Så ansåg sig då kungen tvingad att kommentera insinuationerna i en i och för sig väl genomförd intervju av Tomas Bengtsson på TT.
Under det senaste halvåret har det pågått en intensiv och ytterst förvirrad debatt om kungens lämplighet som statschef. Den har huvudsakligen utspelat sig i radio, kvällspress och TV4. Genom systematisk ärekränkning av kungahuset har man konstruerat det vissa medier kallar en ”härva”. Utgångspunkten har varit en bedrövlig bok följd av uppgifter om att drottningens far under andra världskriget var medlem i det tyska nazistpartiet. Nu senast har debatten livats upp av en om möjligt ännu bedrövligare hyllningsbok till en numera landsflyktig gangsterkung.
Den svenska kungafamiljen är med rätta föremål för en intensiv mediebevakning där det mesta tycks vara tillåtet. Sveriges statschef och hans familj är närmast försvarslösa mot medieangrepp, även när dessa är som mest oseriösa. Försvarslösheten utnyttjas av vissa till bristningsgränsen. Man förlöjligar statschefen och hans familj för att ta billiga poänger. Men har inte skrattet kommit att fastna i halsen?
Den senaste tidens böcker och TV- program om kungahuset består mest av insinuationer och lögner om kungens leverne för så där 30- 40 år sedan. Detta läggs nu till grund för ifrågasättande av monarkens lämplighet för sin roll. När personer i samhällets skymningsland då vädrar morgonluft och antyder att man har bevis för klandervärt beteende av kungen och hans vänner hoppar media genast på. Utpressningserfarna brottslingar upphöjs till sanningsvittnen. När så en av kungens vänner i aningslös välmening söker utreda vad saken gäller, tas detta till bevis för att skumma saker måste ha försiggått. Beläggen för kunglig inblandning är givetvis obefintliga. Och att lägga dessa insinuationer till grund för att kritisera kungen är inte bara orimligt utan också ondsint.
Krav på abdikation framförs. Att Republikanska föreningen hänger på tåget är förstås inte överraskande. För vissa av dess medlemmar är inget argument för dåligt för att användas i debatten om statsskicket. Visst kan man med anständiga argument ifrågasätta monarkin. Men i den debatten bör argumenten vara någotsånär relevanta och rimligen kräva någon form av intellektuell heder.
Frågan är om den självutnämnda tredje statsmakten inte missbrukat sina grundlagsskyddade privilegier när förtal och utpressning hör till hörnstenarna i rapporteringen. Som en närmast religiös yttrande – och tryckfrihetsvän blir jag djupt bekymrad. Det finns anledning att ställa frågan vem som granskar de kontakter och vänskapsband som tydligtvis finns mellan vissa journalister och gangstervärlden. Sansade röster finns förvisso. Hanne Kjöllers ledare i fredagens DN liksom Cecilia Åses Brännpunktsartikel i SvD i lördags var relevanta inlägg i debatten. Sådana är välkomna.
Redan innan vissa medier som en del av sin arsenal okritiskt började anlita några av Sveriges mest namnkunniga brottslingar i sin uppgivna jakt på sanningen har det rått en, delvis oförtjänt rädsla för journalisters makt. Man kan bara ana hur mycket den svenske gudfadern och hans hejdukar måste förvånas och glädjas över sin nya roll som sanningsvittnen.
Det kan aldrig enligt min mening vara statschefens uppgift att förklara för maffian, eller för medierna för den skull, vad han inte gjort.
Frågan om vårt statsskick är en central fråga i en demokrati. Den förtjänar respekt. Det gör också statschefen. Sverige har varit en monarki i sådär1000 år. Institutionen har över tid alltid haft en stark folklig förankring. Och har alltjämt så trots mediala försök att ändra på den saken. Påståendet att denna av folket gillade institution är odemokratisk låter sig synas. Det finns de som anser att folkviljan är demokratins yttersta grund. Men sedan finns det förstås alltid de som i marxistisk anda menar att folket i själva verket inte förstår sitt eget bästa. Inför dem står vi alla maktlösa. Men en sak bör vi andra kunna kräva av varandra. Och det är att den viktiga diskussionen om statsskicket inte skall styras av vad skandaljournalistiken väljer att plocka upp av lösa insinuationer från skumraskfigurer i samhällets ytterkant. Det är inte gangstervärlden och oseriös skandaljournalisitk som skall bestämma vårt framtida statsskick. Det skall svenska folket göra alldeles självt på grundval av en hederlig samhällsdebatt, allt med bibehållande av vår unika tryck och yttrandefrihet
Anne Ramberg 
”Men sedan finns det förstås alltid de som i marxistisk anda menar att folket i själva verket inte förstår sitt eget bästa. Inför dem står vi alla maktlösa.” – Jaså, låt oss då testa denna hypotes: Förmodligen alla marxister i Sverige skulle vilja ha en folkvald statschef; hur många monarkister kan man säga det om?
”Kungahuset kan inte ha fel…” där sprack allt du någonsin sagt och gjort Anne, fy skäms….eller så är det bara ett klantigt uttalande, är det det så är det nog dags även för Generalsekreteraren att gå ”hantera media kursen”, samt ta en titt i Advokatsamfundets stadgar. Att sedan stå på sig visar mer än tydligt vilken människosyn som florerar i ”de finare kretsarna”…inget förvånande där i.o.f.s…
Utmärkt analys, där jag håller med om mycket. Själv funderar jag på trovärdighet och det faktum att om Sverige som nation hade bildats idag, så skulle ingen ropa på monarki. There’s a time and a place for everything – heter det, och något säger mig att Sverige idag varken är rätt plats eller tid. Sen håller jag med dem som tycker att medieträning borde stå på kungens schema.
http://ulfpersson.wordpress.com/2011/06/05/trovardighet/
Jag fattar fortfarande inte denna envisa vinkling om att det handlar om Kungen i sig. Den senaste boken handlar vad jag förstår om den sk gangsterkungen, vilket är en helt annan kung, samt om Kungens sk vänners affärer med denna gangsterkung. Kungen kan väl inte ta ansvar för sina vänner, han kan bara bli besviken på dom. Men det är klart att de som utnyttjar det skattefinansierade varumärket Kungen på ett otillbörligt sätt som varken gynnar Sverige eller de svenska skattebetalarna bör granskas, och det ordentligt. Var är den granskningen?
Kungahuset är kronan i vårt varumärke, inom och utom landets gränser. Det tar mycket lång tid för en nation generationer att bygga upp ett stabilt varumärke men någon minut att rasera det. När man läser Anne Rambergs blogginlägg och jämför med de artiklar som anklagar kungen är de från en annan värld. AR:s inlägg är seriöst och vederhäftiga argument medan AB, Expressen liknar gatumobbens skrän. Det är medias uppgift att bevaka och förmedla men det kräver saklighet och ett ständigt sökande efter sanningen. Att bygga ett mediedrev mot landets monark på uppgifter från den undre världen är att kränka hela vårt land. Det kommer att ta lång tid att återfå det varumärke vi hade före detta drev om det ens går för det kommer att fortsätta på den inslagna vägen på ett eller annat sätt. Allt för att sälja lösnummer.
Bra skrivet!
I dagens Expressen (.se) är du citerad, jag tycker att du missade att föra fram en ganska viktig punkt i debatten med ab’s Helin.
Mille Markovic har kopplat tidpunkten för publiceringen av bilderna till utgivningen av sin egen bok, mao. han har ett starkt ekonomiskt egenintresse av detta mediadrev.
Ditt uttalande,
”Jag tror inte att det finns anledning att lita på personer som just är
dömda för förberedelse till utpressning, och som tillhör Sveriges absolut främsta gangsters.”
, borde kanske kommpletteras så att även advokat Claes Borgström förstår.
Noterade även chefredaktör Jan Helins lilla anmärkning om vänskapssambandet mellan Anne Ramberg och en av Kungens vänner. Fick stå oemotsagt trots möjligheterna som fanns till dementi. Alltså betraktar vi tittare/lyssnare den som bekräftad.
Då uppstår en fråga om jäv? Är det ok att agera under samfundets täckmantel trots den jävssituation som föreligger?
Bäste GraBirka
Som läsare av Annes blogg och aktuellt inlägg slås man av att flera inlägg, bl.a. ditt, GraBirka, lägger mycken ”krut” på Annes motiv och hennes rätt att yttra sig, må vara i egenskap av generalsekreterare i Sveriges Advokatsamfund. Det är tydligt att det för företrädare för republik och de demokratiska principer man säger sig bygga detta på, bäst kan hävda denna konstitutionella uppfattning genom att begränsa yttrandefriheten för de som har förmågan att uttrycka sig och samtidigt innehar en respekterad position i vårt samhälle. Hur vore det att i stället bemöda sig att kommentera själva sakfrågan, dvs detta eländiga mediadrev men insinuationer, ärekränkningar etc.? På måndag firar vi Sveriges nationaldag till bl.a. minne av införandet av vår nuvarande grundlag 1809. Låt oss hoppas på minst ytterligare 200 år av fred och svensk monarki samt mer utvecklad och sansad ansvarsfull användning av vår yttrandefrihet än det nuvarande mediadrev representerar.
visst ska vi diskutera sakfrågan (vilket dock inte förtar det pikanta i att en jurist som verkligen borde veta bättre tar emot medalj från kungen för att sedan några år senare rycka ut till dennes försvar). så angående sakfrågan. kungen hade kunnat få stopp på alla ”eländiga mediedrev” genom att klart dementera uppgifterna i ”Den motvillige monarken”, istället för att indirekt bekräfta dem genom att prata om att ”vända blad” och ett halvår senare hänvisa till allmän glömska. alltså är uppgifterna troligen i hög utsträckning. att de dessutom dels visar på ett leverne som inte stämmer med den officiella bilden av kungen (vilket inte bara är bedrägligt mot det svenska folket, men också skadar bilden av Sverige), utan också öppnar för utpressningssituationer (minns att kungen exempelvis sitter som ordförande i utrikesnämnden). sammanfattningsvis är uppgifterna alltså både trovärdiga och relevanta att rapportera om.
för övrigt skulle jag dra mig för att ta (den fram till i alla fall 1920-talet odemokratiska) monarkin till intäkt för att Sverige haft fred i 200 år: såväl teorin som empirin talar för att risken för krig ökar med odemokratiska ledare (se http://sv.wikipedia.org/wiki/Demokratisk_fredsteori#Demokratiska_freden)
Såg dig i Aktuellt. Det gick bra. Du höll stilen. Men vad kan man sätta emot ett drev som har tratten på hand. Inget. Det är ju tur att några försöker i alla fall. Tyckte Jan Karlsson – numera Hedin – på AB gjorde en ful grej när han insinuerade att du är vän med Anders Lettström. Excuse me – men vad fan har det med saken att göra?
Allt. Det handlar om intellektuell hederlighet, vilket Anne efterlyser hos andra men påpassligt nog inte avkräver sig själv. Vad har egentligen Anne för motiv till att reagera som hon gör? Fundera på det.
Mycket välskrivet blogg-inlägg
Tryck- och åsiktsfriheten är grunden för demokratin och är värd att försvara till varje pris. Vi måste stå upp för dessa demokratiska värden mot både de som vill begränsa den, men även mot dem som missbrukar dessa rättigheter och på så vis undergräver dess värde. Genom att bojkotta vissa tidningar, tv-program m.m. så kan vi alla markera att vi är FÖR seriös journalistik och MOT förtal och sladder, oavsett om det sker i tryckt form eller på annat vis. Detta oavsett om det handlar om kungen eller Svensson.
Jag håller, trots att jag är republikan, i stort med. Jag tycker dock att även monarkister bör erkänna att mycket tyder på att monarken saknar omdöme och därför borde överväga om han verkligen ska fortsätta skada sitt hus och sitt ämbete genom att sitta kvar (förutsatt förstås att de senaste anklagelserna också stämmer). Monarkens person står inte över det offentliga samtalet: det ligger i den personfixering som är monarkins villkor.
I övrigt vill jag påpeka för några av kommentatorerna att det, om detta vore en republikansk sammansvärjning, skulle finnas klara bevis för samtliga anklagelser: lite klyftigare än att använda maffioso är nog Republikanska föreningen.
Hej Anne!
Tack, äntligen en person med ett seriöst och genomtänkt inlägg i denna smutsiga kampanj mot kungahuset. När t.ex. Fredrik Lundberg, chef för samhällsredaktionen på tv 4 skriver i Aftonbladet, Degbatt 29 maj – ”I maj 2011 kommer nya häpnadsväckande uppgifter om vår monarks förehavanden och hans vänners agerande” blir man bedrövad på den 3:e statsmaktens agerande. Denna citerade mening är ett av många exempel på insinuationer mot vår monark. Förehavanden och ageranden – i en och samma mening antyder att monarken har gjort något väldigt omoraliskt och ev. brottsligt. Det enda vår kungen gjort är att försöka hantera ett mediadrev som drivs av hungriga och blodtörstiga journalister som vill vinna ära och berömmelse. Man driver dessutom in Sverige i en dålig dager ur ett internationellt perspektiv – visar upp ett löjeväckande sandlådekrig där vår konstitution ska sättas på spel. Jag tycker man bör kräva följande redogörelse från mediedrevet och då främst tv 4:s representanter:
– Vår konstitution härrör i grunden från 1809, med justereingar där t.ex. monarken fått en mer symblolisk roll och en enkammarriksdag införts. Under denna period har Sverige haft 200-årig fred (2014). Om ev. monarken för många år sedan haft en mindre genomtänkt utsvävning – är detta ett så pass tungt vägande skäl för att monarkin måste ifrågasättas? Är inte vår konstitution värd mer eftertanke? Ska en ny maktstruktur skapas för riket för att tillfredsställa detta mediedrev?
– Vi har idag en representativ demokrati. Den bygger på parlamentaristiska principer och på rikspartier där vi har en spärr på 4 %. Det är inte en fullständig demokrati där var och en har en röst i varje fråga, vilket vore en omöjlighet. Det är det bästa upplägg vi genom många år kommit fram till, ej fulländad med ändå väldigt väl fungerande. Vår statschef är monarken som idag inte har någon politisk roll, men väl en samlande och symbolisk roll. En sådan roll kan ingen enskild politiker eller journalist ersätta.
De som vill avskaffa monarkin är skyldiga att framträda öppet och argumentera för detta. Socialdemokratin, vissa inom KD m.fl. har uttalat att man vill införa republik. De är skyldiga att presentera detta öppet och inte hymla med åsikterna och berätta vad man önskar i stället – vad för sorts republik vill man införa?
En litet tillägg – tycker att den Royalistiska föreningen borde fundera lite på sin representation i media. Det som presenterats hittills har varit alltför töntigt och ogenomtänkt i en allt för viktig fråga för vårt land – vår konstitution. Lite mediaträning rekommenderas!
Nog för att debatten om kungens leverne ter sig något överdriven, men jag undrar vad Anne Ramberg vill med det här blogginlägget. För det första framstår det som mycket motsägelsefullt att en självutnämnd ”närmast religiös yttrande – och tryckfrihetsvän” ser mediernas rapportering om händelser som uppenbarligen inte stämmer med den officiella bilden av statschefen som ”systematisk ärekränkning”. Annes upprördhet hade varit mer förståelig om kungen klart dementerat uppgifterna, men faktum är att det närmaste han kommit dementier är påstådd (och högst bekväm, givetvis) amnesi. Ska folket istället bara serveras kungamyten, och svälja utan möjlighet till närmare granskning, Anne? Det, om något, smakar demokratiskt illa (och ja, även ett till monarkin välvilligt inställt folk har givetvis rätt att få veta sanningen om sin statschef, däri ligger ingen motsägelse.)
Så långt om den offentliga bilden av kungen. Som toppning av historien följer dock de kontakter med kriminella som kungens vän i alla fall i ett fall haft för att skydda kungen. ”Aningslös välvilja”? Nu tror jag allt att vi drog oskuldspresumtionen lite väl långt utanför rättssalen, Anne. Även om detta givetvis endast är ett indicium för att kungen själv skulle kunna vara inblandad, så är det givetvis mycket graverande om det skulle vara sant, och därför högst relevant att rapportera om. Vad är det för monarki du tänker dig, Anne? En där statschefen är höjd över all misstanke? Gapa och svälj. Eller ta en studieresa till Italien för att se vart en sådan inställning kan leda, i det här fallet snarare till Milano än Rom, för övrigt.
Men nu måste jag invända, vår stackars Kung förtjänar varken spott eller spe, han har nämligen aldrig valt att bli kung. Det är just det som är problemet. Hur någon enda hyfsat modern och samhällsmedveten människa kan försvara ett sådan ordning är för mig totalt obegripligt. Eller var, kanske jag ska säga. Efter den senaste tidens debatt har jag gjort egna efterforskningar om människor som omger kungen. Vad som då naturligtvis blir uppenbart är att denna elit har oerhört mycket att förlora på kungens förlorade status. Många är de som har utnyttjat denna dörröppnare, vissa på ett vedervärdigt sätt utan att någon blir upprörd. T ex kungens bedrövliga resa till Brunei, kanske kunde Hanne Kjöller eller Anne Ramberg skriva något om detta. Eller är det tabu att ge sig på den svenska eliten, särkilt om man själv lyckats bli en del av den? För övrigt tycker jag att Anne Ramberg, såsom en av landets mest aktade jurister (tidigare även av mig) borde fundera lite över hur hennes egna kopplingar till den elit som dessa skriverier handlar (och då syftar jag inte på den kungliga medaljen i sig) borde mana till en viss återhållsamhet i debatten. Jag måste tyvärr konstatera att du har gjort mig grymt besviken. Trodde att du var en av de rättfärdiga, men sådana verkar bara finnas i sagorna.
Jag håller fullständigt med om vad Anne Ramberg skriver i detta inlägg. Medias sk granskande uppgift har övergått i en självpåtagen uppgift att förändra samhället i en riktning som verkar drivas av vad som för stunden är mest sensationellt – som t.ex. nu att störta kungahuset.
Denna medias roll i samhället är djupt bekymmersamt. Självklart har media en roll att som granskare av samhälliga frågor påvisa effekter av olika makthavares eller andra publika personers eller organisationers beteenden och ageranden. Det problematiska uppkommer när det finns en misstanke om att ett visst samhällsfenomen utnyttjas för att driva en specifik åsikt – orsaken till engagemanget blir då en täckmantel för att kunna påverka utvecklingen i önskad riktning.
Jag upplever starkt att detta drev mot kungahuset är ett exempel på hur en bok med ytterst tveksamt faktamässigt innehåll nyttjas i syftet att misskreditera kungahuset. All heder åt Anne Ramberg för du påvisar detta! Jag gläds åt att det finns personer som vågar påvisa detta förhållande.
En annan fråga är hur den alldeles normale svensken ska kunna reagera mot medias exempellösa upprepade beteende. Ett folkuppror skulle vara på sin plats!
Anne Ramberg !! Lysande skrivet i ett totalt träsk av massmedial terror av Kungen och Hans Familj ! Skönt att Din briljans finns, när den behövs som mest !
Avskyvärda artiklar i så gott som alla tidningar och Tv !! Skamlöst !
Fortsätt att skriva, det behövs i mörkret !
Kvällspressens agenda syftar först och främst till ett tronskifte mellan C-G och Victoria. Därefter kommer 6 månaders sockersöta ”löpsedlar” innan drevet ger sig på Victoria och Daniel. Att ändra Grundlagen d.v.s Successionsordningen är det 3 steget.Det är inte av illvilja…det handlar om överlevnad för kvällstidningarna. Extra Extra read all about it!!!
Intressant att ta del av Advokatsamfundets Anne Rambergs försvar för Kungahuset och attacker på media. Inte som privatpersonen Anne Ramberg utan som företrädare för samfundet. Samma samfund som genom Anne Ramberg slingrade sig som en metmask kring etiska frågor rörande medlemmarnas skatteplanering. Det låg långt utanför det författningsstöd som samfundet hade att granska och pröva.
Pressetiska frågor och därigenom kanske också moraliska och i sin förlängning konstitutionella frågor ingår tydligen i vad samfundets generalsekreterare har att bevaka?
En eloge till Anne Ramberg. Genom negativa skriverier och reportage i media skadar man inte bara kungen och monarkin, utan också Sverige och svenskarna. Som alla vet så tar det oändligt lång tid att bygga upp ett varumärke, men att förstöra går väldigt fort. Om det är något varumärke som är värdefullt i Sverige så är det vår statschef kungen med familj. Genom kungen öppnas en mängd dörrar för företag, organisationer och enskilda. Tänk bara på utdelningen av det årliga Nobelpriset.
Att ställa allt detta i proportion till de skriverier och anklagelser som media bedriver mot kungen saknar ju helt rim och reson.
Vägra följa medie drevet och gå med facebook gruppen ”bevara konungariket Sverige”
Utmärkt inlägg! Håller till fullo med!
B
Jag är varken yrkesskribent eller tillhör etablissemanget så Du kan stryka detta om Du vill. Jag är bara en ytterst vanlig svenska ur medelklassen och bor långt ifrån storstaden, både fysiskt och mentalt känns det som.
Jag har en diffus uppfattning om vårt kungahus. De fladdrar förbi ibland i TV och tidningar. De vinkar och ler. De varken stör eller berör. Ibland blir det lite rubriker om olika uttalanden som framförallt kungen har gjort. Ta Brunei till exempel. Det mest underliga är väl att de åkte dit, inte vad de sa.
Lite beröringspunkter (om man får säga så) finns mellan mig och drottningen. Jag träffade min man i början på 70-talet och har levt med honom sedan dess. Vi fick vårt första barn 1977. Där slutar nog likheterna.
Till saken , kanske.
Det som fascinerat mig senaste tiden är vilka starka känslor detta kungahus väcker hos normalt sett sansade personer. Som jag ser det är mediabevakningen av det svenska kungahuset en västanfläkt jämfört med vad kungahus i andra länder utsätts för. Att hovet och kungahuset, framförallt kungen, har blivit överrumplade av den kritik som framförts senaste tiden är uppenbart.
Jag är inte förvirrad av debatten i media, som man kan sålla rätt rejält i med vanligt bondförnuft, utan av dessa märkliga utspel som kommit från kungen och hovet. Först ingenting, sedan ska det vändas blad och gås vidare, ingenting igen och sedan en märklig intervju. Frågorna var det inget fel på, men aningslöst är väl det bästa jag kan säga om den situation kungen försatt sig i.
Jag trodde faktiskt att kungen och hovets talesmän var mediatränade och höll sig någorlunda informerade om ämnet för intervjun så de vet vad de ska svara.
Ärligt talat tycker jag att kungen själv och hovet får ta största skulden för ”hettan” i debatten. De hade kunnat hantera detta på ett mycket bättre sätt.
Med detta sagt återvänder jag till mitt, tack-och-lov, vanliga svenssonliv.
@ Moderat
Bra försök det där med medaljen, men i så fall heter väl medaljens baksida ”civilkurage” i Annes fall.
Ps När Kungahuset, via moderaterna och nyliberalerna, övergick från att vara ”en bärande symbol och identitet” för Sverige till att vara ”ekonomiskt bra för exportindustrin” så sattes den första spiken i kistan för det svenska Kungahuset.
Heja Anne! Du ligger etta på wordpress! Inte mer än rätt med ett sånt välformulerat inlägg. Lyckas media ta bort monarkin så ska vi – svenska folket – sätta stopp för det. Vi ska rösta om hur vi vill ha det! Mediakungarna med sin tratt får gå och dra något gammalt över sig.
”När så en av kungens vänner i aningslös välmening..”
Hur vet vi att han agerade i välmening? Finns det några belägg?
Varför talas det vid upprepade tillfällen om skumraskfigurer i samhällets ytterkant? Är inte dessa en produkt av ett samhälle där vissa barn får leka prins på Solliden, medan andra barn lider i det tysta? Inget apanage och ingen silversked, enbart den bistra verkligheten. Påminn mig, var det inte möjligtvis så att du, Anne Ramberg, erhöll en kunglig medalj år 2006? I rest my case.
/Moderat
Sverige har varit en monarki i sådär1000 år. Institutionen har över tid alltid haft en stark folklig förankring. Och har alltjämt så trots mediala försök att ändra på den saken. Påståendet att denna av folket gillade institution är odemokratisk låter sig synas. Det finns de som anser att folkviljan är demokratins yttersta grund. Men sedan finns det förstås alltid de som i marxistisk anda menar att folket i själva verket inte förstår sitt eget bästa.
Sveriges monark har inte alltid haft stark folklig förankring. Upproren mot Gustaf Wasa! Gustav II Adolf som ideligen skulle ha nya soldater. Karl XII som ödelade landet. Gustaf III var heller inte omtyckt enl. Brunner. Det gäller att nyansera hyllningarna. Har Ann Ramberg läst DÄRFÖR ÄR JAG REPUBLIKAN? Som sanningssökande advokat borde hon mera ingående studera motsidans argument. De är i sanning inte marxistiska…. vad nu Ramberg menar med detta belastade uttryck.
Hennes inlaga är inte objektiv utan hon tycker att kungen och monarkin har ingen skuld i detta. Advokater brukar ju sträva efter att få sina klienter frikända!
ja, men ligger det alls i hennes roll att försvara monarkin? hade jag varit advokat och republikan hade jag varit heligt förbannad.
och angående snacket om ”marxistisk anda”: det är mycket ensidigt att hävda att paternalismen skulle vara ett marxistiskt påfund, den har betydligt djupare och äldre rötter än så. i modern politisk retorik är det snarast konservatismen som bekänner sig till läran, så Anne har ingen anledning att peka finger åt vänster. och precis som du skriver, så verkan Anne ha någon större koll på sveriges historia. man skulle önska att generalsekreteraren för sveriges advokatsamfund inte baserade sina argument på fantasier.
Tillägg till föregående kommentar.
Anne, du som advokat kanske kan lära Aftonbladet vad bevis är?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13112381.ab
Underbart skrivet Anne! Tack för att du sticker ut.
Media har fått en sådan enorm makt att jag blir mörkrädd. När jag sedan tycker att det börjar gå för långt och vinklingarna börjar bli rena lögner och försöker få det anmält till någon form av granskning upptäcker jag att jag enbart kan anmäla till pressombudsmannen om jag personligen har blivit kränkt genom att ha blivit omnämnd eller utpekad i artikeln. Det är alltså enbart Kungen själv som kan anmäla AB till pressombudsmannen vilket blir väldigt konstigt. Alla kan granska Kungen men han får inte försvara sig. Hetsjakt!
Håller med gotiskaklubbens inlägg att det är ett försök till en medial statskupp.
En intressant fråga är sedan när vi tillät Jugoslaviska brottslingar diktera statsskicket i Sverige? Om vi ser tillbaka på det här om 20 år så kommer vi säkert se det som krisen där jugoslaviska maffiatyper håller på att störta Sveriges Kung.
Statschefen och kungen samt hans familj skall inte vara undantagna granskning speciellt som att deras liv finansieras med skattemedel. Det är helt rätt att media äntligen granskar statschefen, vilket har varit tabu tidigare. Det är ju uppenbart för dom flesta, att Statschefens förklaringar haltar. Skyll på dåliga rådgivare men man kan inte ena stunden prata om att vända blad och ett halvår senare neka till att det finns bilder. Varför inte lägga korten på bordet vid första tillfället? Varför kontaktar kungens närmaste vän kriminella om det inte finns några bilder? T o m en royalist borde inse att det finns gott om hål i förklaringarna och undanflykterna. Till sist självklart skall Sverige vaar en republik, det är dags att vända blad och lämna monarkin åt historieböckerna.
Statschefen ska ha en upphöjd position i samhället och därmed inte behöva utsättas för osaklig kritik. Särskilt som Hans Majestät Konungen inte kan försvara sig som oss andra. Det skulle se ut det om hovet började stämma skvallerblaskorna för förtal. Detta utnyttjar uppenbarligen den republikanska journalistkåren till max. Jag är inte jurist men känner mig rätt säker på att de, hittills fullständigt obevisade, påståenden som gjorts om Hans Majestät Konungen hade varit att betrakta som förtal (möjligen t.o.m. grovt) om de uttalats om en icke-kunglig person.
Slutligen tycker jag det är anstötligt att republikaner som du håller på och insinuerar saker genom att påstå att Hans Majestät Konungen inte försvarat sig tillräckligt bra. För alla andra människor gäller det faktiskt att de är oskyldiga tills bevisat skyldiga. Men ytterst är det väl bara ett tecken på er republikaners ynklighet.
Hovet har stämt tyska tidningar för förtal flera gånger så det föreligger inga hinder att göra detsamma i Sverige. I Storbritannien granskas kungahuset betydligt hårdare än i Sverige där det varit tabu. Det är ju inte klarlagt att kritiken är osaklig när Aftonbladets chefredaktör tom har sett bilder, bilder som inte finns enligt kungen. Bilder som kungens bästa vän eftersökte dvs något som inte finns. Även som rojalist måste du ta av dig skygglapparna och inse att nuvarande statschef inte klarar av den s k upphöjda positionen som du påstår att han har.
Kom inte med detta slitna argiment om att Kungen finansieras av skattemedel. VAD och VEM i ledande position finansieras inte av skattemedel? Alla inom stat och kommun, inom sjukvård, rättsväsende och ordningsmakten. Tar dessa skattemedelsmissbrukare personligt ansvar för sina handlingar? Icke. Skattemedels-höginkomstbetalda landstingspolitiker monterar ner sjukvården till U-Landsnivå. Vem granskar dessa? De super och tar sina beslut kortsiktigt och intresserar sig mest för hur mycket av skattekakan de kan tillskansa sig. Vilken skolunderbyggnad har dessa i bestämmande ställning? Det vore en bra start i granskningsarbetet i detta land. Kungen är ett lätt byte. Han är försvarslös i dessa sammanhang. Att gå på de kriminella eller andra med bättre försvarsmöjligheter kan innebära hot och repressalier. Då blir reportrarna flata….
Bra skrivet, Anne! Detta är en medial statskupp. Inget annat.
Lysande skrivet och beskrivet – dessutom modigt, en personlig egenskap som inte är direkt vanlig eller framträdande hos media. De mest högljudda medierna AB, Expressen och TV4 har trots åtskilliga års erfarenheter inte lyckats skilja på sak och person. Vad gör de mediegranskande institutionerna? Vad gör de berörda redaktionscheferna och – framför allt – vad gör ä g a r n a ? Ingen modern demokrati kan utvecklas utan ett visst mått av civil olydnad. Nu är det dags att visa denna olydnad genom att sätta ner foten och säga ifrån. Precis som du, Anne. Stå på dig, annars gör någon annan det!
Frågan måste tyvärr ställas om landets ledande republikaner bara ”hänger på tåget” eller om det vi ser är en välplanerad kampanj från dessa. Timingen är onekligen lite väl bra, med en skandalbok och ett drev lagom långt efter kronprinsessans bröllop för att inte drunkna i den rojalistiska yran utan istället kunna ta udden av densamma.
Jag håller med , det verkar vara litet för välorkestrerat för att vara ett sammanträffande. F.ö är Anne Rambergs skrivning ytterst välformulerad, instämmer även i den.
det är i sanning överraskande att generalsekreteraren för sveriges advokatsamfund säger sig se konspirationer lite varstans. sveriges svar på sarah palin?
Heja Anne! Mycket bra skrivet! Sätt in det i DN och SvD!