Katastrofen i Palestina – om nödvändigheten att säga ifrån.

Jag har varit på Västbanken. Jag har besökt Gaza. Det var i och för sig för nästan tio år sedan. Det var efter Israels uttåg från Gaza och före operation Cast Lead. Vad jag såg berörde mig, mycket illa. Jag fylldes av en stark frustration. Vad vi då upplevde var nämligen från ett folkrätts- och MR-perspektiv helt oacceptabelt. Dessa iakttagelser har dessvärre tragisk aktualitet också idag.

Bakgrunden var att Advokatsamfundet 2005 via International Legal Assistance Consortium, ILAC, fick i uppdrag att tillsammans med International Bar Association, IBA, bistå det palestinska advokatsamfundet med utbildning i mänskliga rättigheter och internationell rätt, samt att ansvara för rättegångsbevakning i Palestina och Israel. Projektet var finansierat av UD.

Jag tillbringade därför, tillsammans med representanter för IBA och ILAC, en vecka i Jerusalem, Ramallah och Gaza. Intrycken och iakttagelserna under dessa besök var omtumlande. De gjorde ett mycket starkt intryck på mig. Denna erfarenhet delar jag med, vågar jag påstå, majoriteten av dem som besökt området, oberoende av politisk hemvist.

Jag funderade mycket på hur jag skulle förhålla mig till dessa mycket starka intryck. När jag efter hemkomsten förmedlade dessa har jag inte sällan mötts av misstro och ibland förvånande aggressivitet, också från välutbildade och intellektuella personer, som normalt kan förhålla sig sakligt till svåra frågor. Men, i denna konflikt förefaller all sans och balans att ha upphört. Det är försiktigt uttryckt mycket egendomligt.

Jag mötte diplomater, representanter för det palestinska advokatsamfundet, framträdande experter på mänskliga rättigheter och företrädare för en rad människorättsorganisationer. Jag mötte palestinska domare, israeliska advokater, ansvariga för den juridiska fakulteten på det då välrenommerade universitetet i Birsit utanför Ramallah, företrädare för Palestinas Högsta domstol, representanter för FNs högkvarter i Östra Jerusalem och svenska poliser som inom ramen för EU:s fredsbevarande styrkor övervakade palestiniernas förmåga att sköta gränskontrollen till Egypten. Alla gav de en mycket skrämmande bild av de allvarliga brott mot grundläggande mänskliga rättigheter som redan för tio år sedan ägde rum i området. Och som två invasioner senare har fortgått med oförminskad styrka.

Vi upplevde de israeliska militära enheter som hindrar normal samfärdsel för palestinierna på Västbanken. Systemet med checkpoints och andra fysiska hinder som vägspärrar, cementblock, metallstaket och jordansamlingar, allt syftande till att kontrollera och begränsa palestiniernas rörelsefrihet. Palestinierna är inte tillåtna att röra sig fritt i sitt eget land. De har på många år inte kunnat åka mellan Gaza och Västbanken, men inte heller fritt inom dessa territorier. Det sätt på vilket palestinier behandlas på Västbanken liksom i Gaza är djupt diskriminerande och mycket försiktigt uttryckt, att jämställa med apartheid.

Inskränkningar för palestinier att använda vissa vägar, liksom omledning av palestinsk trafik till sämre vägar, som innebär långa och tidsödande omvägar var redan då vanligt. Interna barriärer har byggts.

Dessa åtgärder var, enligt FN, det huvudsakliga skälet till fattigdom och ekonomisk depression. Sådana åtgärder förhindrar palestinierna tillgång till hälso- och sjukvård, till skola och utbildning, arbete, liksom till sociala och religiösa kontakter. Det motverkar handel och ekonomisk tillväxt. Det omöjliggör givetvis också ett fungerande rättssamhälle.

Vi besökte givetvis den barriärliknande mur, på sina håll är nio meter hög och som Israel, i strid med internationell rätt, uppfört på Västbanken. Lagstridigheten har också fastställts av Internationella domstolen i Haag, av Israels Högsta domstol, liksom i den rapport som EU beställt, och som godkändes av medlemsländernas ambassadörer, men som av politiska hänsyn till det då förestående valet, inte då publicerades och av politiska skäl alltjämt inte har publicerats. Undfallenheten är bedövande.

Denna mur som uppförts långt in på ockuperat område innebär att Västbanken skärs av och att palestinier skiljs från palestinier. Avsikten med muren är att skydda Israel och de olagliga israeliska bosättningar som etablerats på Västbanken och i östra Jerusalem. Jerusalems 230 000 palestinska invånare avskiljs genom muren från resten av Västbanken.

Israel annekterade i strid med FNs resolution 242 Jerusalem 1980. Inte bara palestinierna, arabstaterna utan också merparten av FNs medlemsländer har vägrat acceptera Jerusalem som Israels huvudstad. EU-länderna har till följd härav kvar sina ambassader i Tel Aviv.

Gaza-remsan, som inte är större än ca 5 mil lång och en mil bred är ett av världens mest befolkade områden. Invånarantalet ökar med 5,5 % per år och uppgick redan då till närmare 1 500 000.

Vi såg de övergivna och av israelerna förstörda bosättningarna med sina bevakningstorn. Vi såg förödelsen av de palestinska hem som israelerna raserat som ett led i kollektiva vedergällningsaktioner. Vi besökte de palestinska flyktinglägren. Vi bevistade den då splitternya, med EU-medel finansierade, flygplatsen i Gaza, som israelerna kort efter öppnandet med militära medel förstört. Vi såg den ofattbara våldtäkt på Palestinas natur som ägt rum såväl på Västbanken som i Gaza.

Fattigdomen var redan då synnerligen hög bland palestinierna. Det rådde och råder idag ett akut behov av humanitär hjälp. Bara i Gaza beräknades enligt FN ”powerty rate” uppgick till över 72 % med utgångspunkt i 2,20 USD per individ och dag. Idag är siffrorna säkerligen om ännu värre. Palestiniernas möjlighet att exportera varor och tjänster var redan då i det närmaste helt obefintlig. Ration mellan import och export var 2005 12:1. Idag ska vi inte tala om hur verkligheten ser ut.

Palestinierna får inte fiska utanför sina egna kuster, mer än inom mycket begränsade områden – upp till sex nautiska mil. Inget fiske har över huvudtaget tillåtits från ca 40 % av Palestinas kuster. Överträds denna skjuts fiskaren till döds. Det inträffade precis innan vi anlände. Liknande händelser rapporteras idag.

Man ska inte jämföra mänskligt lidande i siffror. Men som ett resultat av strider i Gaza har ett mycket stort antal palestinier dött varje år. Till detta kommer den mycket stora mängd palestinier som gjorts hemlösa till följd av israelisk ödeläggelse. Redan under 2004 tex förstörde de militära israeliska styrkorna i i genomsnitt 120 fasta bostäder varje månad eller 4 per dag.

Närmare 13 procent av barnen i Gaza var redan 2005 kroniskt undernärda. Sedan mars 2004 har sjuka palestinier i Gaza förhindrats att få sjukvård i Israel. De var då hänvisade till att söka hjälp i Egypten. En möjlighet som idag är närmast obefintlig.

Möjligheterna att distribuera humanitär hjälp har alltid varit mycket begränsade. Idag saknas de i det närmaste helt.

Matbristen har ökat de senare åren p.g.a. av den offensiva landförstörelsen. Över 50 % av det viktiga jordbruksdistriktet Beit Hanoun i Gaza hade förstörts sedan 2004. Det innebär att stora områden av citrusträd och månghundraåriga olivträd skövlats. Landförstörelsen har ägt rum i första hand runt de israeliska bosättningarna. Det uppgivna syftet har varit att öka säkerheten. På grund av den nya muren har landförstörelsen nu också tilltagit på Västbanken.

Jag träffade palestinier som suttit decennier i israeliska fängelser och som kontinuerligt utsatts för tortyr. Jag upplevde den förödmjukande behandling som vanliga palestinier utsätts för, inte minst vid gränskontrollerna. Jag såg övervakningsfarkosten i form av en Zeppelinare som lyssnade på all kommunikation i Gaza. Jag såg de många övervakningskamerorna, liksom de unga militärerna behängda med automatvapen. Jag gick i den långa betongkulverten som sammanbinder Israel och Gaza. Det var en otäck erfarenhet.Jag minns att det var en egendomlig känsla av trygghet som infann sig när man sluppit ut via boskapsliknande galler på den palestinska sidan, trots den utbredda och mycket allvarliga brottslighet som redan då florerade där.

Jag fick, till ljudet av israeliskt stridsflyg som fällde bomber lite längre bort, sitta i tre timmar och se hur israelerna förödmjukade de mycket få hemvändande palestinier som då tilläts arbeta i Israel. (De behövdes för att utföra det arbete som israelerna själva inte vill uträtta). Precis när de närmade sig slutet av kulverten och skulle passera gallergrinden stängdes den – ibland någon minut, ibland längre. Till synes helt utan logik eller systematik. Känslan av att aldrig kunna vara säker på vad som kunde ske var dock påtaglig.

Den svåra frågan om balans mellan å ena sidan upprätthållande av mänskliga rättigheter och å andra sidan medborgarnas säkerhet har långt före den 11 september varit aktuell i Israel och Palestina. Palestinierna har genom militära aktioner och självmordsbombare bidragit till att israeliska medborgare helt befogat känts sig hotade och rest krav på ökad säkerhet.

Förståelsen för och viljan att upprätthålla rättsstatens ideal har dock sedan mycket länge åsidosatts av staten Israel. I den meningen utgör Israel ett tydligt exempel på att demokrati inte är någon garanti för en rättsstat som omfattar alla medborgare. Israel utgör också ett exempel på att militär repression och uppgivande av mänskliga rättigheter inte är något effektivt vapen mot terror. Den senaste tidens händelser talar sitt tydliga språk.

Vi kan inte längre blunda för de mycket allvarliga övergrepp som under lång tid pågått och alltjämt äger rum mot den palestinska befolkningen. De illegala israeliska bosättningarna är ett mycket påtagligt sådant exempel.

Som flera diplomater och utländska hjälparbetare uttryckte saken: Det abnorma blir normalitet här. Därför uttryckte de alla sin uppskattning över att vi var där – med förhoppningen att vi när vi kommit hem skulle skildra det vi sett. Det har jag och många med mig försökt göra. Till absolut ingen nytta.

Efter mitt besök i Palestina har fortsatta uppmärksammande och förödande övergrepp skett. Båda sidor begår övergrepp. Men, ockupationsmakten har ett särskilt ansvar för upprätthållandet av proportionalitet. Det ansvaret har Israel inte velat ta. Priset för detta är oacceptabelt högt. Läs och begrunda denna FN-rapport. http://www.ochaopt.org/documents/ocha_opt_sitrep_12_07_2014.pdf

När Israels vice talman idag uttalade sig om framtiden för Gazas palestinier finns anledning för världssamfundet att reagera. http://electronicintifada.net/blogs/ali-abunimah/expel-palestinians-populate-gaza-jews-says-knesset-deputy-speaker Det finns vedertagna begrepp för det denne medlem i det maktbärande partiet ger uttryck för. Vi har sett det genom historien. Och den riskerar att upprepa sig om inte världen reagerar. Det är oförlåtligt tyst från USA, EU och delar av det officiella Sverige.

Man kan med fog ställa frågan varför jag ånyo uttalar mig i denna så politiskt känsliga fråga. Svaret är att vi alla måste stå upp för mänskliga rättigheter även om vissa må anse det politiskt inopportunt. Vi var tysta när judiska flyktingar förvägrades en fristad i Sverige. Det ska inte kunna sägas om Advokatsamfundet idag.

Tillägg den 6 augusti:
Efter att jag skrivit ovanstående blogginlägg har jag den 25 juli skrivit en DN-debattartikel om ”Skydd av palestinierna – en plikt vid skapandet av Israel”. Denna föranledde fyra repliker. Under veckan publicerades även en debattartikel av utrikesminister Carl Bildt ”Varje lösning måste utgå från att blockaden hävs” samt en debattartikel undertecknad av ett stort antal folkrättsjurister ”Kollektiv bestraffning av civilbefolkningen i Gaza”. Min slutreplik ”En humanitär katastrof med brottsliga förtecken” publicerades den 1 augusti.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

56 kommentarer till Katastrofen i Palestina – om nödvändigheten att säga ifrån.

  1. Fy skäms så okunnig du är och med din okunskap sprider hat. Flytta till Gaza så blir Sverige ett bättre land.

  2. Rutger Fridholm skriver:

    Tack Anne Ramberg!
    Precis som Sara Elofsson var jag nära att börja gråta när jag läst hela Ditt inlägg.
    Tack för att Du – just Du – skrev detta nu. Sakligt och ändå med känsla.
    Min hustru och jag sänder Dig massor med kramar!

  3. Hans Johansson skriver:

    Tack för din artikel i DN. Äntligen ett uttalande från etablissemanget i Sverige från någon som förstår situationen i Gaza och på Västbanken. Den som besökt dessa områden ser ju genast
    vilken apartheid-politik som bedrivs av Israel. Obegripligt att dessa övergrepp kan få fortgå.
    EU diskuterar formuleringar i kritiken mot Israel samtidigt som alla vet att detta struntar Israel fullständigt i. Man fortsätter att mörda så många palestinier som möjligt, om det är barn och kvinnor har ingen betydelse.

    Hans Johansson

  4. sixstar69 skriver:

    Tack Anne för att du som en sakkunnig och en stark kvinna belyser katastrofen i palestinien! De som löjliggör ditt inlägg är de som man kallar ” Jävulens advokat”.

    Jag har precis läst att man har förbjudit all typ av demonstarioner mot israel i frankrike med minst 7 år fängelsestraff om man bryter mot lagen.
    David ward, en liberal MP i England fick sitt medlemskap tillfälligt upphört förra året för att ha kallat israel en apartheid stat. Han är nu terrorist anmält för att twitta följande:

    ”The big question is – if I lived in #Gaza would I fire a rocket? – probably yes,” he tweeted.

    In a follow-up message, he wrote ””Ich bin ein #palestinian – the West must make up its mind – which side is it on?”

    Following the tweets, Ward told BBC Radio 5 on Wednesday that he condemned violence on both sides, but could “understand the plight of the people firing rockets.”

    “The question is why would they [I think he means palestinians] want to fire missiles when they know that the missiles will result in further Palestinian deaths, to a disproportionate level? Why are they doing it?

    ”They are doing it because they are absolutely desperate and politicians in the West are failing them.”

    Jag tycker att konflikten mellan israel och palestinien är inte längre en lokal humanitär fråga utan en princip sak för var och en av oss utanför israel. Om vi inte bekämpar orättvisan idag med ett gemensam röst och vilja genom att bojkotta israel får vi bevittna imorgon hur vi som fri medbörjare i Sverige fängslas, förtryckas, berövas våra tillgångar för att vi står och säger emot orättvisan. Det är kanske otänktbart för oss idag men ingen trodde att Hitler skulle få så pass makt att förstöra så mycket som han gjorde.

    • Jonas Gustavsson skriver:

      Demonstrationerna har blivit förbjudna för att de attackerar judar och synagogor osv och är allmänt antisemitiska. De är inte demonstrationer mot Israel utan mot judar! Men det kanske är ok för dig att man attackerar muslimer i Sverige för att palestinierna skjuter in raketer in i Israel?!

      • sixstar69 skriver:

        Det är inte ok att attackera någon människa oavsett men det betyder inte att jag som individ skall berövas min rättighet att få höras i allmänheten. Om frankrike är så mån om sin befolkning och i detta fallet en viss grupp som judar varför tillåter staten pro- israeliska demonstrationer? Om football fans slås på gatan skall vi skjuta ner all football match?

      • claudius49 skriver:

        Fel. Det är inte fråga om ”antisemitism”. Dessa demonstrationer är riktade mot staten Israel och dess politik gentemot det palestinska folket, Det är antizionism.

  5. Jonas Gustavsson skriver:

    Anne Ramberg gör samma fel som Svensk media omedvetet eller medvetet och tar allting ur sitt sammanhang. Den så kallade ockupationen som Ramberg med sin kunskap inom juridik borde förstå är en erövring i ett försvarskrig är ”ockuperad” av ett skäl, av samma skäl som ”check points” och säkerhetsbarriären finns och det är att araberna och palestiniernas attacker på judarna som började långt innan Israel och ”ockupationen” kom till.
    Dessutom skriver Ramberg lögner om att Israel inte behandlar palestinier som behöver sjukvård, Israel behandlar tusentals palestinier varje år även från Gaza trots att Gaza skjuter raketer in i i Israel med Israeliska civila som mål. Läs mer här http://www.algemeiner.com/2013/08/02/increase-in-palestinians-treated-in-israeli-hospitals/.
    Israel för in tusentals ton mat, mediciner, kläder osv till Gaza varje år och förser Gaza med el trots att Gaza attackerar Israel. I Gaza har man byggt både gallerior och sportarenor. Så om folket i Gaza är undernärda beror det vad deras ledarskap väljer att lägga pengarna och det det får från världen på.
    Ramberg skriver inte heller att hon besökte barnen som bor i södra Israel, de som inte kan vara ute och leka för riskerar det att får en raket i huvudet och jag tar Rambergs tystnad om det som att det är ok för henne att det är så.
    20% av Israels befolkning är palestinska araber med fulla medborgerliga rättigheter, något som araber inte har någon annanstans i hela Mellanöstern, det är knappast apartheid.
    Jag har inte sett Ramberg skriva något om de 10000 syriska barn som dödats de senaste 3 åren?! Ramberg tillsammans med svensk media kanske inte tycker syriska barn är lika viktiga som palestinska. Har inte heller sett Ramberg kritisera varken Turkiets riktiga ockupation av norra Cypern eller Kinas ockupation av Tibet.
    Ramberg berättar inte heller medvetet eller omedvetet om som tidigare nämns, palestiniernas raketbeskjutning av Israel som började när Israel drog sig tillbaka från Gaza och och gränsen var öppen, inte heller nämner hon att både Fatah och Hamas har in sina stadgar att de vill utplåna Israel och är ett dugg intresserade av en fred där Israel existerar, inte inom några gränser.
    Ramberg har aldrig kritiserad blockaden som Egypten haft av Gaza som är hundra gånger hårdare än den Israel har trots att de inte blir beskjutna.
    Hon nämner inte den så kallade muren har minskat attacker från palestinierna med 70% och därmed räddat både Israeliska och palestinska liv.
    Här är en länk till en sida som Ramberg borde titta på om vad som är antisemitism , http://www.european-forum-on-antisemitism.org/working-definition-of-antisemitism/svenska-swedish/.

    Skamligt att Anne Ramberg sänker sig till samma låga nivå som den Svenska journalistkåren.

    • TrueMrWalker skriver:

      Vad hände med objektiviteten och sökandet efter sanningar? Och vad är det med människor som inte bryr sig ett vitten om världspolitik och döda barn i vanliga fall, men så fort det hör Namnen Israel och Gaza blir helt rabiata bortom all proportioner och sans. Eller alla antirasister (som jag också anser mig vara, fast på riktigt, för alla) som av någon outgrundlig anledning inte tror det inkluderar judar, åtminstone inte så länge Israel existerar. Det är ju ren galenskap.

    • sixstar69 skriver:

      Jonas, Har du ens tittat på kartan av israel och palestinien och hur landet krympt för paletinierna av ockuperande israel under åren. Vet du att Gaza är 50 x 10 km i ytan med ca 1.5 millioner invånare? Varför reser du inte dit för att uppleva och bevittna själv alla dessa förmåner som israelerna levererar till den här lilla ytan?
      1. Det finns inget som heter lovat eller holy land för judar eller annan befolkning. Om man är religiös så hela universum är holy och tillhör alla. Om man inte är religiös så blir det samma sak ändå. Sedan 300 år tillbaka levde folk med olika origin och relion i samma området som idag är palestinien/ israel tills britterna började kolonisera och senare leverera landet till judarna! Detta var inte för att de tyckte synd om judarnas historien utan syftet var skapandet av eviga konflikter mellan olika befolkningsgrupper under vilken tid de skulle erövra regionens natur tillgångar i första hand oljan!
      2. Välbefogade kritiker mod zionism och israel kommer inte bara från anne och svensk t media och några arga muslimer utan många av starkt kritiserande folk mot israel är judar som bor i och utanför israel. Hur kan man kalla dessa judar antisemit???
      Journalisten Gideon Levy (artikeln what hamas really wants?), Fredaktivisten Miko peled ( sonen av en hög ranked israeli general i 6 dagar kriget), alla de judar som ockuperade kontor av friends of IDF ( israeli defence force) i newyork häromdagen medan de fredligt läste upp namnen på 600 palestinier som har dödats och hundra tusen andra judar som är trött på israel’s kriminella act under deras namn, alla dessa judar är anti-zionister, men de som rest av oss, är inte antisemiter. Rättvisa judar som ser sanningen har samma röst som andra rättvisa människor. Vi är mån om mänskligheten utan religiösa gränser.
      3. Du skriver om syriens barn som anne inte skriver. Du vet väl att de flesta rebellerna i syrien inklusive de som äter människodelar som triumf är tränade av mosad, CIA och saudiarabien i jordanien och sen släpps som ”beasts” i syrien? Ironiskt att saudiarabien är väldigt nära vän till zionister när det gäller kriminella aktiviteter. Alla vet dock att de är två sidor av samma mynt annars det inte hade funnits så mycket elände i mellanöstern just nu.

      Kejsarens nya kläder har blivit avslöjat för många kriminella stater i mellanöstern vare sig de kallar sig jude, muslim, kristen eller något annat.
      Frågan är vad vi i den här delen av världen vill åstadkomma förutom att skriva på nätet.

  6. Janne Bjernfeldt skriver:

    Tack för ett mycket bra inlägg Anne! Häromdagen påtalade Jan Guillou att en svensk bojkott av Israel är det enda rimliga. Jämförelserna med det gamla Sydafrika är fullt relevanta. Bojkotta Israel!

  7. Kerstin Bäck skriver:

    Tack Anne Ramberg! Du har all anledning att vara stolt över artikeln.Så välskriven och informativ. Skämmas bör andra göra däremot.

  8. joakim bergman skriver:

    Gaza- och Västbanken ghettotona är de facto inom Israels gränser. Ingen annan än Israel har makt över, kan försvara eller kontrollera vad som sker vid och innanför dess gränser. Vad vi bevittnar idag är därmed en regering som för att skydda en del av sin befolkning förföljer, särbehandlar, fördriver och mördar en annan. Inget land med en sådan regering kommer att överleva.

    Det Anne Ramberg påpekar är naturligtvis helt korrekt: Israel är idag en rasist- och apartheidstat och det ser vi nu också att allt fler runt om i världen uppmärksammar. Är man palestinier så är man inte lika inför lagen jmf med judiska israeler, oavsett om man är israelisk medborgare eller bor i ghettona.

    Att hävda motsatsen kommer om tio år att kännas lika trovärdigt som att idag påstå att apartheidens Sydafrika inte var så farligt.

    Hamas och jihadisterna bedriver – sett med samma perspektiv – oförsvarbar terror mot civila Israeler. Detta kan man aldrig blunda för eller på något sätt stödja, försvara eller förmildra. Inget land kan acceptera den typ av terrorism innanför dess gränser. Vill den israeliska regeringen ha det moraliska stöd som en bekämpning av sådan inrikes terrorism kan få från omvärlden så måste man först visa att man inte är ute efter en etnisk rensning.

    Vi kan träta om vem som gjort vad mot vem och när i historien och vem som äger rätt till jorden, men vi kan inte blunda för vad som sker idag OCH det senare är det enda vi eller någon annan kan göra något åt.

    Vill vi, som representerar omvärlden, att alla människor som har sina rötter eller lever innanför Israels faktiska gränser ska ha mänskliga rättigheter eller vill vi det inte?

    Det är den enda frågan som har någon som helst betydelse för morgondagen.

    /Joakim

  9. Gabriel Ghavami skriver:

    WOW, vilka starka ord. Och vilket mod Anne.

    Den senaste striden som pågår är inte längre “Mellanöstern konflikten”, det blir snarare ett krig mot barn, civila och en GLOBAL SKAM.

    Medierna vill gärna yrka på en svårbehandlad konflikt mellan två jämbördiga stridande parterna, men det är inte. Och lidande blir kärleksfulla familjer på båda sidor som bara vill ha frihet och fred.

    Under de senaste sex veckorna har tre israeliska tonåringar mördades på Västbanken, en palestinsk pojke brändes levande, en amerikansk ungdom blir brutalt misshandlad av israelisk polis, och nu har över 100 barn dött i Gaza av israeliska flyganfall.

    I Gaza har Israel skapat den världens största ”utomhusfängelse”, och sedan blockerat det. När bomberna faller har familjerna i utomhusfängelset bokstavligen inget sätt att komma ut.

    Hamas förtjänar mycket påtryckning också, mer än de sanktoin som förlamar Hamas i dagsläget….Palestinska ”attacker mot oskyldiga civila skall aldrig rättfärdigas och Hamas antisemitism är äcklig.

    All heder till samfundet som “tycker till” I frågan och all heder till Dig Anne.

    TACK!

  10. Ali Eltom skriver:

    Israel har gått för långt både med Palestina och med att behandla sina egna som står för rättvisa, plus en ren rasism mot alla svarta i Israel: http://youtu.be/dPxv4Aff3IA

    OBS! I mitt Afrikanska ursprungsland så hade vi flera judar som grannar. De bodde i vårt land som invånare med alla rättigheter. Många flyttade till landet Israel när Palestina ockuperades. Vissa bestämde sig stanna kvar för de ansåg att det är fel att ockupera en annans land och stjäla deras mark. Det finns massvis med sådana religiösa judar som vägrar acceptera Israel. Många orthodoxa judar som kommer från Jerusalem (och deras förfädrar kommer därifrån) accepterar inte Israel, de kallar sig Palestinier som har Judendom som religion. Jag har inget emot en jude, kristen, muslim eller någon annan, jag har flera av dessa olika som vänner. Den jag är emot starkt är denna som mördar, själ, ockuperar och ljuger om allt detta.

    På grund av sådana som är tysta och inte säger något emot så fortsätter de kränka miljoner människors liv. För er alla vill jag avsluta med att säga: ”Silence is a War Crime”.

  11. Jonathan Berrebi skriver:

    Har du vittnat hur Araber, män eller kvinnor, som innan väggen fanns gömde bomber under sina kläder, hur dessa bomber sedan exploderade mitt i Tel Aviv? Gjorde de som drabbades av appartheid i Syd-Afrika sånt? Nej, de bodde bara i sitt land som blev koloniserat. Engelsmän och Holländare som koloniserade hade ingen historisk rätt till landet SydAfrika och drabbades inte av förföljelser och utrotning i Europa. Judar HAR historisk rätt till Israel och har ingenstans att ta vägen i världen. Förtroendet för Europa är lågt – med all rätt och av historiska skäl som vi alla känner till.

  12. Anders Troberg skriver:

    Tack för en bra sammanfattning av historien. Jag har själv bott och arbetat i regionen, och kan bekräfta att det är så illa som Anne beskriver. Situationen för palestinierna är närmast att jämföra med judarnas situation när nazisterna skapade ghettona.

    Man blir väldigt frustrerad när folk kommer med kommentarer i stil med ”båda sidorna är lika goda kålsupare” och liknande. Man blir gråtfärdig och vill bara gnugga deras ansikte i eländet och skrika ”Men fattar ni inte vad som händer?!?!?”. Informera er!

    Världen måste kavla upp ärmarna och ta tag i frågan på allvar. Att låta det fortgå är ett brott mot mänskligheten.

  13. zoritasweden skriver:

    Tack för dina ord. Du inspirerade mig att börja blogga. Världen skulle vara så mycket bättre om fler var som du. Tack för din sanning!
    Med vänlig hälsning, Zorita, kurator

  14. Hej Anne!

    Detta var inte bra. Dålig historisk förankring. Använd gärna proportionalitetsprincipen när du kritiserar. Allt gitt!
    http://blogg.varldenidag.se/dahlman/2014/07/11/att-inte-manipuleras-av-palestina/

  15. När jag läser, jag citerar Anne: ”har jag inte sällan mötts av misstro och ibland förvånande aggressivitet, också från välutbildade och intellektuella personer” och därefter läser Advokat Claude Zacharias kommentar… Det är tragikomiskt och min bild av Israel-Palestinakonflikten bekräftas. Ett evigt krig, som bottnar i starka religiösa och territoriella uppfattningar. Att Israel gör allt för att deras medborgare inte ska dö av Palestinska bomber är inte konstigt. Att Palestina vill ha bort en gammal fiende, ifrån vad de hävdar är sitt territorium, med hjälp av bomber, är inte konstigt det heller. Under tiden dör och lider alla människor utan makt och det är förskräckligt. Jag ser tyvärr inget slut på detta krig och elände. Till alla er som har en annan åsikt än jag, vill jag bara i ren Claude Zacharias-anda, be er att vänligen hålla tyst om detta.

  16. miklev52 skriver:

    Tänker lite på att detta är fruktansvärt komplext och att strukturerna är mer lättolkade på avstånd. Närheten ger alltid en massa oregelbundna rynkor och veck som stör analysen. Inte desto mindre ser jag också att den starka måste gå före, att våld inte bara inte är lösningen, utan i sig sår fröet till mer våld i en spiral som till slut bara kan leda till förintelse. Jag blir också störd när jag läser din kollega Claude Zacharias som nöjer sig med att säga: ”Du vet inte vad du talar om, Anne…”. Jag påminns om min barndom då alla som sa något negativt om Israel riskerade epitet antisemit. I viss mån är det så fortfarande. Den som på det viset vägrar diskutera det som pågår är den som gör mest skada mot den judiska staten. Med det tonläget tusentals mil från epicentrum är det inte svårt att förstå att konflikten är svårlöst. Sen skall alla veta att den nog hade varit löst för länge sedan om det inte fanns stormaktsintressen som gynnas av att den får fortgå. Till skada för både palestinier och Israeler.

  17. Jan Erik Bornlid skriver:

    Mycket bra, Anne! Det är skandal att EU (eller Sverige) inte har utlyst en bojkott mot Israel.
    Jan Erik Bornlid

  18. Vindöga skriver:

    Du skriver att all sans och balans förefaller ha upphört i denna konflikt och hänvisar i det sammanhanget till förhållningssätt du har iakttagit hos välutbildade och intellektuella personer som normalt kan förhålla sig sakligt till svåra frågor. 

    Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Men detta häpnadsväckande enögda, delvis osakliga och i det närmaste helt obalanserade inlägg är väl om något ett exempel på avsaknad av sans, balans och saklighet hos en välutbildad och intellektuell person.

    • Runo Hageberg skriver:

      Jag måste hålla med signaturen Vindöga. Visst är Anne Rambergs inlägg på sin blogg obalanserat i sitt hundraprocentiga ställningstagande mot Israel. Allting är inte vitt eller svart. Jag som minns Förintelsen (är 81 år) har svårt att stödja dem som vill utplåna den fristat som Judarna till slut fått. Att Hamas skulle vara de goda och Israel de onda överstiger min tankeförmåga.

  19. Jag försöker förstå hur någon kan argumentera så ensidigt i en fråga som kräver nyanserade resonemang . Det ser helt enkelt ut som en partsinlaga vilket inte är så konstigt med tanke på att vederbörande är advokat, med vana att presentera, försvara, argumentera för en sida i ett fall. Och inte alltid helt juste. I en domstol finns som tur är andra sidan representerad, i egenskap av domare och åklagare. Mao saknas allt det nödvändiga sammanhanget. Läs och lär denna välskrivna artikel där det framgår att palestiniernas största fiende är deras ledare – Hamas. Men dem kanske du inte stötte på då du var där?
    http://www.washingtonpost.com/opinions/charles-krauthammer-moral-clarity-in-gaza/2014/07/17/0adabe0c-0de4-11e4-8c9a-923ecc0c7d23_story.html

    • Vi läser inte denna text med samma ögon! Läs texten igen är du snäll Malin!

    • jag började läsa Krauthammers artikel men slutade efter ‘ dropping warning charges, so-called roof knocking.’ Om du någonsin sett roof-knocking och kan tänka dig vara utsatt för det i ditt bostadsområde förstår du absurditeten i att det är att värna om befolkningen.
      och jag förstår inte det ensidiga? Israeliska advokater, Israels Högsta Domstol och tunga internationella organisationer som hon stödjer sig på. Jag håller med Lisbeth läs texten igen

  20. Björn Carneholm skriver:

    Historien upprepar sig, tyvärr. Det som judarnas bödlar gjorde mot dem i Warsawa, de gör de nu mot Palestinierna, framgångsrigt och under västvärldens mediabevakning.

    • Jonas Gustavsson skriver:

      Du är medveten om att jämföra Israel med Nazityskland är antisemitism? och du säger inte Israel utan vad judar gör och därmed drar alla judar över en kam, också antisemitism.

  21. tovenichols skriver:

    Bra. Jag är helt på din sida även i denna fråga. Tack Anne.
    Tove, Nichols & Co

  22. Jonas Nichols skriver:

    Så modigt, så rakryggat. Där växte du ytterligare några centimeter, kära generalsekretare.

    • Jonas Gustavsson skriver:

      Rakryggat, skämtar du eller? Det är lätt att kritisera Israel i Sverige det är ju att vara politisk korrekt. Rakryggat och modigt vore det att stå upp för Israel och judarna utanför Israel som blir fortfarande idag blir förföljda och attackerade. Rakryggat hade det varit om artikeln var objektivt skrivet och att det hon skrev faktiskt stämde.

  23. TrueMrWalker skriver:

    ” Vi var tysta när judiska flyktingar förvägrades en fristad i Sverige. Det ska inte kunna sägas om Advokatsamfundet idag.”
    Jo, det kommer sägas idag också, om du nu represeterar advokatsamfundet med denna text. För uppenbarligen är ni tysta när ni förvägrar judar en fristad i Israel, och ni är tysta när judiska barn (och Palestinska Israeliska medborgare) dagligen måste bege sig till skyddsrum för att deras grannländer vill döda dem. Som jag ser det är det exakt samma sak en gång till. Judarna har ni inget till övers för, för de förtjänar vad de får, eller hur? Så de talar ni inte högt om.

  24. Lars Westman skriver:

    Fantastiskt starkt kunskapsrikt och balanserat skrivet. Tack!

  25. Gunilla Larsson skriver:

    Tack, Anne Ramberg.

  26. Du vet inte vad du talar om Anne och det är skandal att du överhuvdtaget ger dig in den här debatten. Min erfarenhet sedan 1972 ät den helt motsatta och angriper du den judiska staten angriper du också delar av samfundets egna medlemmar. Skäms på dig och skäms dubbelt!

    • Jonas Nichols skriver:

      Sorry, Claude Zacharias. Men du MÅSTE kunna uttrycka dig bättre än så här, för bra var det ju inte. (Och detta säger jag som en in i märgen vän till staten Israel.)

    • Tobias Hoffback skriver:

      Varför skall man någonsin skämmas för att ge sig in i en debatt? Vem är DU att berätta vad folk kan och inte kan? Skall lägga ditt namn på minnet!

    • Vad ska hon skämmas över????

    • miklev52 skriver:

      Jag har egentligen redan svarat dig i en kommentar direkt till Anna R men jag såg nu att det inte framgår vad jag heter, bara mitt bloggalterego, miklev 52. Mitt namn är Mikael Levy och jag är jude. När jag i mitt inlägg skriver att jag som barn ständigt hörde att den som sa något mindre positivt om Israels politik kallades antisemit, så menar jag att ditt inlägg är en del i precis samma tradition. Den judiska saken, den judiska staten, är a priori friad från misstanke och dess metoder a priori berättigade. Eftersom ingen människa, rörelse, idé eller stat är oföränderlig och eftersom sammanhangen ständigt skiftar, blir en sådan hållning förr eller senare ohållbar. Vi är där nu, kanske redan när jag var barn. Israels rätt till överlevnad skall försvaras men varken genom att kalla dess kritiker antisemit eller att, som du, utan tillstymmelsen av argumentation uppmana en balanserad och initierad skribent att skämmas. Jag skäms över ditt inlägg och är rädd att det, och andra liknande inlägg, bara skadar Israels sak.

      • TrueMrWalker skriver:

        Självklart är inte Israel befriad från kritik, det är det ingen som säger, men ensidig kritik delvis baserad på ”hittepå”, missuppfattningar och lögner luktar ganska skämt och eftersom den s.k. kritiken är riktad mot judar så blir det ganska enkelt att tro att det är antisemitism det handlar om. Antingen medvetet eller bara pga okunnighet. En av de främsta anledningar till att Anna R’s text ovan går i sopkorgen är att hon använder Electronic Intifada som en av sina källor. Den Pro-Palestinska versionen av avpixlat. Eller anser du att de som hänvisar till avpixlat som källa är värda att lyssna på? Så om nån skall skämmas så är det Anna, som använder Turbo-”Avpixlat” som hennes källa för kunskap.

  27. saraelofsson skriver:

    Jag vill bara säga ett varmt och innerligt TACK, från djupet av mitt hjärta. Som engagerad i Palestina/israel sedan länge så är detta inlägg så väldigt välkommet! Jag har de senaste veckorna varit djupt frustrerad och frågande inför att så väldigt få av mina MR- och folkrättsintresserade juristvänner har sagt något överhuvudtaget om det som pågår i Palestina/Israel, eller ens tryckt ”like” på de mest självklara och rimligen okontroversiella inlägg – trots att de brukar göra det när det handlar om andra MR-frågor som t.ex. EDMRs dom om burqaförbudet för några veckor sedan. Jag begär inte att alla ska vara lika engagerade som jag, men det har verkligen varit påtagligt tyst. Någon har till och med uttryckligen försvarat Israels våld. Men nu, under dagen, har flera av dem delat ditt inlägg. Och det gör mig lättad. Det är synd att skickliga jurister ska vara så rädda för att ta ställning, att de inte gör det förrän de har advokatsamfundets generalsekreterare att luta sig emot, men bättre sent än aldrig. När jag läste ditt inlägg igår kväll/natt började jag gråta av lättnad, för även om det borde vara självklara saker för alla så är det uppenbarligen inte så ännu, och det gör det så oerhört viktigt att sådana uttalanden görs. Så jag vill att du ska veta att det har stor betydelse för orken hos alla oss som kämpar för rättvisa för Palestina, att en person i din position gör ett så klart och tydligt och framförallt insiktsfullt uttalande. Varmt varmt tack!

  28. Christina Olsson skriver:

    Reblogga detta på Olssons universum och kommenterade:
    ”Vi var tysta när judiska flyktingar förvägrades en fristad i Sverige. Det ska inte kunna sägas om Advokatsamfundet idag. ”
    Advokat Anne Ramberg är sedan tolv år generalsekreterare för Sveriges advokatsamfund. Anne Rambergs blogg har utgivningsbevis från Myndigheten för radio och tv. Ansvarig utgivare är Anne Ramberg.

  29. Ping: ”Det är oförlåtligt tyst från USA, EU och delar av det officiella Sverige” | gusart – poesi & politik för ett hållbart liv

  30. swelon skriver:

    Bra skrivet. Att det är tyst från USA är väl inte så konstigt. Men att Sverige fegar som vanligt är sorgligt.
    Jag har länge tänkt på denna konflikt. Att judarna beter sig så. Har dom redan glömt vad som hände för 70 år sedan?

    • Jonas Gustavsson skriver:

      Sluta spotta på alla som var med om förintelsen eller andra folkgrupper som varit med om liknande saker genom att jämföra med palestiniernas situation. Förresten så är det antisemitism om du inte visste det.

  31. Sonje Johansson skriver:

    Världssamfundet med FN i spetsen är egentligen de som startat denna olycka. 1947 påbörjade man bildandet av staten Israel som judarna skulle få (kanske pga det dåliga samvete från Förintelsen i Europa och judeförföljerna i Sovjet). Efter utropandet av Israel 1948 har värlssamfundet bara tittat på när arabländerna, som inte erkände Israel, gav sig militärt på den judiska staten. Därefter har utvecklingen i området eskalerat. Det kan inte bara vara judarna och arabernas problem! Världen har satt dom i detta dilema i ett område som man slagits om sedan före Jesu födelse, där har i princip alltid varit bråk, hat och hämnd. Vi i övriga världen har ett ansvar i detta. Det räcker inte bara att peka finger!

    • Jonas Gustavsson skriver:

      Tyckte det var ett jättebra beslut av FN, både palestinierna och judarna fick ett eget land även de arabiska palestinierna som aldrig tidigare velat ha ett eget land, plus att de har Jordanien som består av 80 % arabiska palestinier. Men araberna kunde inte leva med att judarna fick ett land lika stort som Skåne. Det sorgliga är att världen och FN låter palestiniernas situation hållas genom att inte hålla dem ansvariga för sitt handlande och använder dem som ett slagträ mot Israel samt låter dem som enda grupp i hela världen ärva sitt flyktingskap och på så sätt kommer de alltid vara flyktingar istället för att gå vidare som man kräver av alla andra flyktingar från alla andra konflikter i världen. Världen måste ta sitt ansvar och även ställa krav på palestinierna och inte bara på Israel om denna konflikt ska lösas.

    • Magnus Lyckå skriver:

      Jag skulle vilja börja långt tidigare och säga att kolonialismen har ställt till många problem. Levanten var ju ockuperat av främmande makt sedan långt före Kristus, av Storbritannien sedan 1917. Sionismen och den judiska immigrationen till Palestina började ju i slutet av 1800-talet, tillsammans med andra nationalistiska rörelser. Västvärldens löften började väl med Balfouröverenskommelsen 1917 och Palestinamandatet i NF 1922. Sternligans mord på Lord Moyne 1944 underlättade inte samarbetet med britterna… Det kan också konstateras att staten Israel föregrep FN, och snabbt la beslag på en hel del av det utrymme FN reserverat för den arabiska majoriteten. Grannländernas taffliga anfall 15 maj 1948 var väl inte helt oväntat. Redan då hade judiska trupper drivit över 300 000 araber på flykt, och denna bortdrivning av icke-judar har fortsatt. Det är ju därför det är så packat med folk i bl.a. Gaza.. Även FN:s medlare mördades 1948 av Sternligan, som sedan blev plantskola för kommande premiärministrar. 1956 anföll Israel Egypten tillsammans med de forna kolonialmakterna Frankrike och Storbritannien, och 1967 erövrade man åter områden som FN reserverat för araber. Jag har full förståelse för att man i Israel upplever ett hot från de 320 miljoner araber som bor runt dem, men alla sionister var inte duvor, och vissa av dagens ledande Israeliska politiker företräder fördrivning och orättvisor som påminner om Sydafrikas apartheid. Jag vet dock inte om något grannland är bättre på demokrati…

  32. Tack för att du sätter din pondus och erfarenhet till försvar för det arma Gaza. Mkt bra ögonvittnesskildring.

  33. MYCKET bra skrivet! Du satte precis ord på mina egna tankar!

  34. Ping: Sluta döda barn. | Severus Tenenbaum Photographer

Kommentarsfältet är stängt.