Sverige har fått en ny justitie – och migrationsminister. Socialdemokraternas rättspolitiske talesman Morgan Johansson var det självklara valet. Han har, även om han i likhet med Beatrice Ask inte är jurist, en lång erfarenhet av rättsliga frågor. Han har bland annat varit ordförande i Justitieutskottet. Denna erfarenhet kan nog behövas när han nu också ska axla ansvaret för det mycket stora och angelägna migrationsområdet. Samtidigt har han blivit av med ansvaret för polisen, som är den budgetmässigt största posten inom rättsväsendet. Den svarar för närmare tjugtvå miljarder av det totala anslaget på ca fyrtio miljarder. Polisen har istället anförtrotts en inrikesminister med placering inom justitiedepartementet. Den i dessa sammanhang okände Anders Ygeman har varit ordförande i Trafikutskottet sedan 2010. Att ansvara för att den nya polisorganisationen kommer på plats och att utse rikspolischef är en angelägen uppgift. Statsrådets, får man förmoda, begränsade erfarenhet av frågor som rör polisens och säkerhetspolisens arbete kan förhoppningsvis uppvägas av en kunnig statssekreterare och erfarna tjänstemän. Att flytta över polisen från justitieministerns fögderi var inte helt oväntat. I många länder är polis och säkerhetspolis myndigheter under inrikesdepartementet. Genom denna lösning byter man bara ansvarig minister. I bästa fall kan detta emellertid ändå innebära en försvagning av den så kallade rättskedjan. Ett mantra som strider mot grundläggande rättsprinciper. Ett av många uttryck för detta är alla de rättscentra som byggs upp runt om i landet. Där sitter polis, åklagare, domstolar och kriminalvård i samma byggnader eller angränsade lokaler. En utveckling som må gagna effektiviteten i fångtransporter, men i övrigt urholkar den rättsväsendets myndigheters oberoende.
Det finns alltid många utmaningar inom Justitiedepartementets område. Många ambitiösa utredningar har initierats de senaste åren, vars betänkanden alltför ofta har reducerats till hyllvärmare på Justitiedepartementet. Jag har tidigare i Tidskriften Advokaten skrivit om hur stora och nödvändiga lagstiftningsprojekt kraftigt eftersatts. https://www.advokatsamfundet.se/Advokaten/Tidningsnummer/2014/Nr-2-2014-Argang-80/De-stora-lagstiftningsprojektens-tid-ar-forbi/
Värdefulla betänkanden som Påföljdsutredningen, Förvaltningslagsutredningen, Rättspsykiatriutredningen och nu senast Nämndemannautredningen har, trots mycket gott och samstämmigt remissutfall, nonchalerats eller fragmenterats. Det är enligt min mening inte i sin ordning att misshushålla med hårt arbetande utredares och experters, liksom remissinstansers mödosamma arbete på sätt som skett på senare år. Här hoppas jag på bättring!
Till detta kommer att de rättspolitiska intiativen måste handla om något annat än sexualbrottslagstiftningen och frågan om samtycke. Det är ett fattigdomsbevis när fokus för den rättspolitiska diskussionen, liksom de lagstiftningsåtgärder som genomförs är begränsat till straffrätten och straffprocessen. På civilrättens område finns också mycket att göra.
Europasamarbetet och globaliseringen ställer nya krav på politiker och samhälle. Men, det öppnar också möjligheter. Jag hoppas att Justitiedepartementet kommer verka för att stödja svensk rätt som exportprodukt. Jag utgår ifrån att justitieministern kommer att verka inte bara för rättsväsendets fromma utan i hög grad också för att advokatkåren ska kunna fullgöra sitt uppdrag att med oberoende företräda enskilda, företag, organisationer och inte sällan myndigheter. För detta krävs konkurrenskraftiga advokatbyråer som kan investera i utbildning och kunskap på en internationell marknad. När den engelske premiärministern åker på utlandsresa tar han nästan regelmässigt med sig en eller flera av ”senior partners” på de större London byråerna i akt och mening att sälja engelsk rätt. Det har blivit en exportprodukt. Det borde även svensk rätt och svensk tvistlösning vara. Vi hade under lång tid en god plattform genom att ryska avtal ofta föreskrev svensk rätt och tvistlösning i Sverige. Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut har alltjämt en framträdande plats inte minst när det gäller investeringstvister. Men konkurrensen är hård och den tidigare positionen håller på att försvagas. Jag skulle önska att Justitieministern verkade för Sverige som exportland när det gäller svensk lag och svenska skiljeförfaranden. Det skulle inte bara gagna svenska exportföretag och svenska affärsadvokater. Det skulle också stärka Sveriges plats på den internationella arenan. För detta krävs dock mer än en entusiastisk justitieminister. Det erfordras en förståelse för juridikens betydelse i samhället också från övriga statsråd.
Jag önskar Morgan Johansson och Anders Ygeman lycka till i det viktiga uppdrag som åvilar Justitiedepartementet. Vi kommer inte att alltid ha samma uppfattning i sakfrågor. Men, jag hoppas och är övertygad om att vi ska fortsätta den goda och respektfulla dialog som alltid förevarit med Justitiedepartementet. I en fråga är jag övertygad att det råder en samsyn. Ett politisk starkt Justitiedepartement som har ett avgörande inflytande i regeringsarbetet är viktigt i en demokratisk rättsstat.
Anne Ramberg 