Om retorikens lockelse – på saklighetens bekostnad

För några dagar sedan var Expressens chefredaktör Thomas Mattsson i sin blogg oroad efter att ha läst Tidskriften Advokatens fokus om integritet och yttrandefrihet. Han föreföll upprörd över det faktum att de rättsliga instanser med insikt i regelverket på området som Yttrandefrihetskommittén hade att utreda, förordat att frågan om gränsdragningen mellan de två rättigheterna integritet och yttrandefrihet, får en lösning genom lagstiftning som ger ett ökat skydd för integriteten. Därtill kom någon släng om min bekantskapskrets som förefaller intressera chefredaktören alldeles särskilt. Huruvida övriga remissinstansers vänskapsförhållanden föranleder samma iver är obekant. För egen del är jag helt ointresserad med vem Mattsson umgås. Jag lyssnar gärna på hans argument. De borde kunna vila på sina egna meriter

Igår oroade sig samme Thomas Mattson i sin blogg över en nyligen avlämnad utredning om ”Spioneri och annan olovlig underrättelseverksamhet”, i vilken jag ingick som en av flera experter. Utredare var justitierådet Ella Nyström. Det är givetvis inte som Mattsson påstår att man ”gång på gång….vill försvåra för medierna att granska och rapportera”. Det är en grov förvanskning av ett seriöst och svårt arbete. Beskrivningen är naturligtvis felaktig. Mattsson har missförstått saken.  Han förefaller därtill sakna kunskap om hur statligt utredningsarbete går till och därför sakna insikt om experternas roll. Det hindrar inte att jag har förståelse för hans oro över hur gränsen mellan olika legitima intressen ska dras.

Men där stannar min förståelse. Hur vore det om Expressens chefredaktör försökte att vara saklig. De frågor om integritet, yttrandefrihet och säkerhet som engagerar såväl Expressen som Advokatsamfundet är svåra och förtjänar en balanserad analys och debatt som inte tar sin utgångspunkt i personangrepp. Mattsson anför ”Anne Ramberg glömde dock att redovisa att hon är personlig vän med statschefens gemål”. Följaktligen går det enligt Mattsson inte att ta mina argument på allvar. Det är ett trist angreppssätt. Advokatsamfundet har under min tid som generalsekreterare konsekvent värnat tryck – och yttrandefriheten. Mattssons insinuation antyder att mina synpunkter inte skulle vara grundade i ett objektiv bedömning. Det är orättvist och osakligt. Jag kan f.ö. berätta att jag sedan ungdomen är god vän med Carl-Johan Bonnier, liksom flera andra medlemmar av den familj spm kontrollerar hans tidning.  Det vet Mattsson eftersom vi träffats på lunch hos densamme för inte så länge sedan. Någon anledning att från Expressens sida göra sak av mina vänskapsband med dess ägare har uppenbarligen inte ansetts föreligga.. Det förefaller klokt eftersom detta saknar all relevans.

God pressetik handlar inte bara om vad man skriver. Det handlar också vad man avstår från att skriva. Det handlar framförallt om saklighet och hederlighet i debatten. Att ersätta detta med personangrepp som inte hör till saken bör en ansvarsfull chefredaktör avstå ifrån. Kloka läsare förstår sådant. Vad gäller den sakliga sidan av saken gagnas givetvis debatten av att man hjälpligt sätter sig in i det man kommenterar, särskilt när man som Mattsson tar till brösttoner i tenorklass. I detta avseende brister Mattsson. Synd. För sakfrågorna är viktiga. De förtjänar en saklig diskussion utan svinhugg.

 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Om retorikens lockelse – på saklighetens bekostnad

  1. @anneramberg : Du blandar och ger från olika debatter här, min poäng är att det i en av diskussionerna – som handlade om en specifik person – var högst relevant att redovisa att du är vän med densamma. Och att den andra frågan – den senaste – måste sättas in i ett sammanhang av återkommande förslag som inskränker tryck- och yttrandefrihet.

    Att du ”konsekvent värnat tryck – och yttrandefriheten” är positivt, även om just de exempel som jag återgett antyder motsatsen. Jag behöver knappast heller påminna om att min uppfattning delas av bland andra Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna samt Utgivarna som ju alla är kritiska till exempelvis den lagstiftning som du nämner först i din bloggpost.

    Om jag har uttryckt mig oklart beklagar jag det. Och jag upprepar gärna att jag tycker att det är bra att du för fram dina argument i offentligheten, så att jag och andra kan bemöta dessa.

    Jag är uppriktigt oroad över en utveckling där ett öppet Sverige blir mer stängd; för att bara ta ett dagsfärskt exempel som drabbades en journalist på Expressen i dag av konsekvensen av den kreditupplysningslag som publicistiska organisationer också kritiserade, men som infördes och som nu tvingade vår researcher att vänta 41 (!) minuter i telefon hos Skatteverket för att få ta del av en allmän och offentlig uppgift som sedan tog några sekunder att meddela.

    Jag skyller inte kreditupplysningslagen på dig, jag bara konstaterar att alla dessa olika inskränkningsförslag som ibland blir till lagar drabbar nyhetsförmedlingen som ju är tämligen beroende av en fungerande tryck- och yttrandefrihet.

    Det oroar mig. Om du vill bidra till att värna tryck- och yttrandefriheten än mer än vad jag gett dig erkännande för hittills – på grund av min bristande insikt? – välkomnar jag det. Som generalsekreterare för Advokatsamfundet kan du göra en insats här.

    Och är vi inte överens om det behovet, så är jag som sagt ändå tacksam för att du tar till orda i debatten.

    Vänligen

    Thomas Mattsson,
    chefredaktör för Expressen

Kommentarsfältet är stängt.