”Gott mit uns” – Om Gudar som våldsförevändning

I spåren av den ökade terrorismen i världen beskrivs islam allt oftare som en våldsam och krigisk religion. Extrema muslimer bär också skulden för många avskyvärda dåd de senaste tjugo åren. En starkt aversiv uppfattning om islam, en Islamofobi, har därigenom fått fotfäste i västerlandet. Idéen att den växande extremismen inom Islam uteslutande har sin grund i vissa texter i Koranen innebär dock en stark förenkling. Man skiljer då inte på islam som religion och dess olika tolkningsskolor.

Man kan vidare inte bortse från betydelsen av socio-ekonomiska missförhållanden, som förklaring till den fundamentalism, som i vissa islamistiska kretsar dessvärre har kommit att få en betydande utbredning. Man glömmer lätt att de flesta muslimer är fredliga och inte alls våldsbenägna. Man glömmer att islam som religion har många humanistiska företräden. Den senaste tidens attacker på oskyldiga i Mellan Östern, Europa, Afrika, Indien och USA har dock förstärkt de stereotypa fördomarna mot muslimer. Demagoger som den republikanske presidentkandidaten Donald Trump är exponenter för denna utveckling. Trump vill som bekant förbjuda all muslimsk invandring till det huvudsakligen kristna USA. Trumps hållning är förvisso extrem, men han är inte ensam.

Skräcken för islam är inte ny. Redan på 600-talet betraktades muslimska samhällen som ett hot, särskilt mot Europa. Kristendomen i Europa har under århundraden också utkämpat flera ”heliga” krig. Korstågen under 1000 -1200 talen ligger inte alldeles fjärran från nutidens jihadism. Och när turkarna tagit hela Balkan och stod vid Wiens portar blev hoten mot Europa högst påtagliga. Dagens IS härjningar påminner i hög grad om dessa fälttåg. När Gud är uppdragsgivare kan det mesta tillåtas. Korstågens övergrepp har satt djupa spår även hos dagens muslimer. På uppdrag av påven genomfördes ett antal synnerligen hänsynslösa fälttåg i syfte att befria Jerusalem från araberna. Motståndare som inte uppfattades som kristna mördades. De korsfarare som dog under strid blev, i likhet med dagens jihaddister, martyrer. De kristna ogärningarna var oerhörda.

Exemplen på övergrepp i Guds namn är rikliga i såväl kristendomen, som inom islam. Historien är samtidigt fylld av exempel på kristna och muslimer, vilka gjort hjälteinsatser i kampen mot vettlöst religiöst mördande. En muslimsk hjälte var Abd el-Kader. Han var en lärd muslimsk motståndsledare. 1860 räddade han tusentals kristna från att mördas i Damaskus. En nutida muslimsk hjälte är den numera så världsberömde kaptenen, Humayun Kahn som dog under krigstjänstgöring i Irak. Han beordrade sina underlydande att vänta medan han själv inspekterade ett misstänkt fordon, som då exploderade och dödade honom. Han förärades postumt olika hedersbetygelser, för att under presidentvalskampanjen i USA istället få sina föräldrar ringaktade av en islamofobisk fastighetsmatador som Donald Trump.

Religioner är inte homogena. Det förekommer inom alla religioner att de religiösa skrifterna tolkas olika. Vissa exploaterar religionen för egna politiska syften. I ljuset av att det trettioåriga kriget, liksom första och andra världskriget utspelade sig i det kristna Europa, framstår beskrivningen av kristendomen som en fredens religion, lika främmande, som synen på Islam som enbart en våldsreligion. Den kristne guden användes som tillhygge också i de stora europeiska krigen. Vi minns t.ex. de tyska krigsropen ”Gott mit uns” och ”Gott strafe England”.

Människor är mycket mer komplexa än de stereotyper som beskriver de religiösa grupper de tillhör. Stereotyper skapar fördomar. Antiziganism, antisemitism och allmän rasism är kända uttryck härför. I jakten på terrorister riskerar nu muslimer att åter stigmatiseras. Det är vad som sker när rädslan tillåts styra och hatpropagandan får fotfäste. Det är en farlig utveckling.

Advertisements
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.