Stödet för mänskliga rättigheter har ökat. Från att Europadomstolen i statsminister Palmes ögon betraktades som regeringsrådet Gustaf Petréns lekstuga har den glädjande nog kommit att få ett synnerligen stort inflytande. Mänskliga rättigheter har blivit på modet. Det har till och med blivit business. Man tävlar om att få delta i olika rättsbiståndsprojekt.
International Legal Consortiums, ILAC, uppdrag är att i samarbete med andra, implementera rättsbiståndsprojekt genom att medverka i återuppbyggandet av rättsstaten och dess institutioner, när ett land varit i krig eller annan konflikt. ILAC har under ledning av dess generalsekreterare advokaten Christian Åhlund, med finansiellt bistånd från svenska UD, åstadkommit mycket på ett område som inte är alldeles lättnavigerat. Sverige har en god tradition när det gäller rättsbistånd och ILAC har under sina tio år varit mycket framgångsrikt. Tillsammans med International Bar Association har ILAC utbildat domare och åklagare från Irak och medverkat i upprättandet av ett oberoende advokatsamfund i Afganistan. ILAC har också gjord betydande insatser i bl.a. Liberia och på Haiti. ILAC firade nyligen sitt tio-årsjubileum i Stockholm. Det var stor uppslutning av ledande jurister från hela värden, som alla kännetecknas av imponerande kunskap och framförallt ett äkta engagemang. Ett tema som debatterades var den arabiska våren och vilka behov som den föranleder när det gäller rättsbistånd. Närmast kommer ILAC med finansiering från SIDA, tillsammans med Union Internationale des Avocats, att bistå i utbildning av domare och åklagare i Tunisien. Ett projekt som har goda förutsättningar att också detta bli framgångsrikt.
Det finns likheter med den arabiska våren och vad som hände i Europa efter murens fall. Det handlar i båda fallen om hur folk reser sig mot korrupt överhet och förtryck och hur de försöker att bygga en demokratisk rättsstat. Det är förenat med stora utmaningar. För att lyckas krävs ett genuint engagemang inte bara hos folket i dessa samhällen, utan likväl hos världssamfundet. Där har FN och EU en central uppgift. I Europa gick den demokratiska utvecklingen och uppbyggandet av rättsstater mycket snabbt. Men, dessvärre pågår idag tydliga försök att hindra demokratiska processer och begränsa grundläggande rättigheter på flera ställen i Europa. Det visar att man aldrig kan slå sig till ro.
På många ställen eroderas också den demokratiska rättsstaten betänkligt. I Ryssland, Ukraina och Ungern är utvecklingen synnerligen allvarlig. Det handlar bland annat om att inte respektera grundläggande rättsstatliga principer som domstolarnas oberoende, principen om en rättvis rättegång, rätten till advokat, liksom skyddet för yttrande och tryckfriheten till rena övergrepp mot enskilda.Den demokratiska rättsstaten måste försvaras varje dag också i Europa. Jag hade förmånen att få närvara när Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter Thomas Hammarberg avtackades på Utrikesdepartementet. Han har med osviklig integritet och klokskap gjort enastående insatser för tilltron till Europarådet och mänskliga rättigheter i Europa.
Viktiga bidrag har också samfundets tidigare ordförande Elisabeth Fura gjort i sin egenskap av domare i Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Hon har nu kommit hem som chefs JO. Såväl Europadomstolen som JO ämbetet har en mycket viktig funktion att fylla som granskningsorgan i rättsstatens tjänst. Medan Europadomstolen har blivit offer för sin egen framgång, som Thomas Hammarberg uttryckte, har detta öde lyckligtvis inte drabbat JO ännu.
Det är med rätta stort fokus på skyddet för mänskliga rättigheter. Där har tveklöst Europadomstolen haft ett stort inflytande. Trots de gigantiska problem som domstolen brottas med fyller det en angelägen funktion som kontrollorgan. Det är därför inte bra när flera länder i Europa, däribland Storbritannien vill begränsa Europadomstolens inflytande. Det är särskilt olyckligt eftersom det i Europa pågår en djupt oroande utveckling där ytterlighetspartier på såväl vänster som högerkanten tillåts skörda obegripliga framgångar med åtföljande negativa konsekvenser för grundläggande fri och rättigheter.
Anne Ramberg 