Nazisters och andra rasisters demonstrationsfrihet

En diskussion har uppkommit rörande polisens beslut att ge Nordiska Motståndsrörelsen tillstånd att demonstrera i samband med den instundande bokmässan i Göteborg. Demonstrationen som sammanfaller med den judiska högtiden Yom Kippur kommer att passera några hundra meter från synagogan.

Den vidriga människosyn som NMR representerar väcker avsky, rädsla och sorg. Att en organisation som bejakar nazismens illdåd tillåts att vandra på gator och torg ifrågasätts. Det är mycket förståeligt. Det är ett hån inte bara mot alla de miljoner människor som föll offer för nazisternas illdåd, överlevande och efterlevande, utan också mot allt det som ett demokratiskt och humant samhälle står för. Många viktiga artiklar har skrivits på detta tema. Jag tänker särkilt på Margit Silbersteins starka ledare i DN  den 12 augusti i år http://www.dn.se/ledare/kolumner/margit-silberstein-jag-motte-en-valnad-i-almedalen/

Varför har då polisen lämnat tillstånd till denna rasistiska och våldsbenägna organisation att på den judiska högtiden provocera med sitt budskap?

Regeringsformen ger gentemot det allmänna, var och en rätt att demonstrera på allmän plats, alldeles oavsett vilka åsikter demonstranterna må hysa. Det betyder att också nynazister omfattas av denna rättighet. Begränsningar kan i princip endast göras om det föreligger hot om ordningsstörningar eller av trafikhänsyn. Tillståndsprövningen får inte vara beroende av omgivningens gillande. I realiteten måste polisen identifiera att det föreligger en konkret fara för brottsliga handlingar för att kunna förvägra tillstånd. Europakonventionen kräver vidare att rättighetsinskränkningen är nödvändig och att den är proportionerlig. Högsta domstolen har i ett antal avgöranden rörande hets mot folkgrupp också fastslagit detta. Högsta domstolen fastslog att vid bedömningen om en gärning utgör hets mot folkgrupp ska hänsyn tas till det innehåll som ett yttrande förmedlar, syftet med yttrandet, till vem det riktar sig, i vilket sammanhang det spridits och i vilken egenskap någon spritt yttrandet. Noteras kan dock att i tre av målen har ledamöterna inte varit eniga. Något som illustrerar komplexiteten i frågan om rättighetsskyddet.

Redan1966 antogs FN-konventionen om avskaffande av alla former av rasism, CERD. Den föreskriver bland annat att de anslutna staterna ska förbjuda rasistiska organisationer och att medlemskap i sådana ska kriminaliseras. Sverige anslöt sig 1972. Vi har dock inte fullföljt detta åtagande. Sverige har också regelmässigt kritiserats av FN:s rasdiskrimineringskommitté bland annat just för att vi inte lever upp till konventionens förbud mot rasistiska organisationer och att vi inte med tillräcklig kraft vidtagit åtgärder mot det ökade antalet hatbrott. Krav har till följd härav rests, av många organisationer däribland FN förbundet, på ett skärpt förbud mot rasisitiska aktiviteter.

Regering och riksdag har dock inte funnit skäl att tillgodose detta konkreta krav. Bakgrunden till denna ståndpunkt är bland annat att Sverige har vidtagit en lång rad andra åtgärder i syfte att stärka skyddet för mänskliga åtgärder. Till detta kommer bedömningen att förbud inte anses vara ett effektivt sätt att förhindra framväxten av antidemokratiska och rasistiska organisationer. I många länder med erfarenhet från nazisternas övergrepp finns dock sådana förbud. Inte sällan i samband med ett förbud att förneka förintelsen.

Den fria opinionsbildningen är en grundval i en demokratisk rättsstat. Den förutsätter bland andra yttrandefrihet, mötesfrihet och demonstrationsfrihet. Dessa rättigheter är emellertid inte obegränsade. Det finns gränser för hur långt de sträcker sig. Men, beivrandet av överträdelser äger rum först när en eventuellt brott ägt rum. Någon förhandsgranskning av innehållet i yttrandet eller budskapet äger inte rum inför tillståndsgivning vid demonstrationer, lika litet som vid utgivande av tryckta skrifter och böcker.

Polisen ska tillämpa lag och ingenting annat. Polisen får enligt nuvarande lagstiftning inte vid sin prövning lägga något annat till grund än de omständigheter som framgår av lag. I detta fall hänsynen till upprätthållandet av ordning och säkerhet samt trafikhänsyn. Dessa rekvisit ligger också till grund för bedömningen om tid och plats för den ifrågavarande demonstrationen. Även om polisen har långtgående befogenheter, att uppställa villkor och anvisa alternativ plats, får polisen inte till grund för sitt beslut lägga vilka åsikter demonstranterna må representera. Det är för övrigt en upplysning som man inte är skyldig att redovisa som sökande av demonstrationstillstånd. Den omständigheten att demonstrationen äger rum på en judisk högtidsdag saknar betydelse för polisens prövning.

Flera har ifrågasatt varför polisen inte med stöd av NMRs historik av brottslig verksamhet har stoppat demonstrationen alternativt anvisat annan färdväg och annan tid. Det är en högst relevant fråga. Polisen har emellertid hävdat att man vidtagit de förändringar i färdväg som är motiverade för att kunna upprätthålla ordning och säkerhet. Jag saknar kunskap och grund för att påstå att den bedömningen inte skulle vara korrekt.

Det demokratiska skyddet för individens rättigheter, däribland yttrandefrihet, mötesfrihet och demonstrationsrätten gäller mot det allmänna. Att inskränka den utöver vad som gäller idag är förenat med stora problem. Dessa rättigheter är till för att skydda också obekväma åsikter och till och med även odemokratiska åsikter. Alla ska också ha rätt att ge uttryck för sådana, så länge de inte inskränker annans skyddade rättighet eller utgör brott. Det är en god ordning. Eller i vart den minst dåliga. Alternativen är sämre.

I det civila samhället ska vi dock inte acceptera nazister och rasister. Där ska vi istället med kraft resa oss upp och unisont stödja och skydda de grupper som utsätts för NMR och andra odemokratiska krafters provokationer. Och därtill ska vi tydligt reagera så fort någon vid middagsbordet, på kontoret eller i andra sammanhang, ger uttryck för den inhuman människosyn som dessvärre kommit att breda ut sig i samhället. Det är vår skyldighet. Vi kan inte i bekvämlighet nöja oss med läpparnas bekännelse i det tysta. Vi kan inte överlåta på de utsatta att ensamma försvara våra demokratiska värden. Det betyder att vi alla har en skyldighet att reagera när vi hör kommentarer som normaliserar en rasistisk människosyn, även när det kan kännas obekvämt och särskilt då.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.