DIs ledarsida i osaklighetens tjänst

En av vår tids mest brännande frågor handlar om kampen mot terrorismen. Ofattbara grymheter begås dagligen, inte sällan med starkt religiösa förtecken. Människor fördrivs från sina hem. Deras mänskliga rättigheter kränks på snart sagt alla de sätt som är möjliga. Världen söker efter rimligt verkningsfulla metoder för att bekämpa ondskan. I denna situation är det förståeligt att strävan efter effektivitet ibland drivs därhän att man åsidosätter de värden som bygger vårt samhälle. I ivern att bekämpa det förhatliga tar man lätt till extrema metoder, sådana som gör även rättsstaten till ett offer.

Under de senaste dagarna har i media drivits en debatt om kampen mot ISIS. Samtidigt har det förts en debatt om Sveriges asylpolitik. Några debattörer intar, eller i vart fall antyder ståndpunkter som från ett principiellt perspektiv är mycket problematiska, för att inte säga helt oacceptabla.

Det har handlat om allt från användandet av övervakning och tvångsmedel till sänkning av beviskraven för lagföring av terrorister.I denna diskussion behövs motkrafter. Sådana som erinrar om grundläggande rättsprinciper. Vissa tycker sådant är hindersamt och besvärligt och vill tona ned den typen av synpunkter. Och i viss mening har de rätt. Upprätthållandet av övergripande rättsliga normer kostar på. Juridiken är stundom ett effektivitetens gissel. Men i en civiliserad rättstat måste vi leva med det.

Världen står inför dramatiska utmaningar när det gäller såväl terrorhot som flyktingströmmar. De är var för sig extremt svåra. Om man kombinerar dem i debatten utan att förhålla sig till de grundläggande principer som följer av konventioner, EU lagstiftning och nationell lagstiftning riskerar man att rättssäkerhet och demokratiska principer åsidosätts. Främlingshat och extremism är nämligen symtom på ett samhälle i kris. Grabbarna med järnrör har gjort sitt intåg i de europeiska parlamenten. Men, det är värt att komma ihåg att det inte behövs stor invandring för att extremism och fundamentalism ska uppkomma. Sannfinländarnas framgångar i Finland är ett utmärkt exempel. Det räcker med hotbilder.

Kriminalisering av extraterritoriell terrorism löser dock inte de underliggande sociala och politiska problemsom finns. Ett rättssamhälle präglas inte endast av rättssäkerhet, utan också av rättstrygghet. Det åligger staten att skydda såväl sig själv, som egna och andras medborgare mot övergrepp. Det handlar om balansen mellan olika i sig legitima intressen. Brottsbekämpning och medborgerlig trygghet, å den ena sidan, samt rättssäkerhet och integritet å den andra.

Att det finns grupper i samhället som inte förstår denna problematik är tydligt. Debattstollar finns det gott om. I det moderna mediesamhället har sådana goda möjligheter att komma till tals. Och i vårt samhälle ligger det ett värde i en fri och närmast ohämmad debatt. Mer bekymmersamt blir det när liberala tidningsjournalister, i sin iver att framstå som kraftfulla kämpar t.ex. mot terroristernas illgärningar, intar ståndpunkter som tydligtvis grundas i en önskan att framstå som liggande i linje med vad man tror att folk i allmänhet tycker, men utan den sans som det civiliserade samhället kräver. Eller när man i likhet med KD, M och FP i realiteten flörtar med järnrörsgrabbarnas invandringspolitik. Man kan, om man vill, kalla detta för populism. Åt sådant har några redaktörer nyligen ägnat sig. De har i debatten fått mothugg. Jag har kritiserat dem. Så har även skett på DNs och Expressens ledarsidor.

Det är intressant att iaktta vad Sonesson gör i det läget.Hon har troligen insett att hon är fel ute. Förutom ett stort antal lätt hysteriska inlägg på twitter, förmår hon då redaktionsledningen på Di att ägna en ledare, inte åt sakfrågan utan åt min person. Och vilken är då angreppsvinkeln? Jo, Sonesson väljer en klassisk model. Hon angriper inte vad jag säger. Hon angriper istället min rätt att framföra detta genom att ifrågasätta om jag i diskussionen företräder Sveriges advokatsamfund. Har jag i min position verkligen rätt att ge uttryck för de åsikter som jag framfört? Hon antyder även att jag hävdat åsikter när det gäller tillfälliga uppehållstillstånd som jag inte vet var hon har fått ifrån. Det framstår för mig som, milt sagt, förvånade att Di upplåter sin ledarsida åt den typen av undermålig journalistisk.
Sakfrågorna är faktiskt viktigare än så.

Jag delar det rättsliga ställningstagande som Migrationsverket gjort när det gäller meddelandet av permanenta uppehållstillstånd till Syrienflyktingar och jag har mycket svårt att se hur tillfälliga uppehållstillstånd kan bidra till ökad integration och att fler asylsökande kommer i arbete. Men framförallt. Det duger inte att tala om volymer när det gäller flyktingströmmar. De som har asylskäl ska få skydd.

Så till Sonessons fråga. Vilken legitimitet har jag att hävda de ståndpunkter jag driver? Jo, följande. En av Advokatsamfundets viktigaste uppgifter är att hävda rättssamhällets intressen. Advokaterna och deras samfund bör agera som vakthundar när dessa intressen riskerar att trädas förnär. I detta ligger bl.a. kampen för mänskliga rättigheter. På det mer konkreta planet tar sig detta uttryck ibland i ett ifrågasättande av svensk vapenexport till länder där mänskliga rättigheter systematiskt blir kränkta. Det kan också handla om missbruk av vår yttrande- och tryckfrihet. Ibland rör frågan användandet av tvångsmedel och hemlig övervakning (se t.ex. FRA- debatten). Stundom gäller saken hemliga vittnen och s.k. kronvittnen. Vid andra tillfällen – som nu- handlar det om upprätthållandet av beviskraven vid lagföring av terrorbrott, liksom rätten till skydd för de som flyr från terror, krig och förföljelse. Detta är viktiga principer som jag som Advokatsamfundets generalsekretrare har att värna. Dessa ställningstaganden följer bland annat av de remissyttranden som Advokatsamfundet avgivit på nämnda områden. Dessa återfinns på vår hemsida. Så mitt svar till Sonesson och Di:s ledarredaktion blir detta: Bekymra er inte om min behörighet att driva kampen för rättssamhället. Ägna er åt sakfrågorna. Och landa då gärna rätt!

Advertisements
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till DIs ledarsida i osaklighetens tjänst

  1. Calle Hagander skriver:

    Med glädje lästa jag dina tydliga och viktiga ställningstagande. I den tid vi lever i är det särskilt viktigt att några vågar stå upp och kraftfullt värna grundläggande demokratiska värden. Det blir särskilt tydligt när man läser några av kommentarerna här men än mer betydelsefullt när en ledarsida i en stor tidning inte inser vilka mörka krafter dom uttrycker sympati för.
    Carl-Gustaf Hagander

  2. Magnus Helgesson skriver:

    Tack. Skönt att se att ännu en fyr på demokratins hav har en klar utblick och välputsad prisma. Nu kan jag sova i vetskap om att mina studenter som kommer hit har ett förvar av vikten av starkt skydd och jag kan fortsätta dra mitt strå till stacken att integrera. Har läst fler av dina inlägg. Håll tanken och pennan vass då retorik är det främsta vapen mot ”de rädda” Jag går ut och blickar ut nu . / Magnus

  3. Kent Eriksson skriver:

    Till Håkan, Szoren och Nils: ”Några debattörer intar, eller i vart fall antyder ståndpunkter som från ett principiellt perspektiv är mycket problematiska, för att inte säga helt oacceptabla.” låter för mig inte på något sätt ”problematiskt” utan snarare ganska diplomatiskt och försiktigt. Det finns onekligen en del ”debattstollar” som inte söker fakta utan konfrontation. Vi borde vara tacksamma för att modiga och rakryggade människor som Ramberg finns. De är tyvärr alltför få och kommer inte fram i samhällsdebatten som de borde få göra för att agera motvikt till ideologiskt drivna fundamentalister, vare sig de (fundamentalisterna) är religiöst eller nationalistiskt drivna.
    Jag blir glad och känner hopp inför framtiden när människor som Ramberg finns.

  4. Danneqennad skriver:

    Anne Ramberg känner troligtvis till Utlänningslagen. Hon känner troligtvis också till att det tjänstemannabeslut som Migrationsverkets Mikael Ribbenvik fattade rörande permanent uppehållstillstånd till syriska medborgare saknar stöd i den lagtexten. Hon känner troligtvis också till FN:s flyktingkonvention och hur krig enligt denna inte kan ses som skäl för att få asyl.
    Asylsökare som kommer från krigsdrabbade länder får därför inte asyl utan uppehållstillstånd som skyddsbehövande, antingen alternativt (väpnad konflikt) eller övrigt (väpnad konflikt). Detta har sin grund i den fjärde Genévekonventionens fjärde paragraf. Den enda svenska översättning jag hittat är lite gammal. Där är definitionen av skyddade personer följande ”Skyddade personer enligt denna konvention äro sådana, som vid vilken tidpunkt och på vad sätt som helst, under konflikt eller vid ockupation, befinna sig i händerna på part i konflikten eller ockupationsmakt, vars medborgare de ej äro. ” ( http://www.humanrights.se/wp-content/uploads/2012/01/Gen%C3%A8ve-konventionen-den-12-augusti-1949-ang-skydd-for-civila.pdf )

    Det finns dock ett aber: ”Medborgare i stat, som ej är bunden av konventionen,
    skyddas ej av densamma. ”

    Syrien skrev under Genévekonventionens fyra delar 1953 och 1983 skrev man under det första av tre tilläggsprotokoll. Detta rör personer som drabbas av internationella konflikter. Syrien har aldrig skrivit under de två andra tilläggsprotokollen. Tilläggsprotokoll 2 definierar offer för interna konflikter, dvs vad jag tolkar som det vi ser i Syrien (vilken ”internationell part” ska annars ISIS eller Nusrafronten eller andra islamistiska extremistgrupper vara?).
    Om man ser konflikten i Syrien som en intern konflikt och Syrien samtidigt inte skrivit under ett protokoll som definierar offer för interna konflikter, är det då inte rimligt att offer för denna konflikt INTE omfattas av Genévekonventionen. Förvisso rör det andra tilläggsprotokollet främst mer organisatoriska frågor såsom hanterandet av hjälp till offer för interna konflikter och att stridande ska behandlas humant oavsett vilken sida de står på, så kanske detta inte är tillräckligt för att upphäva Ribbenviks galna tjänstebeslut. Men samtidigt kan jag inte se NÅGON grund för hans godtyckliga agerande. Det att INGET annat land fattat samma beslut visar också att den tolkning som denna svenska tjänsteman gjort och som Ramberg försvara är extrem i ett internationellt perspektiv.

    Jag avhåller mig från att kommentera Rambergs utfall mot diverse politiska partier och nöjer mig med att konstatera att Rambergs agerande i högsta grad är moraliserande och baserat på en snävt tolkad ”värdegrund” och att detta kan bli ett verkligt hot mot rättssamhället. Ramberg påminner mest om senator Joseph McCarthy.

  5. Det är synd att Anne Ramberg här blandar sakliga och viktiga ställningstaganden med osakliga påhopp och populistiska överdrifter. Det dumma tar tyvärr udden av det kloka.

  6. Anki. Underbart att Du står rak när det blåser snålt. Jag upplever, precis som Du, en gradvis glidning i positionerna hos flera av partierna som är illavarslande. Vi måste stå upp för rättsstatens principer och vi kan inte börja tumma på asylrätten. Dagens läge är extraordinärt – med tiotals miljoner på flykt – och då får vi också vara beredda på att vidta extraordinära åtgärder. Det är självklart för mig att vi skulle kunna göra mer för alla offer för krig och förföljelse. Det kostar pengar – ja. Det påverkar oss i närmiljön – ja. Men vad är alternativet?!
    Tack för Dina insatser!
    Anders Wijkman

  7. Håkan Johansson skriver:

    Vilket dravel du ägnar dig åt, som järnrörsgrabbarna. SD kan redan vara Sveriges största politiska parti. SD tar 10000 nya väjare i veckan och en anledning är Anne Ramberg. Jag läste om din roll i Advokatsamfundet på en blogg och det är ingen trevlig läsning. Med en sådan person i ledningen kan någon vettig människa ha förtroende för Sveriges advokater.

    • Kave Noori skriver:

      Bra jobbat Håkan! Måste säga att jag är imponerad över din förmåga att läsa ett helt blogginlägg och missa poängen. Din kommentar antyder alla fall det. Anne skriver just om det ohederliga i att DIs ledarredaktion angriper henne som person istället för att bemöta hennes åsikter i sak! Det är ett stort problem att tongivande debattörer vill urholka centrala rättsprinciper för att verka slagkraftiga. Istället för att diskutera detta väljer du också gå på med personangrepp. Gör om gör rätt! Välkommen att diskutera sakfrågan istället för att kasta skit omkring dig som ett barn 😉

  8. szoren skriver:

    Det här var nog inte så lyckat för att gjuta olja på vågorna. Att dessutom använda sig av ”populistiska” uttryck i samband med att man riktar kritik kan uppfattas som allt annat än sakligt.

    Nä, det här ger bara mer bränsle i debatten.
    Får man säga så här till Generalsekreteraren för advokatsamfundet…gör om gör rätt!

  9. Nils Måhlén skriver:

    Inte så hederligt när du menar att alla som problematiserar flyktingpolitiken/ terrorbekämpningen kan avfärdas som ”debattstollar”. Hur ska man kunna diskutera denna sakfråga om du avfärdar varje försök som en ”flört med järnrörsgrabbarna”?

    ”Det duger inte att tala om volymer när det gäller flyktingströmmar.” Jag tror detta ställningstagandet är anledningen till att SD växer när ”volymen” självklart har stor betydelse för hur integrationen fungerar.

  10. Lysande, tack for att du skrev detta!

  11. Nils Dahlbäck skriver:

    Heja, Anne! Du är klok och rättrådig. Fortsätt (även om det skulle drabba mitt eget parti som ovan.)!
    Nils Dahlbäck
    Piteå

Kommentarsfältet är stängt.