Ledarskap kräver mod, omtanke och handlingskraft

Jag var förra veckan inbjuden att delta vid stipendieutdelningar i Konungens Stiftelse Ungt Ledarskap. Stiftelsen satsar på att ge unga ledare möjlighet att utveckla ett värdebaserat ledarskap. Det var en mycket lärorik och inspirerande eftermiddag. Där var årets och tidigare års fantastiskt duktiga stipendiater under de tio år stiftelsen funnits. Många var invandrare, som kommit hit som flyktingar och även på annat sätt. Vilka fantastiska människor och entreprenörer! Några hade skapat företag med över hundra anställda. Några var aktiva i föreningslivet. En hade startat Unga romer.

Kungen menade i sitt inledningsanförande att ”Ledarskap handlar om mod, omtanke och handlingskraft”. Det ligger väldigt mycket i det.

För tio år sedan tog även jag, tillsammans med ett antal kvinnor inom rättsväsendet och advokatkåren, initiativ till att starta ett projekt som kom att heta Hilda efter namnsdagen då vi första gången träffades. Hilda betyder stridsmö. Det tyckte vi var passande för vår målsättning. Den var och är alltjämt att stödja kvinnor i deras professionella utveckling så att de vill ta på sig ansvaret att vara chef och delägare.

Vi var ett tjugofemtal kvinnor inom rättsväsendet och advokatkåren som såg behovet av att entusiasmera kvinnor till att bli ledare. Andelen kvinnor på chefspositioner var beklämmande låg inom rättsväsendet, förvaltningen och på advokatbyråerna. Ett antal projekt initierades. Vi har sedan dess haft nästan 400 personer som genomgått mentorskap inom våra Sofia- och Rubenprojekt. Vi har hållit 171 Hildaryseminarier med 9 319 deltagare. Vi har nu haft 11 Rakelkonferenser med sammanlagt 2 750 deltagare. Allt i syfte att öka andelen kvinnliga ledare.

Utvecklingen har glädjande nog förbättrats påtagligt i förhållande till hur det var för tio år sedan. Detta gäller särskilt inom åklagarväsendet, förvaltningen och domstolsväsendet. När det gäller andelen kvinnliga delägare på de större advokatbyråerna är det alltjämt en lägre andel kvinnor trots att byråerna anställer över femtio procent kvinnliga biträdande jurister. Hildas ambition är därför en lika angelägen uppgift idag, som för tio år sedan.

Rättsväsendet och advokatkåren står inför många utmaningar. Såväl domstolarna som advokatbyråerna ser ökade svårigheter att rekrytera de duktigaste juristerna. Till detta kommer att många kvinnor lämnar advokatyrket efter några år. Men, också många unga män väljer bort advokatyrket, liksom andra juristyrken. Detta är viktiga frågor ur ett kompetens- och yrkesperspektiv och på sikt bekymmersamt även ur ett ett rättsstatligt perspektiv. Man kan undra var alla otroligt duktiga jurister tar vägen. Och, hur de kan välja bort världens bästa yrke – att vara advokat.

De kvinnor, som ur ett samhälleligt och humanistiskt perspektiv verkligen skulle behöva vårt stöd, är dock inte bara högutbildade kvinnliga jurister på advokatbyråer, bolag, domstolar eller i förvaltningen. Det är enligt min mening alla de ensamstående kvinnor med barn som, trots heltidsarbete, med ytterst knappa medel ska få livet att gå ihop. Eller alla de invandrarkvinnor i förorten som utestängs från samhällelig samvaro. Dessa förtjänar vår uppmuntran och vårt stöd.

Advokatsamfundet startade ett fadderprojekt under förra året med syfte att stödja ensamkommande flyktingbarn som fått uppehållstillstånd i Sverige. Målet är att skapa förutsättningar att hjälpa så många som möjligt att integreras i det svenska samhället. För detta krävs en förståelse för den svenska värdegrunden. Det finns nämligen en sådan. Den bygger bland annat på allas lika värde och den följer av regeringsformen. Ibland önskar jag att Hilda kunde göra samma sak med alla de kvinnor som kommer hit, som lämnat sitt land, som riskerat sina liv och som inte sällan förlorat sina barn, syskon och sin man på vägen. Dessa modiga kvinnor och unga flickor hindras alltför ofta att delta i det svenska samhällslivet. Vi borde möjligen överväga att ta ett särskilt initiativ i den delen.

Värdebaserat ledarskap handlar, som Kungen påpekade på seminariet, om att ha en moralisk kompass. Det underlättar när man ska fatta svåra beslut. Så är det. Det har också alltid varit min ledstjärna. Man måste ha en värdegrund. Har man det är det inte alls lika svårt att veta vilken väg man ska ta när det svåra eller oväntade inträffar. Värdegrunder är nämligen inte populistiska. De förändras inte på grund av mediala drev eller tillfälliga opinioner. Inte heller vid oväntade händelser. En humanistisk värdegrund är därför robust och skänker trygghet.

En person som det senaste året professionellt följt sin moraliska kompass är generaldirektören vid Migrationsverket, Anders Danielsson. Under hösten 2015 upplevde Sverige en flyktingsituation som saknar motstycke i modern tid. För Migrationsverkets del innebar det att förmågan att mobilisera och klara uppdraget prövades till det yttersta. Myndighetens värdegrund (nästan identisk med Kungens) har varit mod, empati och handlingskraft. Jag vågar påstå, att generaldirektören i tillämpningen av sitt ledarskap med stor integritet levt upp till denna värdegrund. Migrationsverkets remissyttrande över regeringens förslag att minska antalet asylsökande och uppehållstillstånd är inte bara ovanligt skarpt i sin kritik. Det är ett uttryck för generaldirektörens och hans medarbetares integritet.

Anders Danielsson har aktivt deltagit som mentor inom ramen för Hildaprojektet. Han deltog även häromdagen på en av Hilda arrangerad konferens. Han delade generöst med sig av sina erfarenheter av en dramatisk höst och hur det är att leda en organisation vid stora och oväntade händelser som skapar stark påfrestning inom organisationen. Han berörde starkt och imponerade stort på de närmare 250 ibland rätt kritiska kvinnor inom rättsväsendet, förvaltningen och advokatkåren, som samlats för att inspireras och stärkas i sin ledarroll. På en sexgradig skala gav sjuttio procent honom en sexa och tjugotre procent gav honom en femma! Det kan man också kalla ledarskap – att kunna kommunicera sitt budskap.

En generaldirektör som inte låter sig styras av byråkratiska hinder, utan ser till uppdraget, men samtidigt står upp och argumenterar för grundläggande rättigheter och principer, tillämpar faktiskt bara den värdegrund som rättsstaten och vår regeringsform bygger på.

Advertisements
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.