Om den mediala skampålen

 

Den massmediala uppmärksamhet som vår tidigare finansminister Anders Borg givit upphov till föranleder några högst personliga reflektioner.

Alla de som nu kommenterar och ger uttryck för mer eller mindre starka och känslosamma synpunkter, var de med på skärgårdsfesten? Är det någon av alla dessa krönikörer och skribenter som har en aning om vad som ägt rum? Även, om mot förmodan så skulle vara fallet, finns det goda skäl att besinna sig.

Det smaklösa frossandet i rykten om sexuella övertoner anstår inte public service och annan seriös media. Detsamma gäller politiska särintressen. Att sociala medier frossar i vad som måste vara en djup personlig kris kanske inte är att förvånas över. Men, det är lika osmakligt. Att seriös media hänger på inger allvarliga betänkligheter.

Anders Borg är alltjämt en offentlig person. Det ställer krav. Det innebär bland annat att man inte är fredad från publicitet. Detta betyder dock inte att det är fritt fram att redovisa allehanda påståenden, oavsett om de är sanna eller falska. Även offentliga personer och deras familjer har nämligen rätt att åtnjuta det tryckfrihetsrättsliga och pressetiska skyddet.

Anders Borg förtjänar inte att bli utsatt för det gatlopp som nu äger rum. Jag tycker det är ytterst smaklöst att frossa i vad som måste vara en djup personlig tragedi för en person som med rätta åtnjutit stor respekt. Moralpaniken tjänar inte feminismen. Tvärtom.

 

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Om den mediala skampålen

  1. Karl Beijbom skriver:

    Tryckfriheten och yttrandefriheten i Sverige är garanterad i grundlag. Därutöver finns yrkesetiska regler som press, radio, tv skall följa. I detta fall finns två regler som är synnerligen relevanta:

    Respektera den personliga integriteten

    7. Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.

    Var försiktig med namn

    15. Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.

    Själv ifrågasätter jag om vad som hände på en privat fest, där alla kände varandra och somliga drack för mycket, har ett ”uppenbart allmänintresse som kräver offentlig belysning.”

    Jag ifrågasätter också om det var ett uppenbart allmänintresse att namnge den som (vad vet jag?) eventuellt skämde ut sig mest.

    KARL BEIJBOM
    Fri publicist & bokförläggare

  2. LtCol Libbo skriver:

    Du har rätt och en klok attityd i frågan Anne. Emellertid måste du beakta just det faktum att Anders Borg är en offentlig person och fd politiker – vanliga svenskar och väljare, många publicister etc. grupperar nog därför hela detta ”case” som ytterligare en fadäs av etablissemangets förgrundsfigurer – då blir också domen hård, om än onyanserad.

    I övrigt så finns det ju också rätt stora nyansskillnder mellan etablissemangets populäritet. Bara för att Borg är och har varit populär så bör inte det legitimera en överslätande attityd. ”Att alla kan göra fel ibland” känns därför väldigt infantilt. Ett klandervärt beteende är alltid klandervärt – oavsett droger eller arbetsbelastning. Men att det som skett är en personlig tradegi för Anders Borg är förstås uppenbart – tyvärr helt och hållet självförvållad.

    Vi ska vara rädd om orden och passa oss för brösttoner men samtidigt inte behandla människor och händelser olika. Händelser ska ha sin rätta proportion.

    Jag kan inte låta bli att reflektera över vad som hänt och skrivits om t ex Åsa Romson hade gjort och agerat på ett liknande sätt – en inpopulär fd politiker som leverat högklassig internationell miljöpolitik.

  3. HÅLLA MED ANNE RAMBERG
    citat
    der smaklösa frossandet i rykten om sexuella övertoner anstår INTE (!) publiv service och andra seriösa medier

    8.digital-teo-EDUCATION
    (c) bo i FRÄMMETAD socken

  4. tsvenson skriver:

    Den här soppan är precis som du skriver, en ”medial skampåle” till följd av mediernas jakt på klick.

    Självklart är det Anders gjorde häpnadsväckande, men stormen som drogs igång när vetskapen blev offentlig är lika häpnadsväckande den.

    Tyvärr får vi nog vänja oss vid att det kommer fortsätta så, om vi inte gemensamt i samhället bestämmer oss för att nu är det nog med hysteriskt skuldkastande och publika stupstockar så fort någon gått över gränsen och ska hudflängas.

    Vi behöver fundera på vad denna hysteri egentligen leder till for samhället i stort. Jag har svårt se att vardagslivet för oss alla blir bättre som resultat, att hoppen om bättre framtid ökar om vi fortsätter ta alla tillfällen att hänga ut varandra.

Kommentarsfältet är stängt.