Anonyma vittnen ingen lösning

Vi har säkert alla tagit del av de massmedialt uppmärksammade fall på senare tid av övergrepp i rättssak där vittnen och målsäganden hotats på olika sätt. Tyvärr har dessa händelser också lett till en debatt där allt högre röster höjts till stöd för att införa möjligheter att vittna anonymt och att på amerikanskt manér ge straffrabatt till de gärningsmän som anger andra personer för brott eller som själva erkänner brott (s.k. plea bargain). Syftet skulle vara att därigenom öka effektiviteten av brottsbekämpningen.

Den allmänna trenden är tyvärr att brottsligheten blir allt grövre och organiserad, något som självfallet ställer krav på att åtgärder vidtas för att brottsbekämpningen skall vara effektiv. Att vittnen och målsäganden hotas för att i domstol hindras att berätta vad de sett eller upplevt är självfallet helt oacceptabelt. Jag menar dock att det är minst lika oacceptabelt att sådana händelser så snabbt kan leda till en debatt om att kasta grundläggande rättsstatliga principer över ända. Självfallet har samhället en skyldighet att på ett effektivt sätt bekämpa brott och ge medborgarna den rättstrygghet som vi alla har rätt att kräva. Men brottsbekämpningen får aldrig medföra att grundläggande rättssäkerhetsprinciper och rätten till en rättvis rättegång efterges eller ens naggas i kanten om det inte med säkerhet kan påvisas att sådana åtgärder skulle vara proportionerliga, ändamålsenliga och just visa sig vara effektiva.

De eventuellt ur ett brottsbekämpningsperspektiv positiva effekterna av att i svenska domstolar tillåta vittnen att anonymt lämna sina uppgifter skulle inte alls stå i proportion till de rättssäkerhetsförluster som skulle göras. Principerna om att ett vittne inför rätten och parterna muntligen skall lämna sina uppgifter och att endast de uppgifter som lämnas vid förhandlingen i princip skall kunna läggas till grund för en dom (den s.k. muntlighets- och omedelbarhetsprincipen) har gällt i Sverige sedan mycket lång tid och utgör något av grundfundamenten i vår rättsordning. Att låta en tilltalad dömas på uppgifter som lämnats av en person vars identitet skulle vara okänd för den dömde är, enligt mitt förmenande, helt förkastligt. Den tilltalade skulle därmed helt förtas sina möjligheter att påvisa omständigheter som skulle visa att vittnet inte är trovärdigt eller att de uppgifter som lämnats inte är tillförlitliga. Det kan röra sig om bakomliggande ekonomiska fördelar för vittnet, en personlig vendetta el. dyl. Jag menar att anonyma vittnen inte torde stå i förenlighet med rätten till en rättvis rättegång. Europakonventionen är en minimilagstiftning. En betydligt bättre väg att gå för att stärka vittnenas trygghet i rättsprocessen är att fortsätta satsa pengar på de vittnesstöd som finns i våra domstolar och att i betydligt större utsträckning än som sker i dag förordna målsägandebiträde för brottsoffren.

När det gäller plea bargain och möjligheten att förhandla till sig ett lindrigare straff, förespråkas detta ofta för att minska arbetsbelastningen för rättsväsendet. Även om det kan finnas skäl, kanske främst processekonomiska, som skulle kunna tala för att införa en sådan ordning i stora och komplicerade brottmål i det fall den misstänkte medger en egen brottslig gärning, är min uppfattning att det finns flera tunga skäl mot att införa en sådan ordning och särskilt i de fall där den misstänkte anger någon annan för att få ett lindrigare straff (”kronvittne”). Det skulle bl.a. medföra ett oönskat angiverisystem där staten i viss mån skulle avhända sig ansvaret för brottsutredningarna, risk för falska eller felaktiga anklagelser, likheten inför lagen skulle inte kunna upprätthållas eftersom var och en skulle ha olika förutsättningar att träffa en uppgörelse m.m. Men framför allt skulle en sådan lösning inte ta tillräcklig hänsyn till brottsoffrets situation, eftersom denne skulle kunna hamna i ett sämre läge när det gäller att ta tillvara sin rätt (exempelvis vad gäller skadestånd) men också känslomässigt genom att brottet inte skulle bli utrett och åtalat. Också i detta avseende vill jag dessutom ifrågasätta en sådan ordnings förenlighet med Europakonventionen.

Det finns i dag en tendens att efter enskilda uppmärksammade händelser allt oftare ropa på långtgående och ingripande åtgärder inom rättsmaskineriet för att visa på handlingskraft. Låt oss i vart fall i dessa avseenden vara lite återhållsamma och lita på den rättsprocess som hittills visat sig fungera väl.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.