Det är svårt att inte uttrycka en synpunkt om den diskussion som initierats efter tidigare justitiekanslern, justitierådet Göran Lambertz debattartikel i DN. Jag delar justitieministerns och Lambertz uppfattning att det finns skäl att inrätta en kommission som granskar hanteringen av Quick målen. Det är angeläget för att kunna utreda om det finns något systemfel som bidragit till att Quick av fem oberoende domstolar dömts för mord, för vilka han nu friats i tre fall och kanske kommer att frias också för de återstående. En kommission ska enligt min mening dock inte ha till syfte att hitta syndabockar. Den rättsliga prövningen måste först ha sin gång och eventuella tjänstefel eller andra åsidosättanden ska hanteras inom ramen för gällande regelverk.
Även om Lambertz inte gillar vad som sägs i Hannes Råstams bok finner jag det anmärkningsvärt att han i media vidhåller att Quick skulle vara skyldig till mord också i de fall hovrätten efter resning friat Quick. Det är av flera skäl inte godtagbart.
Quick är i rättslig mening oskyldig eftersom domstolen funnit detta. Detta är en grundläggande princip i en rättsstat. Att en hög domare, tidigare justitiekansler, tillika justitieråd, i strid med denna viktiga princip tillåter sig att svepande utpeka en av domstol friad person som skyldig är mycket anmärkningsvärt. Bortsett att det riskerar att skada såväl JK ämbetet som Högsta domstolen äventyrar det allmänhetens förtroende för rättssamhället. Det Lambertz gör skadar tilltron till rättssamhället. Som ledamot i landets högsta domstol kan man inte plötsligt inrätta en privatdomstol där man överprövar vad andra domstolar funnit. Är man justitieråd så är man det på heltid.
Såsom Lambertz framhållit är det fullt möjligt, den senare utvecklingen till trots, att domstolarna dömt korrekt. Quick kan vara oskyldigt dömt utan att vara felaktigt dömd. Domstolens uppgift är att pröva bevisning och utdöma påföljd. Domstolen är således hänvisad till vad som framkommit i domstolen. Här vilar ett stort ansvar på åklagaren att med iakttagande av sin objektivitetsplikt också beakta alla de omständigheter som talar till den tilltalades förmån. Om detta skett eller ej vet jag inte. Det kan möjligen en kommande kommission undersöka.
Anne Ramberg 