Om debattspråk och djuriska metaforer

I anledning av Fredrik Johanssons ledare i SVDs nätupplaga fredag under rubriken ”Bristen på stringens försurar debatten” har jag några synpunkter. Jag skrev ursprungligen denna text för publicering i SvD som en replik, men den togs inte in. Därför publicerar jag den här med några mindre uppdateringar.

Jag delar mycket av det Fredrik Johansson ger uttryck för. Det är givet att brist på stringens kan försura debatten. Och, att tonläget i samhällsdebatten inte är oviktigt. Jag har i likhet med Fredrik Johansson skrivit och talat mycket om detta. Men, den största faran är inte ett oavsiktligt syftningsfel och eventuell bristande språklig stringens. Den största faran är det medvetet hånfulla, hatiska och hotfulla språket, som utgör grunden för ”försurningen” av det offentliga samtalet. Denna alltmer vulgära samtalston förekommer i tilltagande utsträckning, särskilt på nätet. Tydliga exempel på denna utveckling finner man hos debattörer som med närmast ohämmat hatspråk ger uttryck för sin starka ovilja mot den svenska flyktingpolitiken. De brunfärgade inslagen är hos många starka. Högljudda järnrörsmän (och kvinnor) intar scenen. Dessa får naturligtvis inte stå oemotsagda. Dessa personer och de politiker som för deras talan måste förstås kritiseras både i vad gäller sak och form.

Självklart är det så att språket och de metaforer man må använda normalt bör präglas av återhållsamhet . Men, det finns situationer då storsläggan i form av slagkraftiga metaforer kan och bör användas. När det gäller uttrycket ”bruna råttor” är detta en högst relevant metafor för den tilltagande rasismen och främlingsfientligheten i samhället. Det var det som var min poäng.

De dödshot och den mängd hatiska meddelanden, många brottsliga, som i olika former kommit mig och Advokatsamfundets kansli tillhanda efter mina uttalanden i Söndagsintervjun om bristen på humanism i asylfrågan och den målkonflikt som flyktingsituationen föranleder bekräftar detta. Några exempel från Twitter.

”Kommandoran är tydligen fortfarande i fin form och går numera under namnet @anneramberg Någon som är sugen på att gräva en varggrop? #svpol”

” Locka henne med dom älskade brottsliga muslimerna ? En bunt av dom,å hon är våt”

” Din j–a champagne-kommunist! Jag blir så j–a förb–d att jag hoppas du får plågsam cancer! Och ingen vård.#svpol”

”Jag önskar henne väl (förtjänt) färd ned i havets djup, enkel resa”.

I tillägg har jag bland annat mottagit tweets med bilder på gravar som grävs och hundar som torteras.

Hatet på nätet tar sig olika uttryck. Det riktas mot judar, muslimer, invandrare i allmänhet, unga kvinnor, homosexuella eller sådana som inte ansluter sig till de extrema och odemokratiska krafter som tycks vara alltför mångas livsluft på nätet. Det vämjeliga tilltalet drabbar också inte sällan redan svaga och utsatta grupper. Hatet riskerar att leda till opåkallad självcensur och att människor avstår från att medverka i det offentliga samtalet.
Detta innebär ytterst ett allvarligt hot mot yttrandefriheten och därmed den demokratiska rättsstaten. Som ett alldeles färskt exempel är när nazister på bokmässan störde Alexandra Pascalidous flyktingseminarium och täckte bokbordet med Nya tider. Vart är vi på väg?

Det är därför för att uttrycka det försiktigt ,olämpligt när t.ex. riksdagsmän, som bör åtnjuta respekt och förtroende i samhället, medverkar i näthetsen och med sin retorik även göder sådana krafter. Att vara riksdagsman i Sverige är att vara ambassadör för demokratiska värderingar såsom dessa kommer till utryck i vår regeringsform.

Den moderate riksdagsmannen Bali har under lång tid utmärkt sig på nätet med ett språkbruk som är exceptionellt med alla anständighetsmått mätt. Jag skall inte här ägna mig åt att citera Balis alla övertramp. Jag hänvisar den intresserade till hans rika twitterflöde. Till detta kommer sakinnehållet där Bali, såvitt jag kan se, flörtar med de hatiska krafterna på ett sätt som knappast pryder hans parti. Han har nu följdriktigt också fått kraftfullt stöd av en tidigare riksdagskollega, Sverigedemokraten Thoralf Alfsson. Den senare uppmanar på sin blogg alla att skriva ett vykort till Anne Ramberg med en uppmaning att hon ska lämna Advokatsamfundet och sina övriga uppdrag.

I Fredrik Johanssons inlägg antyds att särskild hänsyn bör tas till det faktum att Bali är ”en utomeuropeiskt invandrad riksdagspolitiker”. Den tanken förvånar mig. I den svenska debatten gäller givetvis samma regler för alla, invandrare eller ej. Riksdagsmannens förolämpningar på Twitter ska rimligen bedömas efter samma måttstock som alla andras. Och, att kokettera med sitt ursprung såsom ursäkt för att kunna förolämpa andra är förstås inte godtagbart.

Vad gäller Bali vill jag, än en gång, klargöra att jag i mitt blogginlägg oavsiktligt valde en felaktig syftning. Vad jag avsåg att peka på är den framväxande rasismen.  Uppenbarligen gav min text, i vissas ögon,  utrymme för en feltolkning. När jag blev uppmärksammad på detta, ändrade jag den omgående och meddelade också detta på Twitter.

En numera pensionerad domare och tidigare moderat statssekreterare som enligt Fredrik Johansson, tydligen till skillnad från mig, gör berömvärda insatser genom att med stort tålamod förklara juridiska frågor bidrar till den illvilliga tolkningen av råttmetaforen. Enligt denna var det intressant att Advokatsamfundets generalsekreterare använde ett språkbruk som associerar till Julius Streicher, en extrem antisemit som i Nurnbergrättegångarna dömdes till döden. Herrarna antyder således att jag skulle vara antisemitiskt anstruken. Detta är om något ett exempel på försurning av debatten.

När det gäller min ”oförlösta oförmåga att hantera språket på ett stringent och konstruktivt sätt” måste jag göra alla näthatare och deras ideologiska beskyddare besvikna. Jag kommer att med stöd av samma yttrandefrihet, som riksdagsledamöter, ledarskribenter och pensionerade statssekreterare åtnjuter, ge min personliga liksom samfundets åsikter till känna närhelst jag finner detta påkallat.

Advertisements
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.