Om modern bannlysning

Några dagar före jul beslöt USA att föra upp den svenske advokaten Sven A. Olsson på det amerikanska finansdepartementets sanktionslista. Denna lista tillkom för att sätta politisk press på Putin i anledning av Ukrainakrisen. Bolag och individer som ansågs stå Putin nära sätts upp på listorna utan föregående kommunikation, utan någon rätt för den listade att yttra sig och utan användbara rättsmedel. Någon särskild koppling till Ukraina och dess problem tycks inte krävas. Godtycket tycks närmast totalt. För den enskilde blir effekterna mycket stora, ibland förödande.

Nu har således en oförvitlig och mycket väl ansedd svensk advokat satts upp på den amerikanska sanktionslistan. Skälen för åtgärden är att advokaten haft sedvanliga advokatuppdrag för bolag och en person som man på amerikansk sida anser ha kopplingar till Putin. Advokaten saknar ägarintressen i de aktuella bolagen. Han har under många år haft advokatuppdrag för klienten ifråga. Ingen har veterligen påstått att advokaten misskött sina uppdrag eller att han handlat i strid med lag eller advokatetiska regler. Listningen har inte föregåtts av kontakt med advokaten. Inte heller har någon förklaring till åtgärden lämnats.

Vad innebär det då att en klient och dennes advokat blir föremål för en åtgärd av detta slag? Konsekvenserna blir förödande. En listad person eller bolag får inte verkställa betalningar i USD. Deras banker vägrar lån och betalningsförmedling. Kreditkort dras in. Krediter sägs upp. Advokatens övriga klienter kan påverkas. Det inses lätt att en sådan situation lätt blir ohållbar. Ett listat bolag med verksamhet i västerlandet måste i praktiken avveckla sin verksamhet. Risken för obestånd är uppenbar. Till detta kommer att det listade bolaget får svårt att anlita rättsligt biträde. Ty vilken advokatfirma vill utsätta sig för dessa drakoniska risker.

Uppenbart är att sanktionsåtgärder riktade mot en advokat väcker särskilda frågor. För det första är en sådan åtgärd inte förenlig med de mest grundläggande rättsstatliga principer knäsatta i rad FN instrument och andra internationella konventioner. Klienten hamnar i en situation där denne i princip fråntas Access to Justice. Detsamma gäller hans advokat.

Att på godtyckliga och hemliga grunder och utan rättsmedel bli berövad sin ekonomisk och yrkesmässig handlingsförmåga strider mot de grundprinciper som bär upp det västerländska rättssamhället. När åtgärden dessutom syftar till att beröva en klient möjlighet att anlita advokat blir orättfärdiga maktens arrogans närmast bedövande. Och när den bannlysning, som listningen innebär, utfärdas av ett land som i många avseenden håller en demokratiskt hög nivå och ett sofistikerat och välutvecklat rättsväsende blir åtgärden än mer förskräckande. Den för tankarna till bestraffningsmodeller som man trodde höra till den gamla onda tiden. Historiska exempel saknas inte.

Från senare tid minns vi hur amerikanska myndigheter en månad efter terrorattackerna den 11 september mot World Trade Center i New York skickade ut listor med namn på misstänkta terrorister och finansiärer av terrorism till polismyndigheter runt om i världen. Flera länder svarade upp. Canada, Nederländerna, Frankrike och Tyskland var snabba till handling. Personer greps och tillgångar frystes. Personer upptagna på listan begärdes utlämnade. Listorna översändes via den amerikanska administrationen till FN och EU. FNs säkerhetsråd och EU antog dem. Listorna antogs av FN och EU utan närmare kontroll.

Listorna kom som bekant även att tillämpas i Sverige. Svenska medborgare med somaliskt ursprung som var upptagna på en EU lista fick sina tillgångar frysta under fem år. Några rättsmedel fanns inte att tillgå! Behandlingen av dessa personer var rättsvidrig. Tack vare en stor insats från bl.a. advokaten Thomas Ohlsson avfördes slutligen dessa personer från listan och de fick tillbaka sina tillgångar. Dessbättre blev advokaten inte den gången utsatt för personlig bestraffning.

Inom den katolska kyrkan användes förr i tiden bannbullor när man ville komma åt misshagliga personer. I den islamska världen har vi sett hur prästerskapet utfärdar fatwor. Dessa företeelser har dessvärre fått sin sekulära motsvarighet genom sanktionslistning.

Det är enligt min mening viktigt att Europa och Sverige står upp mot statliga rättsövergrepp av den typ som sanktionslistning innebär. Det gäller även när det stora landet i väster agerar. Inte minst små stater har anledning att agera, i vart fall när sanktionslistningen går till på sätt som nu sker. Sverige bör inte godta rättsvidrigheter av detta slag.

Inte heller bör vi tolerera att svenska banker och institutioner går övermaktens ärenden genom att på svensk botten ”verkställa” de följdeffekter som sanktionslistningen innebär. Och skall vi överhuvud godta sanktionslistning av detta slag bör vi se till att ingreppen endast får ske i rimligt rättsenliga former. Det innebär bland annat  krav på att den utsatta personen eller bolaget gess möjlighet att yttra sig, att sanktionsbeslutet motiveras och att överprövning kan komma till stånd.

Det ankommer på Sverige som rättsstat att ge sina medborgare det skydd av rättslig och diplomatisk art som erfordras för att tillgodose dessa krav. Också när det gäller USA. Det nu inträffade fallet blir ett utmärkt tillfälle för den svenska regeringen att visa prov på handlingskraft.

Advertisements
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.