Europeiskt samarbete inte alltid till den enskildes förmån

I en nyligen släppt FN rapport från ”The Freedom House” framkommer att friheten på internet är i fara. Värst är det föga förvånande i Cuba, Burma, Iran, Kina, Tunisien och Saudiarabien. Av de trettiosju länder som undersöktes, befanns endast 8 kvalificera som helt öppna utan restriktioner. Estland kom på första plats när det gäller frihet på internet, följt av USA, Storbritannien, Tyskland och Australien. Elva konstaterades inte vara fria och återstoden betecknades som delvis fria. (Sverige ingick inte i undersökningen). Det som var anmärkningsvärt var att fler och fler länder försöker begränsa tillgången på information genom censur och på andra sätt. Detta gäller även Storbritannien.

Inom EU diskuteras för närvarande på ministerrådsnivå att likt Kina och andra diktaturer införa ett internetfilter som ska skapa ett ”enhetligt och skyddat internet i Europa”. Man häpnar. Det finns goda skäl att noga följa utvecklingen inom EU också på andra områden.

Sverige har tillsammans med sju andra medlemsstater (Belgien, Bulgarien, Estland, Spanien, Luxemburg, Österrike och Slovenien) lagt fram ett förslag till ett nytt direktiv rörande inhämtande av bevis – en europeisk utredningsorder. Direktivet syftar till att förbättra samarbetet om bevisinhämtning mellan medlemsstaterna. Något krav på dubbel straffbarhet uppställs inte för utfärdandet.  Verkställighet kan alltså inte vägras med hänvisning till att den handling som bevissäkringsåtgärden tar sikte på inte är straffbar i den verkställande staten. Fortfarande, efter en tids överläggningar, är också utgångspunkten att inte heller territorialitetsprincipen utgör vägransgrund. Det betyder att det inte heller uppställs något förbud mot att utreda egna medborgare som inte misstänks/har begått brott i hemlandet.

Förslaget innebär att en europeisk utredningsorder (EUO) ska kunna utfärdas i en medlemsstat för att en eller flera utredningsåtgärder ska kunna vidtas i bevisinhämtningssyfte i den verkställande staten. Detta omfattar inhämtande av bevis genom t.ex. beslag, förhör och hemlig teleavlyssning. Bevissäkringen avser såväl befintlig som ny bevisning. EUO ska vara tillämplig både i straffrättsliga och i administrativa förfaranden.

Med en europeisk utredningsorder ska en svensk åklagare kunna få fram bevis från andra EU-länder, också med hjälp av tvångsmedel. Allt som en svensk åklagare kan göra i en förundersökning eller under en rättegång ska också göras för att hjälpa europeiska kollegor; en svensk polis ska på samma sätt – enligt principen om ömsesidigt förtroende och erkännande – ställa upp och vidta erforderliga utredningsåtgärder så snart en åklagare i ett annat EU-land åberopar den europeiska utredningsordern.

Medan den nu gällande europeiska bevisinhämtningsordern tar sikte på vilken typ av bevis som kan inhämtas i ett annat medlemsland, tar EUO även och främst sikte på bevisupptagningssätten som sådana. Den utfärdande staten bestämmer vad den vill ha utrett, vilket bevismaterial som ska samlas in/säkras och på vilket sätt detta ska ske. Det är alltså den utfärdande staten som bestämmer vilka bevisinhämtningsåtgärder som ska vidtas (bl.a. användningen av processuella tvångsmedel) och den verkställande staten har bara i vissa fall (se nedan) möjlighet att i stället besluta om mindre ingripande åtgärder för att verkställa bevissäkringen. Vidare har myndighetspersoner från den utfärdande staten rätt att delta/biträda vid bevissäkringen i den verkställande staten.  

Den nya samarbetsformen är avsedd att vara enklare, snabbare och mer effektiv än dagens samarbete på bevisområdet. Det är dock slående att frågor om rättssäkerhet och skydd för den enskildes grundläggande rättigheter överhuvudtaget inte analyserats så här långt i beredningsprocessen. Ingenting sägs heller om processuella rättigheter för den som utsätts för utredningsåtgärden. Allvarliga problem kan – med nuvarande lydelse – därför uppstå exempelvis i förhållande till vårt svenska grundlagsskydd. Detta gäller t.ex. vår press- och yttrandefrihet liksom advokaters tystnadsplikt.

Förslaget till utredningsorder måste noga följas. Ska vi i Sverige verkligen på initiat av en polsk åklagare nödgas utreda en polsk kvinnas misstänkta abort här?