares oberoende under stark press.

Under veckan höll en av Storbritanniens kanske mest kända barristers, den vältalige australiensaren Geoffrey Robinson QC, ett insiktsfullt anförande om dagens hot mot domarens oberoende och integritet. En polsk advokatkollega och en australiensisk domare från Högsta domstolen bidrog med intressanta erfarenheter och synpunkter på bland annat utnämningsförfarandet. I jämförelse med många andra västerländska demokratier har Sverige ett effektivt, transparent och professionellt system i Sverige när det gäller utnämningen av ordinarie domare. I tider av populism och fake news, framstår det amerikanska systemet med domare och åklagare som på delstatsnivå väljs genom allmänna val, som extra betänkligt . Och inte bara det. Dessa ska också omväljas av folket. Då gäller det att man följt folkopinionen i sina avgöranden. Annars är risken uppenbar att förordnandet inte förlängs. Det kan man inte med bästa vilja i världen kalla oberoende.

Veckan innehöll många möten och seminarier av allehanda slag. En stort antal
yrkesfrågor diskuterades givetvis, liksom frågor om migration, terrorism och övervakning. Advokatens roll som rättssamhällets vakthund blev tydlig när flyktingfrågan diskuterades vid ett välbesökt seminarium. Australiensiska advokater framförde allvarlig och högst befogad kritik mot sitt eget land för det konventionsstridiga och uppenbart inhumana sätt som Australien behandlar flyktingar och andra. Australien tillämpar nämligen principen att sätta alla, inklusive barn och gravida kvinnor, som inte har giltigt visa i förvar på obestämd tid. Sedan 2012 deporteras de asylsökande till Papua Nya Guinea och Nairu. Den senare ön beskrevs till storlek som mindre än Melbournes flygplats av en av paneldeltagarna. Förhållandena på ön är vedervärdiga och människor dör till följd av att de inte erhåller nödvändig sjukvård. Australien uppges också, i syfte att stoppa flyktingar att ta sig till landet, betala människosmugglarna för att föra dem tillbaka dit de flydde ifrån. Australiens flyktingpolitik har varit effektiv i den meningen att man lyckats förhindra asylsökande att ta sig till Australien, något som premiärministern uppgav sig vara nöjd med. Australien gör sig skyldigt till brott mot mänskligheten och borde enligt flera deltagare ställas till ansvar inför den internationella brottmålsdomstolen i Haag. Jag tycker att kravet på ansvarsutkrävande, också av västerländska så kallade demokratier som inte uppfyller sina folkrättsliga åtaganden, är högst rimligt.

Advokatyrkets framtida utmaningar var förstås ett annat centralt tema. Vad är det som driver förändringen av advokatyrket? Globaliseringen och teknikutvecklingen är självklara parametrar. Men, min övertygelse, som delvis bekräftades av en analys gjord av en spansk professor, är att kvalitet, kunskap, klientstöd och advokatetik är minst lika, om inte starkare påverkansfaktorer än många andra mer exotiska förklaringsmodeller som robotar, betalningsmodeller, Multidisciplinary partnerships eller ekonomiska kriser. Advokatyrket handlar nämligen om förtroende. Klient betyder skyddsling. Detta gäller såväl den klient som ska förhandla ett avtal om köp av ett utländskt företag, som den klient som står åtalad misstänkt för ett brott. Då hjälper inga robotar. Då krävs människor av kött och blod med erfarenhet och kunskap. Detta sagt kommer också advokatyrket i likhet med alla andra samhällsfunktioner att förändras och påverkas, inte minst av teknikutvecklingen.

Slutsatsen efter en vecka på andra sidan jordklotet är att det inte bara är en förmån att möta erfarna och skickliga kolleger från andra länder. Det är nödvändigt i den globaliserade värld som vi lever och verkar i. För egen del ser jag det också som en möjlighet att kunna försäkra mig om att den världsbild jag har är någorlunda verklighetsförankrad. Och, så känns det faktiskt, efter en vecka med världens advokater.

 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.