Därför kan och ska Sverige inte stänga gränsen för flyktingar

Flyktingfrågan fortsätter med tilltagande styrka att sysselsätta politiker, media och allmänhet. Det är naturligt. Det kommer närmare 2 000 personer dagligen till vårt land. På senare tid är de flesta unga afghanska pojkar. Moderaterna lade i veckan fram ett förslag som i princip innebär att Sverige ska stänga sina gränser för alla asylsökande, med undantag för dem som kommer med flyg, d.v.s. den försvinnande lilla andel som utgörs av kvotflyktingar. Förslaget är olagligt, enligt min mening ogenomförbart och motverkar därtill sitt eget syfte. Skälen är följande.

Asylrätten som den ser ut idag tillkom som ett resultat av de gigantiska flyktingströmmar som följde efter andra världskriget. Detta mänskliga lidande skulle aldrig få upprepas igen. Asylrätten följer av flyktingkonventionen, EU-regler och nationell lagstiftning. Sverige kan inte ensidigt bryta mot flyktingkonventionen. Detta följer av utlänningslagen. Vi kan inte heller vägra att bevilja asyl till dem som omfattas av EU-rätten, s.k. alternativt skyddsbehövande. Även detta följer av utlänningslagen. De enda som genom Moderaternas förslag skulle kunna hindras att få uppehållstillstånd är den mycket lilla andel som beviljas uppehållstillstånd med stöd endast av svensk intern rätt. Det handlar då om människor som av humanitära skäl får stanna eller som är s.k. övriga skyddsbehövande. Dessa utgör sammantaget några hundratal personer årligen, från vilka därför kan bortses i detta sammanhang.

Det saknas således laglig möjlighet för Sverige att göra som det moderata förslaget anvisar. Sverige är inte bara förhindrat att avvisa dem som uppger sig vilja söka asyl, alldeles oavsett varifrån dessa kommer. Vi är därtill skyldiga att bevilja uppehållstillstånd till dem som är flyktingar och dem som är alternativt skyddsbehövande.

Det uppgivna syftet med det presenterade förslaget är att minska antalet asylsökande. Till stöd för att det inte finns några lagliga hinder för införande av ett asylstopp uppges felaktigt, att den s.k. Dublinförordningen skulle medge att Sverige stänger gränsen och hindrar asylsökande att komma hit. Detta är fel. Det är inte lagligen möjligt. Skälen härför är följande.

Dublinförordningen, som gäller i Sverige, reglerar bl.a. vilket land inom EU som har skyldighet att pröva en asylansökan. Det finns fyra grunder som konstituerar ett sådant ansvar. Dessa är: Om den asylsökande har familj i ett EU-land, om den asylsökande redan beviljats uppehållstillstånd eller visum i något EU-land, det första EU-land som den asylsökande kom till vid inresan i EU, alternativt om den asylsökande har uppehållit sig i ett EU-land efter inresan i EU längre tid än fem månader, samt det EU-land där den asylsökande lämnade in sin första asylansökan. Dessa är de grunder som konstituerar ansvar för ett EU-land att pröva en asylansökan. De är uttömmande. Det betyder att ett EU-land varigenom en asylsökande endast passerar, inte har något ansvar enligt Dublinförordningen. Sverige kan därför inte skicka tillbaka asylsökande som kommer från Danmark och Tyskland till dessa länder, bara för att de har passerat genom Danmark eller Tyskland. För att kunna skicka tillbaka dem krävs att någon av de redovisade fyra omständigheterna föreligger i något av länderna.

En annan sak är att Sverige tillfälligtvis kan införa gränskontroller. Men, så fort någon åberopar asylskäl ska en prövning äga rum i syfte att fastställa vilket land som har skyldighet att pröva asylansökan enligt de fyra kriterierna. Därefter kan Sverige överföra den asylsökande till detta land. Om det inte kan fastställas att något annat land, åligger det Sverige att pröva asylansökan.  Alla EU-länder är dock oförhindrade att pröva en asylansökan, även om de inte har någon skyldighet enligt de ovan redovisade ansvarsgrunderna.

Tyskland beslöt t.ex. i augusti att upphöra med att skicka tillbaka asylsökande från Syrien till inreselandet. Att Tyskland nu diskuterar att skicka tillbaka flyktingar från Syrien till inreselandet i EU torde överensstämma med Dublinförordningens bestämmelser, till skillnad för vad som är fallet med det moderata förslaget.

Det är svårt att förstå hur det är tänkt att det aktuella förslaget praktiskt ska genomföras. Hur ska resurserna från polis t.ex. kunna räcka för att dels uppfylla vanliga polisuppgifter, dels kontrollera våra gränser.

Till detta kommer att om alla som ankommer till Sverige registreras och begär asyl, kommer dagligen ytterligare ett hundratal flyktingar, som idag reser vidare till Norge och Finland, att stanna kvar i Sverige. Den grundläggande principen enligt Dublinförordningen är nämligen att en asylsökande har rätt att få sin sak prövad i endast ett EU-land. Detta riskerar således att, i motsats till det uppgivna syftet med det moderata förslaget, leda till att ett ökat antal flyktingar stannar i Sverige.

Vill man ändra dagens system krävs att EU gemensamt, antingen inom ramen för Dublinförordningen, eller med ändring av denna, fastställer hur den interna flyktingfördelningen inom EU och gränskontroller inom Schengen ska gå till. Det duger inte att Sverige eller andra länder trycker ner alla flyktingar till Italien och Grekland, som i de flesta fall är första mottagandeland. När det gäller Sverige har vi till följd av en dom ifrån Europadomstolen, i likhet med flera länder,  beslutat att inte skicka tillbaka flyktingar till Grekland.

Det är i tider av oro som lagstiftningen har sin största betydelse. Det är då de mänskliga rättigheterna löper störst risk att åsidosättas. Den demokratiska rättsstatens centrala uppgift är att skydda mänskliga rättigheter som dessa kommer till uttryck i lagar och konventioner. Sverige bör i det sammanhanget föregå med gott exempel och inte riskera att bli fällt i EU-domstolen eller Europadomstolen för mänskliga rättigheter.

Advertisements
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Därför kan och ska Sverige inte stänga gränsen för flyktingar

  1. Bra. Du har naturligtvis, eller troligtvis, rätt. Men Sverige har, i likhet med flyktingarna om än i en annan dimension, ett praktiskt problem. – Vad föreslår du?

  2. Bra, men inte glasklart. Vi, Sverige, har ju ett praktiskt problem. Hur hanterar vi det?

  3. Lars Åhlin skriver:

    Moderaternas förslag om att vid Sveriges gräns avvisa personer som önskar söka asyl till det land de närmast kommer ifrån är onekligen svajigt, i synnerhet när det gäller dem på vilka Dublin-förordningen inte är tillämpbar och som M vill återsända till det land de närmast kom ifrån.

    Men eftersom frågan är så viktig och aktuell vill jag fråga: En invändning mot att Dublin-förordningen ska tillämpas är ju att förordningen inte kan vara tillämpbar när de tidigare EU-länder migranten rest igenom (framför allt första EU-land) brutit mot regelverket genom att låta migranten resa in utan giltiga resehandlingar och utan att ha registrerats som asylsökande. Finns det substans i denna invändning?

  4. Lisa Ringström skriver:

    Mycket bra formulerat. Har du funderat på att översätta/formulera denna och liknande texter till engelska? Skulle gärna sprida detta i mer internationella sammanhang. Jag har just varit på Kos och arbetat som flyktingvolontär och känner att jag vill informera vidare om vad som händer i Sverige just nu.

  5. Roland Johansson skriver:

    Okej att länderna inte har skyldighet att pröva asylansökan från en passerande. Men normalt finns ju ingen asylansökan, eller hur?
    Har inte flyktingen skyldighet att söka asyl i första asylland (dvs första konventionsanslutet land? Och om dom inte gör det, har dom då laglig rätt att befinna sig i landet?

  6. Peder Björk skriver:

    ”Det är svårt att förstå hur det är tänkt att det aktuella förslaget praktiskt ska genomföras. Hur ska resurserna från polis t ex kunna räcka för att dels uppfylla vanliga polisuppgifter, dels kontrollera våra gränser.”
    Men till mottagningsprocessen och boende och jobb och allt annat praktiskt räcker alla resurser.
    Ursäkta men var är kulramen?

Kommentarsfältet är stängt.