Om s.k. avslöjanden och fakturajournalistik

De senaste veckorna har media tävlat med varandra om att avslöja myndigheters föregivna slöseri med skattepengar. Det senaste i raden av ”avslöjanden”  gäller SÄPOs utbildningsdag för cirka tusen medarbetare med efterföljande fest. Arrangemanget skall, sägs det, ha gått på runt 4500 kronor per person. Någon på ekonomiavdelningen har misstolkat en momsbestämmelse och reglerna om upphandling ska inte ha följts.

Misstag må ha begåtts. Men, nu rasar landets ledarskribenter liksom andra tyckare. Hela det mediala Sverige fasar. Partipolitiska utspel följer om bristande kontroll av myndigheterna.  Det talas om missbruk, korruption och skandal. Säkerhetspolisen förlöjligas med hänvisning till James Bond temat. Också regeringens egna statsråd och till och med självaste statsministern går ut och tvår sina händer med överflödiga uppmaningar till myndighetscheferna att visa omdöme.

Denna fakturajournalistik saknar alla rimliga proportioner. Vad värre är att moralpaniken i det lilla landet Sverige får härja fritt utan någon som helst eftertanke.

Att en av landets viktigaste myndigheter vid ett enstaka tillfälle samlar all sin personal från olika delar av landet till kurs och gemensam aktivitet till en kostnad av cirka 4500 kronor per person, innefattande allt från transporter, uppehälle, kursaktiviteter och fest måste vara helt rimligt och kanske till och med önskvärt. Alla med någon som helst erfarenhet av kursadministration känner till att bara den enklaste endagskurs lätt kan kosta 4500 kronor per person. Att beskriva kostnaden per deltagare som en ”kuvertavgift” är signifikant för den bristande seriositeten i en del av kritiken.

Eftersom jag sedan några år sitter i en referensgrupp knuten till SÄPOs generaldirektör råkar jag också känna till det omfattande förändringsarbete som tidigare generaldirektören tillsammans med sin ledningsgrupp genomförde. Till skillnad från vad som påstås i media var det arbetet nödvändigt. Förändringarna var därtill framgångsrika. Det torde vara bekant för alla som varit med om organisationsförändringar att sådant som regel leder till visst missnöje, särskilt hos dem som känner sig förfördelade. Jag har själv erfarenheter från att leda förändringsarbete i en miljö med gamla strukturer.

Att i ljuset av ett omfattande förändringsarbete samla alla medarbetare till ett dagslångt seminarium måste anses som ett klokt beslut. Att avsluta med en fest på temat James Bond synes mig vara mer uttryck för viss självironi än för dåligt omdöme.  Svensk säkerhetspolis arbetar mycket seriöst. Kritikerna får nog söka bättre argement om man vill ifrågasätta den verksamheten.  Mediala  skamgrepp räcker inte.

Man måste ställa sig frågan varför anställda i staten inte vid speciella tillfällen ska kunna få åtnjuta förmåner  som ytterst syftar till en god arbetsmiljö och sammanhållning.  Man frågar sig efter de senaste kölhalningarna hur det överhuvudtaget ska vara möjligt att i framtiden kunna rekrytera duktiga personer som frivilligt åtar sig att vara generaldirektör för regeringens myndigheter. Granskning av myndigheter är nödvändig. Men den måste ske med seriösa utgångspunkter.  Om dessa personers heder och ära ska ifrågasättas på sätt skett den senaste tiden och med en arbetsgivare som fort faller in i talkören då tror jag vi står inför ett stora framtida rekryteringsproblem. Om konsekvenserna av mediala avslöjande med efterföljande drevjournalistik ska vara att myndighetschefer tvingas klä sig i säck och aska eller rent av, avsättas är det tveksamt om och hur regeringen tar sitt övergripande arbetsgivaransvar, inte barar vad gäller myndighetscheferna utan också för deras personal. En arbetsgivare ska stå upp för sina chefer. Om förtroendet upphör ska de avsättas. Men det bör inte vara osaklig drevjournalistik som styr. Grävande journalstik i all ära. Men ibland gräver dess beundrare sin egen grav. Varför är det inget statsråd som i de senaste turerna står upp för sina chefer?

Makthavare ska granskas. De ska granskas för det de gör, men likväl för det de underlåter att göra. Och de ska givetvis hållas ansvariga för fel och missförhållanden. Men kritiken skall vara sakligt grundad.

Men, när det gäller flera av den senaste tidens s.k. avslöjanden är det inte det förmenta överträdelserna som skadar, utan mer bristen på civilkurage hos omgivningen. Varför ska alla alltid springa åt ett och samma håll och varför ska det alltid vara åt det negativa och misstänkliggörande hållet?  Jag tror inte att samhällsintresset  gagnas av av oförvitliga tjänsteman utsätts för mediala gatlopp av det slag vi sett för mycket av på senare tid. Låt nu fakturajournalistikens utövare ägna sig åt mer seriösa uppgifter.

Och vad gäller SÄPO tycker jag att kritiken är mest trams. Och det tycker jag trots att jag inte var bjuden på kalaset.

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Om s.k. avslöjanden och fakturajournalistik

  1. Gabriella Eklund skriver:

    Det är med fascination och en smula sorg som jag hör dig stå i SVT:s Aktuellt och tala om SÄPO-festen. I din högborgerliga, skyddade värld är det inga pengar och i din värld tycks det vara en självklarhet att ett antal skattemiljoner går till festligheter. Då undrar jag när du ska stå upp för oss offentliganställda sjuksköterskor som p.g.a besparingskrav i landstinget måste ta med oss egen mat till julbuffén på jobbet. När ska vi få unnas lite festligheter och utbildningsdagar? Vill du veta hur våra utbildningsdagar ser ut? Om vi ens får några?

    ”Man måste ställa sig frågan varför anställda i staten inte vid speciella tillfällen ska kunna få åtnjuta förmåner som ytterst syftar till en god arbetsmiljö och sammanhållning”. Du kan väl vara så rar och höra av dig till sjukhusens ledningar och ställa den frågan till dem. Fråga gärna också om de tycker att det är rimligt att julbuffén på jobbet bekostas av de anställda själva. Vet du Anne – klä av dig din blåblodiga mantel och kliv ned från dina höga hästar och kom gärna och hälsa på i andra människors verklighet. Långt ifrån fester för flera miljoner.

    /Gabriella leg. sjuksköterska

  2. Patrick Pihl skriver:

    Kloka ord. Tråkigt att inte fler har samma civilkurage.

Kommentarsfältet är stängt.