Om rättsstatlig besinning i trängda lägen

Terrorgruppen ISIS har förklarat krig mot Europa. Detta leder givetvis till ökade legitima krav på krafttag mot terrorism och jihadism. I Frankrike har till exempel undantagstillstånd införts, med åtföljande allvarliga inskränkningar i människors fri- och rättigheter. I andra länder pågår liknande processer. Det är förståeligt. Men även i pressade lägen måste de rättsstatliga värdena upprätthållas. Eller bättre: Särskilt då.

Vi har under 1900-talet haft terrorism i Europa, däribland IRA, Baader- Meinhof och ETA, som i likhet med ISIS haft ideologiska förtecken. I Mellanöstern har terrorismen under lång tid tagit sig exceptionellt våldsamma former. Terrorn förfaller vanligen vara idéstyrd. När ISIS nu har förklarat Europa som nästa slagfält ställs vi inför svåra prov. Enligt min tro kan terrornätverk av detta slag inte effektivt bekämpas endast med fler poliser, ökad övervakning och utvidgat effektivt samarbete mellan säkerhetstjänsterna. Sådana åtgärder är säkert nödvändiga. Men vi kommermed enbart sådana åtgärder inte kunna bekämpa eller ens förhindra en ideologiskt färgad fiende som omfattar våldsförhärligande tankegods. Det har ju verkligheten visat. För framgång i den kampen krävs också att Europa förmår skapa en kraftfull motbild som kan locka de unga som idag blir förförda av ISIS våldsamma budskap.

Den uppenbara risken i dagens situation är att det öppna samhällets reaktion leder till att människor ytterligare delas in i grupper och då särskilt efter religiös tillhörighet. Muslimer, judar, kristna och andra religiösa grupper förföljs redan runt om i världen. Just på grund av sin religion. ISIS är just nu en av de mest ivriga aktörerna i i förföljelsen av kristna. Man tar livet av alla som inte frånsäger sig sin kristna tro. De flesta som flyr från t ex Eritrea och Somalia gör detta av sådana skäl. Dessa grupper är välrepresenterade som asylsökande i Sverige.

Även om många krig utkämpats i religionens namn och även om ISIS gärna vill framhålla religionens betydelse handlar nog inte ISIS illdåd i första hand om religion. Och än mindre om islam. Islam är inte en mer våldsbenägen religion än kristendomen eller någon annan av de stora världsreligionerna. Tvärtom. När nu ISIS har kidnappat islam för andra syften än religiösa, nämligen att krossa det öppna och sekulariserade samhället, är det angeläget att vi som vill värna det öppna samhället också gör så. Och det gör vi bäst genom att inte låta terrorgruppen sätta agendan, utan att alltid hålla oss till den humanistiska värdegrund som ligger till grund för lagar och konventioner. De demagoger som nu vädrar morgonluft för sin grundläggande islamfientlighet bör heller inte tillåtas få styra. Besinning och eftertanke krävs även i trängda lägen.

Risken är stor att terrorn lyckas i sitt uppsåt att inskränka demokratin. Risken är dock ännu större att de principer om legalitet och objektivitet som ligger till grund för statens maktutövning åsidosätts. Statens skyldighet att respektera allas lika värde, frihet och värdighet har redan satts på prov. Detta gäller särskilt i asylfrågan, som allt oftare kopplas till terrorhotet.

Statsministern har på senare tid, i syfte att legitimera överenskommelsen med Turkiet, upprepat behovet av att stoppa irreguljära migranter. Vad som avses härmed är inte alldeles lätt att förstå. Med irreguljär migrant avses i vedertaget språkbruk personer som inte har tillstånd att vistas i landet, ofta benämnda ”papperslösa”. Vad statsministern förefaller syfta på är alla dem som, i brist på lagliga vägar, med hjälp av människosmugglare flyr från förföljelse, krig och umbäranden via Turkiet till Grekland för att söka asyl. Det är inte samma sak. Dessa skickas nu av EU, under vidriga förhållanden tillbaka till Turkiet, tillsammans med en påse pengar, närmare bestämt upp till sextio miljarder kronor. Och därtill med löfte om snabbspår in i EU. Turkiet förväntas att mot betalning göra det jobb som Europa helst vill slippa.

Att bedriva människohandel med utsatta människor och köpa sig fri från lagliga och humanitära förpliktelser är inte ägnat att hedra Europa och dess invånare. Låt oss inte, som många idag försöker göra, se flyktingarna som potentiella terrorister. Det är en inhuman människosyn grundad på ytlig analys och, mycket ofta, i rena fördomar.

Det är idag allas vår skyldighet att stå upp för humanism och mänskliga rättigheter. Det är grundvalen för vårt öppna samhälle. I det ligger att skydda befolkningen från terrorism. Men att göra detta med bibehållen värdegrund. Det är denna värdegrund som vi ska värna och visa som motbild till ISIS våldsideologi.

Advertisements
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Om rättsstatlig besinning i trängda lägen

  1. claudius49 skriver:

    Den amerikanske professorn vid Harvard, Stephen M. Walt, kallar sig själv realist. I sin senaste artikel i Foreign Policy (som tyvärr inte kan läsas av andra än prenumeranter) skriver han bl a följande, som jag citerar. Artikeln heter ”Monsters of Our Own Imaginings”, 24 mars.

    ”The bottom line: Terrorism is not really the problem; the problem is how we respond to it. My first thought when I heard the news from Brussels, I’m sorry to say, was “Brexit,” meaning my worry that this act of violence might irrationally bolster support for the United Kingdom leaving the EU, thereby dealing that already-struggling experi¬ment another body blow. It might also boost the political fortunes of xenophobes in other Western countries, further poisoning the political climate in Europe. It is also worth noting that presidential candidates Donald Trump and Ted Cruz have already offered up idiotic proposals of their own (such as Cruz’s call for stepped-up police patrols in Muslim neighborhoods in the United States), steps that would give the Islamic State a new propaganda victory. But these developments would be entirely our own doing, and we have no one to blame but ourselves if we try to fight extremism by abandoning our own values and becoming more like them.

    When Western societies faced grave challenges in the past, they brought to the fore leaders like Franklin D. Roosevelt, Winston Churchill, George C. Marshall, or Charles de Gaulle. These leaders were not without flaws, but none of them was prone to panic, and each understood the value of calm resolution in the face of danger or adversity. At the moment, the challenge of contemporary terrorism seems to be bringing out not the best in the West — but the worst. Instead of resolution and grit, we get bluster and hyperbole. Instead of measured threat assessments, patient and careful strategizing, and a realistic sense of what can and cannot be achieved, we get symbolic gestures, the abandonment of our own principles, and political posturing.

    So what would Churchill say? Looking back on World War II, he once recalled that it was fortunate “that when these great trials came upon [the world], there was a generation that terror could not conquer and brutal viol¬ence could not enslave.” That is precisely the attitude we must cultivate today, and the good news is that dealing with the Islamic State or other violent extremists will not require the same sacrifices that earlier generations had to make.

    Or how would a grown-up like Marshall or Dwight D. Eisenhower respond to this danger? No doubt they’d see it as a serious problem, but anyone who had witnessed the carnage of a world war would not be cowed by inter¬mittent acts of extremist violence, no matter how shocking they are to our sensibilities. They’d use the bully pulpit to shame the fearmongers on Fox and CNN, and they’d never miss an opportunity to remind us that the danger is not, in fact, that great and that we should not, and cannot, live our lives in fear of every shadow and in thrall to monsters of our own imaginings. They would encourage us to live our daily lives as we always have, confident that our societies possess a strength and resilience that will easily outlast the weak and timorous groups that are trying to disrupt us. And then, this summer, they’d take a European vacation.”

Kommentarsfältet är stängt.