Domaren och advokaten behöver varandra

Advokater och domare har förstås mycket gemensamt. Såväl domaryrket som advokatyrket är professioner med anor långt tillbaka i tiden.  Båda yrkena är reglerade i lag.  Men inte bara det. Vi lever i en ständig symbios med varandra. I många länder utgör advokatkåren den utan jämförelse största rekryteringsbasen till domaryrket. Även i Sverige ser vi en utveckling där allt fler advokater blir domare. Detta är för rättsväsendet i stort en mycket positiv utveckling.

Rollerna och uppgifterna för de båda yrkesgrupperna är olika. Men, innefattar båda kärnvärden som oberoende, lojalitet, integritet, sekretess/offentlighet och jäv/frihet från intressekonflikter, för att nämna de mest grundläggande. Domaren ska vara opartisk. Advokatens roll är den motsatta. Såväl domaren som advokaten hamnar också i sin yrkesutövning nästan dagligen i situationer där dessa kärnvärden sätts på prov.

Rättsstaten ställer krav på att lagarna tillkommer i viss ordning, men också att lagstiftningens materiella innehåll är av viss beskaffenhet. Demokratin är som bekant inte ensam en garant för rättstaten och dess kännetecken. Lagstiftningen måste därför ha viss kvalitet inte bara lagtekniskt utan också till sitt materiella innehåll. Därför måste lagarna grunda sig på vissa universella rättigheter som inte kan åsidosättas eller i vart fall bara i vissa särskilt angivna situationer och då genom lag. Till detta kommer att rättstillämpningen måste ske inom ramen för allmänt vedertagna rättsstatliga principer och med iakttagande av grundläggande normer.

och advokater, liksom åklagare och förvaltningsjurister alla har viktiga uppgifter i och ansvar för den demokratiska rättsstatens bevarande och vidareutveckling. Och i djupare mening, är för systemets funktion, alla deltagare viktiga. Det skall dock tillstås att domarens roll är helt central.

Domstolens huvuduppgift brukar beskrivas vara att på ett effektivt och rättssäkert sätt avgöra mål och ärenden. I detta ligger att värna fri och rättigheter. För att domstolen på ett ändamålsenligt och trovärdigt sätt skall kunna fullgöra denna uppgift, krävs att det finns oberoende och opartiska domare liksom oberoende, men inte opartiska, advokater. Advokater som är beredda och kapabla att föra klienternas talan. Upprätthållandet av fri- och rättigheter har därvid särskild betydelse för advokatens möjlighet att utöva sitt yrke och fullgöra sina yrkesplikter. Domaren har en plikt att värna dem.

Om domarens viktigaste uppgift är att skydda rättsordningen, i vart fall när den är ”rättvis”, är det advokatens främsta plikt att inom ramen för lag och god advokatsed tillvarata sin klients intresse och därigenom tillse att denne kommer i åtnjutande av rättsordningens skydd.

Advokatens lojalitetsplikt har en lång historia. Redan Cicero, verksam under århundradet före vår tideräkning, skrev att advokatens uppgift måste vara att ”med obegränsad omsorg tjäna den klient vars intressen han lovat att försvara”. Det innebär att advokaten ska se till att allt som talar till klientens förmån kommer fram och peka på ofullständigheter i åklagarens eller motpartens bevisning.

I många länder anses advokaten vara en ”Officer of the Court” med ansvar även för andra intressen än klientens.  Inte minst gäller det gentemot domstolarna, men också gentemot rättsordningen i stort. Också svenska advokater har förvisso en skyldighet att iaktta vad som föreskrivs i rättegångsbalken och andra författningar samt att efterkomma domstols förelägganden.  Advokaten får självfallet inte heller främja orätt. Med detta menas att advokaten ska agera på ett sätt som främjar hederlighet och redbarhet inom rättslivet. Advokaten anses förhindrad att främja klientens sak på ett otillbörligt sätt. Han får t.ex. inte ljuga. Men allt detta innebär inte att den svenska advokaten är någon domstolens tjänare eller på andra sätt har något åliggande att vara lojal mot domstolen, så som är fallet i en del andra länder. Tvärtom anses advokatens oberoende utgöra ett yrkets kärnvärde.

Grundvalen för domargärningen återfinns i Sverige i alltifrån Olaus Petris domarregler från 1540 och den lika gamla domareden, till regeringsformen, rättegångsbalken, brottsbalken och lagen om offentlig anställning. Domaren har till skillnad från den svenska advokaten monopol på vissa uppgifter; att lösa rättstvister mellan enskilda och att ansvara för straffrättsskipningen, liksom att avgöra tvister mellan staten och den enskilde.

Domarens oberoende och självständighet är en grundval i ett demokratiskt samhälle. Detta är oomstritt. Som ett utflöde av denna princip är domaren i det närmaste oavsättlig.

Advokatens roll är istället att inom ramen för lag och god advokatsed företräda sin klient och tillvarata dennes intressen. Det innebär att advokaten måste vända på varje sten, hitta alternativa hypoteser. Detta tar ibland mer tid än vad domaren och åklagaren finner nödvändigt, med åtföljande nedsättning av ersättningen. Från min utgångspunkt är inte problemet att advokater lägger ner för mycket tid. Problemet är istället att de ofta nödgas lägga ner för lite tid. Detta gäller särskilt i brottmål och då i synnerhet taxemålen.

För att advokaten ska kunna försvara en dom som går klienten emot måste den uppfattas som legitim också för advokaten. Inte bara domslutet utan också vägen dit måste uppfattas som klar och tydlig. Advokaten måste på samma sätt som klienten uppleva att de argument och den bevisning som åberopats har tagits på allvar, att domstolen besvärat sig med att förklara varför en omständighet inte är relevant eller varför bevisbördan åvilar klienten osv. Först då kommer advokaten kunna säga till sin klient att det är en korrekt och rättvis dom. Först då kan advokaten med trovärdighet inför sin klient förklara domstolens roll. Att den i första hand inte är att finna rättvisan, utan att den i brottmål tyvärr är begränsad till att pröva bevisning, tillämpa lag och utdöma påföljd. Det kan ibland vara på sin plats att påminna om att också den mest förhärdade brottsling är berättigad till en rättvis rättegång.

Det är advokaten som påverkar allmänhetens kunskap om och tilltro till domstolsväsendet. Det är advokater som förmedlar till klienter och media sin syn på domarens uppdrag och hur denne utfört detta. Därför är det angeläget att domare, åklagare och advokater förstår och respekterar varandras roller.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.