Om hotbilder och offrandet av rättsstatliga principer

Världen står inför stora utmaningar. Närmare sextio millioner människor är på flykt. IS utgör ett skrämmande exempel på helt oacceptabel terror. Om detta råder inga tvivel. Däremot finns det olika sätt att förhålla sig till dessa utmaningar. Det är alltid mycket enkelt att konstatera fakta. Att identifiera hotbilder. Och att kritisera politiker för att vara undfallande inför dessa hot. Det kan vara svårare att bibehålla lugnet och upprätthålla grundläggande rättsstatliga principer innefattande rättssäkerhet och mänskliga rättigheter.

Igår tog flera ledarsidor sin utgångspunkt i en blandning av asylpolitik, terrorhot och (för högt ställda) rättssäkerhetskrav. Det var främst SvDs ledarsida och Dis ledarsida som fångade mitt intresse.

Gemensamt för båda ledarsidorna var att de adresserade vad de ansåg vara allvarliga problem med Sveriges asylpolitik. De uttryckte enligt min uppfattning tidstypiska och populistiska åsikter.

Per Gudmundsson, SVD, undrade om asylpolitiken är human nog? Han ifrågasätter om vi prioriterar rätt. ” Kanske kan vi hjälpa fler i närområdet, snarare än här.” Vi har enligt Gudmundsson slappa id-krav, vilket utgör en säkerhetsrisk. Han krävde hårdare kontroll och högre krav. De som kritiserat de nyligen väckta förslagen om att ersätta permanenta uppehållstillstånd för att vara inhumana uppgavs ge uttryck för övertoner och sakna grund. Slutsatsen var att Sverige satsar betydande belopp och att det är viktigt att vi satsar dem rätt.

Utgångspunkten för Ivar Arpi, SVD, var att Europa är IS nästa stora slagfält och att det är fel på Migrationsverkets ledning. Lösningen syntes vara att tillmötesgå SDs och KDs krav att IS krigare ska dömas för landsförräderi. Sverige har enligt Arpi ett polisiärt synsätt med beviskrav som leder till mycket få åtal. Vi måste enligt Arpi anpassa oss.” Vi kan inte fortsätta med att ligga steget efter”.

Jenny Sonesson, DI, uppmanade M att visa ledarskap i migrationsfrågan. Hon ansåg det berömvärt att Kinberg Batra ”satt ned foten om tillfälliga uppehållstillstånd” . Men det räcker inte enligt Sonesson. M bör också lyssna på Gunnar Hökmark som anser att ”Det är dags att diskutera det nya Sverige….och utan att låta den naiva idealismen blockera den. Det måste vara rimligt att tala om hur många vi kan ta emot, och hur vi på rättsstatens grunder ska leva upp till skyddsbehovet”. Sonessons förslag till Kinberg Batra är att tillsätta en utredning. Sverige måste vara en solidarisk fristad enligt Sonesson. Men det är väljarna som avgör vilken politik som ska föras.

Efter att ha tagit del av dessa, på goda grunder, respekterade ledarskribenters tankar twittrare jag: ” en obekväm känsla infinner sig när landets ledarskribenter bejakar populism och ”anpassning” till hotbilder ”.  Jag vidhåller detta.

Populism kännetecknas av att man bejakar  intressen och lösningar, inte för att förslagen är effektiva och löser problemen, utan för de möter människors gillande. Frågor om asylpolitik, integration eller terrorhot ställer dock högre krav än så. De handlar om upprätthållande av grundläggande rättsstatliga principer. Om själva grundvalen för en demokratisk öppen rättsstat, som har till yttersta syfte att skydda mänskliga rättigheter. Detta borde vara en självklar utgångspunkt för alla partiledare. Att detta inte är en självklarhet för SD har som bekant framgått. Men, när KDs partiledare höll ett extremt populistiskt tal på temat asylpolitik, integration och terrorhot i Almedalen, inger detta stark oro.

När detta sedan bejakas av politiker och väl ansedda journalister finns det, i likhet med vad DNs huvudledare gjorde, anledning att starkt reagera http://www.dn.se/ledare/resa-mot-guantanamo/. Det finns nämligen något som heter rättstraditioner. Dessa förtjänar att respekteras och värnas, alldeles oavsett hur avskyvärd och skrämmande IS än må vara.