Skatteverket handlar uppsåtligen i strid med Kammarrättens dom

Skatteverket beskriver på sin hemsida under rubriken ”Delägarprogram i konsultföretag” den organisationsform som det alldeles övervägande antalet advokatbyråer, liksom revisionsbyråer tillämpar – som skatteupplägg. Detta är felaktigt. Organisationsformen med flera delägare som samtidigt verkar i rörelsen har tillämpats i flera decennier. Som regel betalar inte nytillträdande delägare mer än ett på förhand bestämt kvotvärde för att bli delägare. Och på motsvarande sätt ersätts frånträdande delägare enligt samma principer. Det brukar kallas ”naken in och naken ut”. Skälen till denna sedan länge tillämpade organisationsstruktur är flera.

Advokatbyråer och revisionsbyråer är inte kapitalintensiva verksamheter. Finansieringsbehovet är begränsat. Vidare är tanken att unga begåvade personer ska kunna bli delägare även om de saknar privat förmögenhet. Så har systemet fungerat ända sedan jag började på advokatbyrå på 1970-talet och dessförinnan. Denna organisationsform saknar varje samband med den vid var tid gällande skattelagstiftningen.

Detta hindrade emellertid inte Skatteverket att 2012 inleda skatteprocess mot revisorer och revisionsbolag i syfte att åstadkomma att nytillträdande delägare skulle beskattas för mervärdet av aktierna, enligt en såväl ologisk som obegriplig metod. Nu bar det sig dock inte bättre än att Kammarrätten i dom den 22 december 2014 (mål nr 701-702-14) ogillade denna Skatteverkets talan. Detta hindrar emellertid inte Skatteverket från att alltjämt fortsätta att beskriva organisationsformen som ett skumt skatteupplägg.

Advokatsamfundet och FAR skrev i anledning av detta ett brev till Skatteverkets generaldirektör. Vi krävde att myndigheten i första hand tar bort den felaktiga informationen och i andra hand, såvida Skatteverket, oaktat Kammarrättens dom, vidhåller sin ståndpunkt och önskar få frågan om värdering av aktier i fåmansföretag ytterligare prövad i domstol, att detta redovisas på annat sätt och då lämpligen under ”värdering av förmåner”.

Vårt brev föranledde Skatteverket att i svar meddela att myndigheten enligt lag har en serviceskyldighet, vilket enligt verkets uppfattning bland annat ska leda till att “det ska var lätt att göra rätt och svårt att göra fel”. Vidare upplystes i brevet att Skatteverket publicerar information under rubriken “skatteupplägg”, som bedöms som felaktig och kommer att ifrågasättas. Med skatteupplägg avses enligt brevskrivarna ”upplägg som medför otillåtet skatteundandragande.” Genom tillhandahållandet av denna information ”kan medborgare och företag undvika onödiga kontroller och efterföljande processer” hävdas det i svaret.

När det gäller det uppgivna upplägget benämnt ”Delägarprogram i konsultföretag” beskrivs detta som överlåtelser av aktier till anställda till pris under marknadsvärdet och som därför leder till ett otillåtet skatteundandragande”. Budskapet uppges vara att låta domstolarna ånyo pröva frågan.

Detta förhållningssätt är enligt min mening inte godtagbart. Det är inte heller förenligt med myndigheternas objektivitetsplikt. Myndigheter ska inte driva politik. De ska tillämpa lag och lojalt följa lagakraftvunna domar. Att därtill kvälja lagakraftvunnen skattedom kan inte anses vara förenligt med ansvarsfull myndighetsutövning. När Skatteverket trotsar Kammarrättens avgörande och felaktigt pekar ut tusentals personer som skyldiga till otillåtet skatteundandragande är detta allvarligt. Lika allvarligt är det att Skatteverket indirekt genom hot försöker påverka revisorer och advokater att inte tillämpa en vedertagen och av Kammarrätten gillad organisationsform under förespegling om den uttalade risken för en utdragen och dyr skatteprocess.

Kanske något som JO borde ta sig en titt på!

Advertisements
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.