Svåra överväganden om polisens tillgång till signalspaning

Idag har vi yttrat oss över Justitiedepartementets förslag att tillåta att såväl Säkerhetspolisen som Rikskriminalpolisen ska ges rätt att inrikta signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet, samt att denna verksamhet ska skötas av Försvarets radioanstalt, FRA inom nuvarande organisation.

Advokatsamfundet avstyrker att den öppna polisen ska ges denna möjlighet. Vi anser dock att SÄPO i enlighet med vad som gällde tidigare, ska få möjlighet att fortsättningsvis inrikta spaningen och att denna ska skötas av FRA. Detta förutsätter emellertid att FRA löser de  problem och brister i sin handläggning och som vid upprepade tillfällen påtalats av kontrollmyndigheten Siun.

Som framgår av vårt remissvar har Advokatsamfundet varit mycket kritiskt till lagstiftningsprocessen angående försvarsunderrättelseverksamhet och signalspaning. Denna har varit undermålig såväl avseende principiella överväganden, som det sätt på vilket lagstiftningsarbetet har bedrivits. Kritiken kvarstår och Advokatsamfundet finner även denna gång anledning att påtala att lagstiftningen borde ha blivit föremål för en gemensam och sammanhållen utredningsinsats.

Det huvudsakliga skälet till att vi trots denna kritik, efter svåra överväganden, funnit det godtagbart att SÄPO återigen ges rätt att inrikta signalspaningen är SÄPO:s speciella uppdrag. Den övervägande delen av SÄPO:s verksamhet, till skillnad från vad som gäller för den öppna polisen, utgör insatser inom den s.k. säkerhetsunderrättelseverksamheten. Denna har till främsta uppgift att förebygga och förhindra brottslighet. En central uppgift för SÄPO är därför att undersöka och få klarhet i om det pågår verksamhet, som kan komma att utvecklas till att bli säkerhetshotande.

SÄPO har beskrivit myndighetens behov av kunskap om utländska förhållanden och påtalat att delgivning av information, som inhämtats efter inriktning från andra, inte är tillräcklig för att tillgodose SÄPO:s behov av underrättelser. SÄPO har också påtalat vikten av att åter erhålla möjlighet att inrikta signalspaningen, om någon verklig nytta av underrättelseverksamheten ska kunna erhållas.

Förslaget i promemorian kan endast accepteras avseende den underrättelseverksamhet som SÄPO bedriver. Problemet är dock att SÄPO även är en polismyndighet, med därtill hörande brottsutredande verksamhet. Som vi regelmässigt påpekat kan det aldrig accepteras att signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet och säkerhetsunderrättelseverksamhet sammanblandas med brottsutredande verksamhet. Signalspaning har inte till ändamål att användas i brottsutredande syfte och ska inte heller utgöra något straffprocessuellt tvångsmedel.

Advokatsamfundet kan dock inse problemet för SÄPO att, utan att kunna påverka inriktningen av signalspaningen, vara hänvisad till att erhålla uppgifter från FRA eller utländska säkerhetstjänster, som dessa efter eget val väljer att delge SÄPO. Svårigheter måste uppkomma såväl att bedöma kvalitén av uppgifterna, som att kunna överblicka hur dessa uppgifter har framkommit. Av detta följer även begränsningar för SÄPO att kunna använda sig av informationen. Möjligen kan man hävda att SÄPO:s integritet som säkerhetstjänst ökar om behovet av extern information i motsvarande mån minskar. Härtill kommer att om SÄPO tillåts inrikta spaningen, kan beslutsunderlaget bli bättre och tillståndsprövningen inför Försvarsunderrättelsedomstolen bli mer transparent.

Läs hela remissyttrandet www.advokatsamfundet.se

 

 

 

 

Advertisements
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.